 |
KARTSÖK |
|
| Helsingfors | Nyland | |
Djurgårdsvillorna och de allmännyttiga byggnaderna vid Djurgården |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Djurgårdsvillorna och de allmännyttiga byggnaderna vid Djurgården | ||
| Beskrivning | ||
| Villabyggnaderna från slutet av 1800-talet ligger glest utplacerade på klipporna vid Tölövikens och Djurgårdsvikens stränder, tillsammans med en grupp av offentliga och privata byggnader som representerar tidens sociala byggverksamhet. Byggnaderna speglar både den nya villakulturen och den filantropiska rörelsen.
Från platserna där byggnaderna står öppnar sig enligt den ursprungliga idén fria vyer, oftast mot en havsvik. De högt belägna byggnaderna avtecknar sig för sin del som representativa, tidsmässigt enhetliga och arkitektoniskt högklassiga, parkliknande villamiljöer. Flervåningsbyggnaderna som präglas av dekorativa detaljer, verandor och torn följer den samtida mellaneuropeiska villaarkitekturens ideal. Flera av villorna har kvar gårds- och strandbyggnader och bostäder för personalen. Byggnaderna som är kända under namnet Fågelsångens villor är uppkallade efter respektive parcellnummer. Villorna ligger på var sin sida om den bergskärning där järnvägen drar fram. Väster om järnvägen ligger fyra trävillor (9, 10, 11,12) som i första hand används som bostäder och av konstnärer. Av villorna på östra sidan (6, 7, 8, 14) har en del byggts som bostäder och en del för olika sociala ändamål. Villa 6 byggdes som sjukhem för kroniker, villa 7 som yrkesskola, bibliotek och hem för blinda. I samma kvarter som Blindskolan i rödtegel ligger ett barnhem och ett skyddshem i trä samt den s.k. Tornvillan vid Andra linjen, som också bör räknas till Djurgårdsvillorna. På områdets norra del ligger Diakonissanstaltens äldsta byggnader: sjukhuset, kyrkan och systrahemmet. Merparten av villorna och institutionsbyggnaderna för sociala ändamål är alltjämt i ursprunglig eller motsvarande användning. Det insprängda bangårdsområdet från 1860-talet har utvidgats i flera repriser. |
||
| Historia | ||
| Kommerserådet Henrik Borgström arrenderade Djurgårdsområdet i mitten av 1800-talet. Området låg utanför det stadsplanerade och byggda stadsområdet. Det fanns planer på en vattenkuranstalt och en djurgård, men de förverkligades aldrig.
På 1860-talet planlades Djurgårdens villaområde, och delades in i villatomter. År 1887 frigjordes land från Berghälls arrendelägenhet och 1891 stakades nio linjer ut på planen. Staden överlät både villatomter och de intilliggande tomterna på Första linjen till villatomter och till sociala och allmännyttiga inrättningar. På 1880-talet byggdes Djurgårdsvägen och bron över järnvägen. I början av 1890-talet anlades gångvägen på banken mellan Kajsaniemi och Djurgården. Sammanlagt utdelades 14 villatomter i Djurgården och villorna uppkallades efter jordlotternas nummer. Noggranna föreskrifter gavs om områdets parkliknande natur och om villornas placering och utseende. Den livligaste byggperioden inträffade på 1890-talet. Villorna byggdes för åretruntbruk. Till arkitekterna hörde bl.a. Albert Petrelius, arkitektbyrå Grahn, Hedman & Wasastjerna (8), J. Westerlund (9), Selim A. Lindqvist & Elia Heikel (10), N. Michelsson (11), Sihvola (12), Oskar Sundberg (14). Den s.k. Tornvillan på Andra linjen ritades av arkitekt Gustaf Lodenius. I de s.k. ”övre villorna” bodde bl.a. kulturpersonligheter. I synnerhet villa 10 blev i början av 1900-talet känd för författaren Maila Talvios litterära aftnar. Det passar väl in i områdets filantropiska karaktär att Maila Talvio också var aktiv i arbetet mot lungsjukdomar och i olika sanatorieprojekt. Under urbaniseringens och industrialiseringens tid försökte man i Finland, liksom på annat håll, hjälpa utsatta personer också genom frivilliga krafter. Enskilda personer och föreningar spelade jämsides med staten och staden en viktig roll när det gällde utbyggnaden av den sociala omsorgen. Över- och medelklassens kvinnor organiserade sig bl.a. till fruntimmersföreningar och grundade olika slags skolor och inrättningar. I Helsingfors låg många av inrättningarna på eller i närheten av Djurgårdens villaområde. De Blindas Vänner r.f. byggde ett hem för blinda flickor 1892. Byggnaden (villa 7) ritades av Magnus Schjerfbeck. På samma tomt byggdes en yrkesskola för blinda och ett bibliotek år 1906 (Waldemar Aspelin). Stiftelsen Hedvig Sofiahemmet lät bygga ett sjukhem för kroniker 1893 (villa 6, A. Rosenbröijer). Blindskolans första egna byggnad byggdes 1898 av Överstyrelsen för allmänna byggnader, efter ritningar av Th. Granstedt och på en tomt som staden upplät på Första linjen. År 1892 gavs en förordning om undervisning av syn- och hörselskadade, och en plan för blindskolornas undervisning och utrymmesbehov hade blivit färdig 1893. På ett välgörenhetsinitiativ som utgick från enskilda kvinnor lät Barnavårdsföreningen i Finland r.f. bygga tre trähus av arkitekt Signe Lagerborg-Stenius i Blindskolans kvarter mellan 1897 och 1905: två barnhem och ett skyddshem. Finlands första Diakonissanstalt fick enligt europeisk modell ett eget sjukhus, en kyrka och ett systrahem 1897, på initiativ av den förmögna filantropen Aurora Karamzin. Enligt diakonins ideal var anstaltens uppgift att sköta sjuka, utbilda diakonissor, hjälpa fattiga och ta hand om nödställda barn. Arkitekt Magnus Schjerfbeck ritade sjukhuset och Karl-August Wrede kyrkan och systrahemmet. De tre byggnadernas rödtegelfasad syntes vida omkring. Några villabyggnader och villaliknande institutionsbyggnader revs för att ge plats för trafik och nybyggen, t.ex. Brummerska hemmet (villa 13, ett ålderdomshem från 1890-talet) som revs på 1960-talet för att ge plats åt järnvägen. Föreningen för vanföra, grundad på privat initiativ av några kvinnor, hade låtit bygga en grupp på tre trähus 1897. Husen revs för att ge plats åt Kommunförbundets byggnad. På Stadsteaterns tomt revs de ”nedre villorna” 2, 3, 4 och 5 som hade bestått av ett flertal hyresbostäder. |
||
| Läs mer | ||
| Helsingin kaupungin historia IV:1. Helsinki 1955.
Helsingin kaupungin historia IV:2. Helsinki 1956. Linnunlaulu. Selvitys alueen tulevista käyttömahdollisuuksista. Helsingin kaupunki 1980. Kaija Nenonen, Kirsti Toppari, Herrasväen ja työläisten kaupunki. Helsingin vanhoja kortteleita 2. Helsingin Sanomat 1984. Hannu Hirvikoski, Linnunlaulun tarina. Edico 2005. |
||
| objektets element: villa; kyrka; skola; läroinrättning; sjukhus, sanatorium; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
Djurgårdsvillor vid Tölöviken. Museovirasto Museiverket 2017. |
Diakonissanstaltens äldsta delar, ekonomibyggnaden, kyrkan och systrahemmet. Jari Heiskanen 2008. |
Yrkesskola, byggd av De Blindas Vänner r.f. Jari Heiskanen 2007. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV