 |
KARTSÖK |
|
| Kimitoön Pargas Salo | ||
Kalkbrott vid Åbolands kust och Pargas kalkfabrik |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Kalkbrott vid Åbolands kust och Pargas kalkfabrik | ||
| Beskrivning | |
| Pargas kalkfabriksområde i västra Åboland och kalkbrotten i Vestlax på Kimito och Förby i Finby reflekterar traditioner inom kalkbrott och kalkproduktion som pågått i århundraden.
Pargas kalk har varit en av de viktigaste cementfabrikerna i vårt land och representerar den till södra Finland koncentrerade byggmaterialindustrin som till sin tekniska utveckling och sitt omfång vuxit under 1900-talet. Industriområdet i Pargas omfattar en stor mängd industri- och fabriksbyggnader av olika åldrar och kvalitet samt av gamla bostadshusgrupper av stockvirke uppförda under 1800-talet samt av uthusbyggnader till dessa. Pargas industriområde innehåller flera betydelsefulla dagbrott. Ett av dessa är Limbergs – Skräbböles dagbrott som är Nordens största dagbrott och över hundra meter djupt samt omfattar 65 hektar. Intill dagbrottet finns Pargas industrimuseum samt Folkets hus där kalk- och cementindustrins verksamhet presenteras i flera stockbyggda arbetarbyggnader från 1800-talet. I industrikomplexet ingår utöver produktionsanstalter av olika ålder bl.a. en tvåvånings administrationsbyggnad i klassicistisk stil. Ett av de äldsta kalkbrotten är Simonby kalkgruva där man har brutit kalk ända sedan medeltiden. I Vestlax har man brutit kalk sedan 1500-talet, såväl för kalkbränning som för stenhuggning. Schakten bildar en anmärkningsvärd sevärdhet. På Stenholmen har utöver ett dagbrott funnits en stor kalkugn. I anslutning till hamnplatsen finns även reminiscenser från sågindustrins tid. Förby kalkbrott och kalkfabrik är belägna i Isoluoto i Finby där man funnit ett ca 500 meter långt kalkstensfynd. Förby kalkbrott grundades 1881 och på området finns kvar utöver dagbrottet med sina branta kanter dessutom ett gruvtorn. |
|
| Historia | |
| Genom de rika kalkfyndigheterna i Åbolands kustområden har bondebefolkningen under århundraden kunnat idka kalkbränning som en binäring. Uppfinningen av ångmaskinerna gjorde näringen lönande. Bonden Otto Moberg utvidgade kalkproduktionen i Pargas till en storskalig industri genom att tillsammans med sina affärspartner grunda Pargas Kalkberg Aktiebolag år 1898. Under slutet av 1800-talet byggdes flera nya typer av cylinderugnar i Pargas, av vilka den i Simonby på 1880-talet uppförda ugnen tillhör de tidigaste. I början av 1900-talet började Kalkberg Ab sälja även andra producenters kalk och öppnade handelskontakter till Ryssland. Bolaget köpte upp nästan samtliga kalkfyndigheter i Pargas.
Den egentliga produktionen i stor skala inleddes 1905 då man i Pargas började använda den nya tekniskt avancerade ringugnen. Finlands första cementfabrik färdigställdes 1914 i Pargas. Efter kriget växte Kalkberg Ab till en storindustri och då byggnadsbranschen expanderade utvidgade Pargas kalk sitt produktsortiment till att omfatta även plastindustri och lätt metallindustri. Bolaget bytte slutligen sitt namn till Partek Ab år 1979. Partek övergav produktionen av byggnadsmaterial på 1990-talet. Till dess hade detta varit grunden för bolagets företagsverksamhet. Därefter började Partek tillverka maskiner för jord- och skogsbruk. Parteks kalkstensbolag Nordkalks huvudkontor och kalkbrott verkar fortsättningsvis i Pargas. Utöver i Pargas har bondeklassen idkat kalkbränning också i flera andra kustbyar. Kalkgruvorna i Kimito har blivit berömda genom stenhuggaren Antonius Timmermans stenhuggeri. Timmerman arbetade under 1580-talet på Stenholmen i Vestlax. Ända fram till början av 1880-talet brändes kalk i stora kalkmilor. Hamnen tjänade försäljningen och transporten av kalken. Kalken i Vestlax har bränts i kalkugnarna ända fram till 1900-talet. Kalkbrytningen i Vestlax upphörde i början av 1950-talet. I Förby i Finby utnyttjades kalk redan på medeltiden. Krakanäs kalkbrott nämndes redan 1329 i anslutning till Åbo domkyrka. Förby kalkstensbrott grundades 1881 och dess kalkstensgruva och kalkfabrik förnyades 1955. |
|
| Läs mer | |
| Jonathan Reuter, Industrisamhällen på landsbygden. Det svenska Finland, Förra delen. Helsingfors 1919.
Per Nyström, Paraisten kalkkivuori Osakeyhtiö 1898-1948. Helsinki 1951. R. Alanko, Förbyn kalkkiteollisuus. Vuoriteollisuus - Bergshanteringen 16. 1958. Birger Häggblom, Teollinen toiminta. Helge Granholm - Birger Häggblom, Särkisalon pitäjän historia. 1969. Kari Suistoranta, Paraisten historia. Paraisten kaupunki. 1985. Kari Suistoranta ja Heikki Asplund, Kemiön suurpitäjän historia I. Sagalundin museon kuntayhtymä 1997. Kerstin Smeds, Läpi valkean kiven - Partekin historia. Partek Oy. 1998. Antti Kuusterä (toim.), Suuryritys ja sen muodonmuutos. Partekin satavuotinen historia. Partek Oy Ab. Helsinki 2002. Särkisalon kulttuuriympäristö ja arvot. Salon seudun rakennettu kulttuuriympäristö ja maisema. SARAKUM 2000-2004 projektiraportti. Salon seudun kunnat, Turun maakuntamuseo, Varsinais-Suomen liitto, Lounais-Suomen ympäristökeskus. 2005. |
|
| objektets element: stenbrott; fornlämning; övrig administrativ byggnad; övrig industribyggnad; arbetarbostad; | |
| omgivningens nuvarande karaktär: kyrkby; | |
Limbergs dagbrott vid Pargas kalkfabrik. Johanna Forsius 2007. |
Produktionsanläggningar vid Pargas kalkfabrik. Minna Pesu 2007. |
Pargas industrimuseums byggnader. Johanna Forsius 2007. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV