 |
KARTSÖK |
|
| Raseborg | Nyland | |
Pojo kyrkbacke med omgivning |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Pojo kyrkbacke med omgivning | ||
| Beskrivning | ||
| Pojo kyrkbacke har varit centrum för en omfattande församling. Den grundades på medeltiden och sträckte sig ända till Hangö udd. Till den historiska miljön på Pojo kyrkbacke hör utöver den medeltida kyrkan som står på backen omgiven av kyrkogården dessutom de vid olika tidpunkter byggda skolhusen, Högåsa samlingslokal och längre bort mitt på åkern prästgårdens husgrupp som sitter stiligt i landskapet. Utöver församlings- och föreningsbyggnaderna i landsortssocknen hör dessutom Sonabacka gårds huvudbyggnad till kyrkbackens omgivning.
Pojo stenkyrka som tillägnats Heliga Maria finns där Pojoviken slutar, längs den medeltida Stora Strandvägen, eller Kungsvägen, som gick mellan Åbo och Viborg. Kyrkan har förnyats till sitt yttre och har en kyrkosal med fyra travéer samt med två skepp varav det norra skeppet är smalare än det södra. Av kyrkans medeltida skulpturer är den mest anmärkningsvärda den till formatet stora Pietà från början av 1400-talet. Klockstapeln i två våningar är till stilen närmast sengustaviansk och har byggts 1827 efter Pehr Granstedts tjugo år äldre ritningar. I kyrkoträdgården finns ett gravvalv som Johan Jacob Julin 1835 lät bygga för sin familj samt ett stort antal, cirka 80 stycken, gravvårdar i gjutjärn som berättar om närheten till bruken i Fiskars och Billnäs. De har restaurerats 1997. Intill kyrkbacken går den s.k. Stora Strandvägen. Gruppen av fyra skolhus som finns vid landsvägen beskriver skolarkitekturen på landsbygden under cirka hundra år. Den av arkitekt Florentin Granholm ritade träskolan i nyrenässansstil är från 1870-talet. Den två våningar höga skolan i rödtegel är från början av 1900-talet och har fungerat som bibliotek sedan 1954. Den klassicistiska vitputsade byggnaden är från 1930-talet och den yngsta skolan är en byggnad från 1950-talet och har byggts efter typritningar. Prästgården har funnits på samma plats sedan urminnes tider. Huvudbyggnaden har bred stomme och mansardtak och har senare försetts med låga flygeldelar av altantyp. Den yngre folkstugan följer prästgårdens byggnadsform. På gårdsområdet finns ett antal äldre ekonomibyggnader. Huvudbyggnaden på Sonabacka gård är en tvåvånings nyrenässansbyggnad och har byggts på en backe mitt på ett åkerfält. |
||
| Historia | ||
| I dokumentkällor nämns Pojo församling första gången 1359. Den nuvarande senmedeltida kyrkan ändrades till exteriör och interiör samt inredning till en empirekyrka vid den förnyelse som genomfördes 1848. Då höggs de fyrkantiga pelarna till åttkantiga, fönstren förstorades och i västra änden byggdes ett kapprum. Fönstren i sakristian förstorades, kortsidorna blev lägre och vapenrummet revs 1864. Vid restaureringen 1950–51 efter ritningar av arkitekt Ragnar Gustafsson återfick de breddade dörröppningarna sina former, kyrkan fick en ny altarring och läktarbröstet samt predikostolen från 1600-talet restaurerades. Kyrkan renoverades 2001 efter arkitekt Esa Karhumaas ritningar.
Prästgårdens nuvarande huvudbyggnad färdigställdes vid slutet av 1700-talet. Väggbeklädnaden och fönstren gjordes vid renoveringen i slutet av 1800-talet. |
||
| Läs mer | ||
| Olof af Hällström, Sockenkyrkan. Pojo sockens historia. I. Pojo 1959.
Mikko Härö, Läntisen Uudenmaan rakennusten ja maiseman kulttuurihistoriallinen inventointi. Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitto 1993. Per-Olof Blomqvist, Gravvårdar av metall i Pojo. Fiskars Hembygdsförening 1997. Markus Hiekkanen, Suomen keskiajan kivikirkot. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1117. 2007. |
||
| objektets element: begravningsplats; klockstapel; kyrka; skola; by; prästgård; föreningshus; väg; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: kyrkby; | ||
Pojo kyrkas klockstapel. Johanna Forsius 2007. |
Pojo prästgård. Mikko Härö 2007. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV