 |
KARTSÖK |
|
| Åbo | Egentliga Finland | |
S:t Marie kyrka och prästgård |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: S:t Marie kyrka och prästgård | ||
| Beskrivning | ||
| Den medeltida stenkyrkan i S:t Marie och prästgårdmiljön från 1700-talet hör till de främsta kyrkliga arkitekturminnesmärkena i landet. Huvudbyggnaden på prästgården är byggd i sten enligt de ekonomiska målen under den s.k. nyttans tidevarv. S:t Marie kyrka är en del av den täta gruppen av medeltida kyrkor vid Aura ås nedre lopp.
S:t Marie kyrka ligger i Räntämäki by vid Vähäjoki som rinner ut i Aura å. Kyrkans äldsta delar är förmodligen från slutet av 1300-talet. Välvningen och klockstapeln vid västra gaveln har fått en ny skepnad efter medeltiden. Den treskeppiga kyrksalen har fem travéer. Mittskeppet är bredare än sidoskeppen och de två östra stjärnvalven sträcker sig högre än kryssvalven. Korfönstret har kvar sin medeltida form med undantag av ljusöppningens stavverk i tegel. På väggar, valv och arkadbågar finns rikligt med primitiva målningar med både kyrkliga och profana motiv. Triumfkrucifixet är från slutet av 1300-talet. Framför fönstret på östra gaveln står ett tegelmurat altare eller en pulpet. Predikstolen från 1662 är snidad av Daniel Sudrovius. Av den fasta inredningen är bänkarna från 1870-talet, orgelläktaren och altaret med altarring är från 1980-talet. Till stenmuren som omger kyrkogården hör två portvalv av arkitekt Charles Bassi från 1803. Vid stenmurens östra del står två gravkapell, det nordliga är från 1800-talets början och tillhör släkten Baer. Det andra kapellet är från 1780-talet. På kyrkogården finns dessutom professor A.M. Tallgrens familjegrav med en sten av arkitekt Erik Bryggman. Arkitekt Matti Aaltonen har formgett monumentet på bildhuggaren Wäinö Aaltonens familjegrav (1968). Mellan kyrkan och prästgården går Varkaantie (Tjuvvägen) som har medeltida rötter. Byggnadsgruppen kring prästgården i S:t Marie består av den gustavianska, mansardtaksförsedda prästgården i sten, byggd 1788, prästgårdens äldre bostadshus med källare, ett s.k. portlider med loftbodar och två bodar. Gården är nästan helt kringbyggd och har bevarats så gott som intakt sedan 1700-talet. Prästgårdens huvudbyggnad är placerad så att gaveln ligger mot vägen. |
||
| Historia | ||
| S:t Marie församling hör till Finlands äldsta. S:t Marie var först annex till biskopen och från och med slutet av 1600-talet till 1844 var socknen Åbo akademis prebendesocken. Stenkyrkan i S:t Marie byggdes i flera etapper under medeltiden. Kyrkans takkonstruktioner och klocktornets klockor förstördes i en brand 1876. Kyrkan restaurerades 1984.
Många akademiprofessorer var kyrkoherdar i S:t Marie. Den nuvarande prästgården är byggd på uppdrag av ekonomie professor Samuel Kreander 1786–1788. Prästgården är byggd av sten och följde därmed de ekonomiska mål som den s.k. nyttans tidevarv på 1700-talet hade ställt upp. Det var murarmästaren Mats Arelin från Åbo som svarade för murnings- och byggarbetet. I början av 1900-talet fick huvudbyggnaden en påbyggnad så att den genomgående blev en tvåvåningsbyggnad. Ritningarna till ombyggnaden gjordes av arkitekt Carl Armfelt. Den andra gaveln utvidgades med en låg flygelbyggnad. När universitetet flyttades till Helsingfors på 1820-talet blev S:t Marie prebendesocken för gymnasielektorerna fram till 1886. Den ursprungliga användningen som kyrkoherdeboställe upphörde i början av 1980-talet och 1987–1988 renoverades prästgårdsbyggnaderna till församlingscentrum för S:t Marie församling. |
||
| Läs mer | ||
| Elias Härö, Pappilarakennusten yhdennellätoista hetkellä. Arkkitehti 11-12/1963.
Tove Riska, Maarian kirkko. Suomen kirkot 3. Suomen Muinaismuistoyhdistys 1964. Ola Laiho, Maarian kirkon ja Kaarinan kirkon korjaus. Arkkitehti 7/1984. Markus Hiekkanen, The Stone Churches of the Medieval Diocese of Turku. Suomen muinaismuistoyhdistyksen aikakauskirja 101. 1994. Kaarin Lehtonen, Aurajokilaakson maisema-alueen kulttuurihistorialliset arvot. Turun maakuntamuseo. Monisteita 11. 1997. Anu Soikkeli, Suomen vanhat pappilat - menneisyyden tulevaisuus. Oulun yliopisto 2000. Markus Hiekkanen, Suomen kirkot keskiajalla. Keuruu 2003. Markus Hiekkanen, Suomen keskiajan kivikirkot. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1117. 2007. Marja Terttu Knapas et al., Suomalaiset pappilat, kulttuuri-, talous- ja rakennushistoriaa. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1238/Tieto. 2009. Turun ja Kaarinan seurakuntayhtymän verkkosivut http://www.turunsrk.fi/portal/fi/kirkot (18.8.2009). |
||
| objektets element: gravkapell; begravningsplats; klockstapel; kyrka; prästgård; gårdsplan; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: kulturlandskap; | ||
Prästgården, S:t Marie. Elias Härö 1981. |
Prästgården, S:t Marie. Martti Jokinen 1991. |
S:t Marie kyrka. Marja-Terttu Knapas 1980. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV