 |
KARTSÖK |
|
| Pyttis | Kymmenedalen | |
Fagerö skärgårdsby |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Fagerö skärgårdsby | ||
| Beskrivning | ||
| Pyttis Fagerö är i likhet med Aspö i Kotka och Stamö (Tammio) och Kuorsalö i Fredrikshamn bra exempel på välbevarade miljöer med fiskeri- och sjöfartsrelaterad bebyggelse i östra Finska viken.
Fagerö skärgårdsby har vuxit ut från öns tre jordebokshemman Tyni, Jaakkola och Korppas och bebyggelsen har spridit sig till den södra delen kring hamnplatserna vid havsvikarna Suurlahti och Pienlahti. Efter hemmansklyvning uppkom tätare bebyggelse. Bymiljön präglas av trästaket runt gårdar och trädgårdar, lummiga gränder samt ett stort antal bryggor, båthus och strandbodar. Det äldsta byggnadsbeståndet härstammar från 1800-talet. Senare byggda hus har anpassats till den äldre bebyggelsens skala och karaktär. Fagerö är en åsformation som till sin flora och fauna avviker från Finska vikens mer typiska karga klippöar. Växtligheten är ovanligt rik. Vid skolan på Fagerö finns ett värdefullt öppet ängslandskap. Förutvarande åkermark i norra delen av ön kantas av en välbevarad, till stora delar meterhög stengärdsgård. Exempel på lämningar som är typiska för Finska vikens öar är ledfyren från 1880-talet i norra ändan av ön samt den s.k. ryssugnen på östra stranden av ön (Lähteenmäki). Liknande kallmurade tillfälliga ugnar av natursten för uppvärmning och matlagning härstammar i regel från militärläger vid kusten och i gränstrakterna. Fagerö är en del av området Fagerö-Ristisaari som är klassat som ett värdefullt landskap av riksintresse. |
||
| Historia | ||
| De tidigaste uppgifterna om bosättning på Fagerö härstammar från 1560-talet. Vid den tiden fanns det tre fiskarhemman som emellertid blev övergivna i slutet av 1500-talet. Ön har haft fast bosättning sedan 1642. Den äldsta byn var Suurkylä. År 1777 fanns 6 gårdar vid östra stranden av havsviken Pienlahti. Befolkningen livnärde sig främst på fiske, båtbyggeri och lotsverksamhet.
Antalet invånare på Fagerö ökade från 1900-talets början in på 1950-talet. Fiskarsamhället upplevde en blomstringstid mellan 1930-talet och 1950-talet. År 1950 hade 24 av öns sammanlagt 29 gårdar fiske som huvudnäring. Antalet åretruntboende har minskat sedan 1960-talet. På 1950-talet fick Fagerö allt större betydelse som semester- och rekreationsmål, genom att Hogland vid fredsslutet efter andra världskriget hade avträtts till dåvarande Sovjetunionen. |
||
| Läs mer | ||
| Marja Terttu Knapas, Kymenlaakson kulttuurihistorialliset kohteet. Kymenlaakson seutukaavaliitto 1984.
Kaunissaaren maisemanhoitosuunnitelma. Kymenlaakson seutukaavaliiton julkaisuja B:73. Kotka 1987. Kymenlaakson rakennuskulttuuri. Kymenlaakson seutukaavaliiton julkaisu A 26 1992. Arvokkaat maisema-alueet. Maisema-aluetyöryhmän mietintö osa 2. Helsinki 1993. Frank Hering, Kymenlaakso. Kaakkois-Suomen perinnemaisemat. Alueelliset ympäristöjulkaisut 124. Kaakkois-Suomen ympäristökeskus 1999. Anna Kirveennummi ja Riitta Räsänen, Suomalainen kylä kuvattuna ja muisteltuna. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 2000. Maiseman muisti. Valtakunnallisesti merkittävät muinaisjäännökset. Museovirasto 2001. Jussi Orava, Kaunissaaren asutus ja suvut 1500-luvulta tähän päivään. 2001. Yrjö Kaukiainen, Rantarosvojen saaristo. Itäinen Suomenlahti 1700-luvulla. Historiallisia tutkimuksia 225. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 2005. Kaunissaaren kyläkunta ry:n kotisivut http://www.kaunissaari.fi (19.5.2009) |
||
| objektets element: by; fyr; fornlämning; småhus; småhamn; bondgård; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: havsområde; | ||
Vy över skärgårdsby på Fagerö. Hanna Kronlöf 1977. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV