 |
KARTSÖK |
|
| Helsingfors | Nyland | |
Sandhamn |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Sandhamn | ||
| Beskrivning | ||
| Det strategiska läget för ön Sandhamn utanför Helsingfors har under seklernas gång format det för militära ändamål använda områdets kulturmiljö till en exceptionell helhet. Den har sitt ursprung i de, som en del av de ryska militära byggverken år 1850 påbörjade och fram till år 1917 kompletterade kanonbatterierna, samt den på 1910-talet byggda garnisonen. Om betydelsen av de byggverk som har uppförts av Finlands försvarsmakt vittnar bl.a. den år 1940 färdigställda Kadettskolan, som har upptagits på den internationella organisationen DOCOMOMOs förteckning över betydelsefulla byggnader från den finska modernismen. Bland de välbevarade historiska skikten på Sandhamns militärområde finns även fornminnen med anknytning till sjöfarten, bosättningens historia och den militära verksamheten.
Till Sandhamn leder norrifrån från Hästnässund en landsväg vid vilken de viktigaste militära byggnaderna finns. Den ryska garnisonens stora område i öns västra del med kaserner av rödtegel har byggts på 1910-talet enligt typritningar gjorda för kejsardömet. Kring paradfältet ligger en regelbunden grupp av kaserner, som på 1960-talet har kompletterats med två av arkitekt Pekka Rajala ritade kaserner. Söder om paradfältet finns en välbevarad helhet med bl.a. stall- och lagerbyggnader i ett plan, el- och radiostationer och flervåningskaserner. Stenfoten till den ryska garnisonens ortodoxa kyrka finns kvar öster om paradfältet. På området från 1910-talet finns också kaserner och lokaliteter från den finländska tiden, såsom flygvapnets byggnader från 1920-talet, bl.a. befälsklubben, en bostadsbyggnad jämte bostadsbyggnaderna på västra stranden samt flygdepån. Kännetecknande för flygvapnets byggnader är en slätputsad fasad och klara linjer. En annan byggnadshistoriskt och arkitektoniskt betydelsefull helhet finns i öns norra del, där Kadettskolans, nuvarande Försvarshögskolans byggnader från tre olika etapper finns vid en väg som förgrenar sig österut från huvudvägen. De av Olavi Sortta på 1930-talet ritade modernt enkla byggnaderna, de stora skol- och matsals-festsalsbyggnaderna samt de mindre kasernen, bostadsbyggnaden och stallet, omgärdar en tallbevuxen gårdsplan. I flygeln till skolbyggnaden i tre våningar finns gymnastiksal, simbassäng och bastu. Interiören får liv av växelverkan mellan naturligt och artificiellt ljus, blanka ytor samt stiliserade militärmotiv. Området har kompletterats med skol- och internatbyggnader av Tyyne och Reino Lammin-Soila uppförda år 1964 nära öns norra strand. På den öppna platsen mellan dem och Kadettskolan finns ett pyramidformat minnesmärke över soldaterna som stupat under bombardemangen under Krimkriget år 1855. Kring monumentet finns en begravningsplats från 1600- och 1700-talen. Föreläsningssalen och elevinternatet som har ritats av Osmo Lappo och uppförts år 1993 ligger öster om Kadettskolan. Till området hör också en idrottsplan. Bostäderna på kasernområdet har koncentrerats till öns norra och nordvästra del bland ett parkliknande trädbestånd. Väster om huvudvägen, i den norra delen, finns områdets äldsta militärbyggnader av trä från 1850-talet samt bostadsbyggnader av rödtegel från 1910-talet. Öster om vägen finns ett nyare byggnadsbestånd i en egen grupp: på 1950- och 60-talen uppförda flervåningshus efter ritningar av arkitekt Heidi Vähäkallio-Hirvelä och arkitekt Reino Lammin-Soila. Mellan dem finns tre bostadshus från 1980- och 90-talen. I utkanten av området finns ett vattentorn som byggts enligt typritningar på 1950-talet. I Sandhamns östra och södra del finns övningsområdet, såsom Storvikens sandstränder Rivieran. Byggnaderna på området, bl.a. krutkällarna från 1880-talet och de på 1910-talet byggda lagren och källarna, finns utplacerade batterivis på öns stränder. Vägnätet är huvudsakligen från den ryska tiden. Mitt på ön finns ett sandfält kallat Sahara, som kalhuggits redan på 1820-talet för Sveaborgs artilleris skjutläger. I början av självständighetstiden har Sahara använts som flygvapnets flygfält. En grav jämte minnesmärke över de röda som dog på fångläger efter inbördeskriget 1918 finns invid Sahara. Kanonbatterier från den ryska tiden finns runtom på ön. De är en del av Sveaborgs befästningskrets, som sträckte sig till öarna utanför Helsingfors. Kanonbatterierna har kompletterats under första världskriget, när Sandhamn blev en del av den marina front som sträckte sig från Åland till S:t Petersburg och den estniska kusten, och som uppkallats efter Peter den store. Till kanonbatterierna leder kullerstensbelagda kanonvägar som förgrenar sig från huvudvägen. Ön har stora naturvärden, såsom lundarna i öns sydvästra del och Rivierans strandängar och skogar. Garnisonsverksamheten har bidragit till att hotade djur- och växtarter har bevarats. På stränderna finns bryggkonstruktioner från olika epoker. I vattnen runt ön har påträffats bl.a. farledshinder och vrak. |
||
| Historia | ||
| Ön Sandhamn ligger vid en uråldrig seglationsrutt och har varit ett ställe där sjöfarare stannat upp, eventuellt också en hamn och handelsplats. På ön har man sökt efter objekt från vikingatiden beroende på "vikingarnas östanled" som följde den nyländska kusten samt närheten till den medeltida borgkullen i Botby. Säkra lämningar efter aktiviteter under järnåldern har tills vidare inte påträffats på ön.
Byn Sandhamn omnämns på 1400-talet. I byn fanns på 1560-talet två gårdar. Byn låg på öns västra strand, eventuellt i omgivningen av Prästvikens numera rivna officersklubb ända till förra hälften av 1800-talet. Sandhamn förekommer rikligt i skriftliga källor i mitten av 1500-talet, när Gustav Vasa planerade att där placera den nya stad som skulle grundas som konkurrent till Reval. Helsingfors grundades slutligen vid Vanda ås mynning, men på Sandhamn hann man börja bygga bodar. På 1630-talet planerade man att flytta Helsingfors från Vanda ås mynning till Sandhamn, men staden flyttades ändå till Estnässkatan. I en karta från mitten av 1600-talet har i öns norra del ritats in en begravningsplats, som finns på den nuvarande Försvarshögskolans gårdsplan. På platsen gjordes arkeologiska utgrävningar 2004, varvid noterades att samtliga undersökta kroppar var män. Under finska kriget 1808-1809 belägrade ryssarna Sveaborg också från Sandhamn. Ett batteri med nio kanoner byggdes på den nuvarande Radioudden och den intilliggande ön. Efter Sveaborgs kapitulation avlägsnade de ryska belägringstrupperna sig. Sandhamn anslöts till Sveaborgs fästning på 1810-talet. En intensiv militär aktivitet inleddes under Krimkriget på 1850-talet, när på ön byggdes kanonbatterier till skydd för huvudstaden som en del av befästningsarbetena utanför Helsingfors och på Sveaborg. Byggandet pågick i etapper ända till den ryska revolutionen. Kejsardömet genomförde på 1910-talet ett militärt byggnadsprojekt som omfattade hela kejsardömet, och som inbegrep både garnisoner och fästningar. Som resultat av projektet uppfördes i Finland ett tiotal s.k. rödtegelgarnisoner och en kedja av sjö- och landfästningar. I urvalet finns av dem Sandhamn, Dragsvik, Hennala, Riihimäki och Kouvola samt den kedja av land- och sjöfästningar som omger huvudstaden. Artilleriet på Sveaborg började använda Sandhamn som militärt lägerområde redan på 1820-talet och kallade den för Lägerön. Redan före rödtegelepoken på 1910-talet byggdes inkvarterings- och lagerbyggnader huvudsakligen av trä i öns norra del och vid den huvudväg som uppkom vid den tiden. År 1906 utbröt myteriet på Sveaborg i minkompaniet, vars kaserner låg på den nuvarande Försvarshögskolans område. Ett minnesmärke med anknytning till myteriet finns vid huvudvägens norra ända. På Sandhamn inrättades år 1918 ett fångläger för röda i inbördeskriget. Därefter placerades på Sandhamn en finländsk garnison, vars truppförband och funktioner har varierat. På Sandhamn har funnits olika truppavdelningar och skolor inom landstridskrafter och artilleri, bl.a. Luftvärnsskolan 1940-1963. Flygstridskrafterna inledde sin verksamhet på Sandhamn 1923-1943 och använde Saharas skjutbana som flygfält. Kadettskolan flyttade 1940 från Niinisalo till Sandhamn. Man beslöt bygga en ny kadettskola på Sandhamn och det arkitektoniska komplexet ritades av försvarsministeriets arkitekt Olavi Sortta som assisterades av arkitekterna Kyllikki Halme och Irma Paasikallio. Byggandet påbörjades 1939. Kadettskolans byggnadsprojekt knöts från första början till förberedelserna för de vid den tiden påtänkta olympiska spelen år 1940. Man hänvisade till idrottarnas behov av inkvarterings- och träningsutrymmen, och i anslutning till den nya kadettskolan anlades bl.a. en simhall. Den finska försvarsmaktens byggnadsverksamhet på 1930- och 40-talen är ett uttryck för den unga nationens nya arkitektur som skiljer sig från det äldre garnisonsbyggandet, och där intryck av den internationella arkitekturen hade anpassats till finländska förhållanden. |
||
| Läs mer | ||
| Markus Manninen, Viapori. Merilinnoitus ensimmäisessä maailmansodassa 1914–1918. Sotamuseo Helsinki 2000.
Anne Mäkinen, Suomen valkoinen sotilasarkkitehtuuri 1926-1939. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 2000. Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto akatemia, do.co.mo.mo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002. Kai Heng et al., Santahaminasuunnitelma 2007. Puolustusministeriö 2007. Marko Nieminen, Santahamina, Viaporin linnoituksen itäinen lukko. Maanpuolustuskorkeakoulun Sotahistorian laitos 2008. |
||
| objektets element: flervåningshus; begravningsplats; kasern; kyrka; skola; fästning; fornlämning; läroinrättning; småhamn; väg; idrottsbyggnad; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
Kasernbyggnader kring paradfältet från 1910- och 1960-talet. Museovirasto 2016. |
Kadettskolans matsals-festsalsbyggnad blev färdig 1940. Museovirasto 2016. |
På 1950-talen uppförda flervåningshus. Museovirasto 2016. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV