Museiverket

 SÖKALTERNATIV

objekt landskapsvis
 

KARTSÖK

landskapskarta Lappland Mellersta Österbotten Norra Österbotten Kajanaland Norra Karelen Södra Karelen Österbotten Norra Savolax Södra Savolax Kymmenedalen Mellersta Finland Södra Österbotten Päijänne-Tavastland Nyland - östra Egentliga Tavastland Nyland - västra Birkaland Satakunta Egentliga Finland
Karleby Mellersta Österbotten

Tallåsens trähusområde

Gå till Museiverkets karttjänst: Tallåsens trähusområde
Beskrivning
Detaljplanen för trähusområdet i Tallåsen i Karleby avspeglar den organiska stadsplaneringen och byggnadssättet i början av 1900-talet och den enhetliga stadsbildens ideal på 1920-talet.

Det icke formbundna gatunätet har planlagts 1909 och följer de längsgående åsformerna i terrängen. De gator som kommer från rutplansområdet i Neristan sprider sig väster om Gustav Adolfsgatan solfjäderformigt mot väst och i gatukorsningarna har skapats små öppna platser som fungerar som mötesplatser för stadsborna.

Gatubilden i bostadsområdet är enhetlig. Byggnadsbeståndet i trä är huvudsakligen från 1920-talet och bostadshusen i halvannan våning är i gatulinjen. Katarinetorget omges av ett klassicistiskt byggbestånd, såsom de lutherska församlingarnas prästgård som ritats av arkitekt Matti Björklund.

I östra kanten av Tallåsen finns en representativ serie av offentliga byggnader. Renlunds folkskola i trä från 1909 byggdes som ett resultat av en arkitekttävling som vanns av Valter och Ivar Thomé. Vattentornet i rödtegel byggdes 1920 enligt Selim A. Lindqvists vinnande förslag i en arkitekttävling. Det klassicistiska skyddskårshuset Vartiolinna från 1928 har ritats av Ole Gripenberg och har senare fungerat bl.a. som stadshus och stadsteater.

På flera tomter i den grönskande stadsdelen växer tallar, liksom också på gatan Tallåsen som fått sitt namn av dem. I stadsdelens västra kant på Herman Renlundsgatan har man planterat lindar.

Den gamla begravningsplatsen eller Katarinas begravningsplats grundades 1779 och finns i södra delen av Tallåsen på Västra parkens område, som grundades i slutet av 1800-talet. De vitrappade gravvalven i tegel är från denna tid.
 
Historia
På den trädfria backen på nuvarande Tallåsens område stod på 1700- och 1800-talen Karleby stads vindmöllor. Backen användes också som en straffplats. Under 1700-talet började man röja marken till åker.

Området planlades till bostadsområde 1909. Bakomliggande orsak var att Karleby stads invånartal hade vuxit kring sekelskiftet 1900. Den plan som utarbetats av arkitekt Lambert Pettersson följde planläggningsprinciper enligt Camillo Sittes stadsplaneidéer och i planen fastställdes utöver markanvändningen i området också byggnadsvolymerna. Kännetecknande för Sittes skola var den konstnärliga ambitionen med avseende på stadsrummet och en icke formbunden stadsplan. Den beaktar formerna i terrängen och frigör sig från den regelbundna rutplanen samt stereotypin i gatunäten och öppna platser. Stadsplanen för Tallåsen verkställdes inte i sin hela omfattning.

De bostadshus som planlades för området var enfamiljshus och till området flyttade familjer från olika samhällsklasser. Planerare var byggmästarna Alvar Åkerman och Karl Forsström samt Frans Wiklund.
 
Läs mer
Kristina Ahmas, Kokkolan rakennuskulttuuria ja kulttuurimaisemia. Kokkolan kaupunki 1992.

Saini Heikkuri-Alborzi, Pirjo Niemi, Arvokkaat kulttuurimaisemat Keski-Pohjanmaan jokilaaksoissa. Vaasan seutukaavaliitto 1993.

Hillevi Toiviainen, Kokkolan kaupungin historia, IV osa. Vaasa 1994.

Keski-Pohjanmaan arvokkaat maisema- ja kulttuurialueet. Keski-Pohjanmaan liitto, Sigma Konsultit Oy 2001.
 
objektets element:  begravningsplats; planerat område; gaturum; bostadshus i stad; fornlämning; föreningshus;
omgivningens nuvarande karaktär:  stad;
 
Tallåsens trähusområde. Johanna Forsius 2006
Tallåsens trähusområde. Johanna Forsius 2006.
Tallåsens vattentorn och Vartiolinna. Johanna Forsius 2006
Tallåsens vattentorn och Vartiolinna. Johanna Forsius 2006.
S:t Katarina gravfältet på Tallåsområdet. Johanna Forsius 2006
S:t Katarina gravfältet på Tallåsområdet. Johanna Forsius 2006.
 
publicerat 22.12.2009
sänd respons om RKY-objektet
till början
 


© Museovirasto 2009