 |
KARTSÖK |
|
| Helsingfors | Nyland | |
Torkelsbackens bostadsområde |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Torkelsbackens bostadsområde | ||
| Beskrivning | ||
| Torkelsbackens bostadsområde har drag av en trädgårdsstad och är omgiven av Berghälls täta och effektiva stadsstruktur. Området avspeglar de nya stadsplaneringsidealen för arbetarbefolkningens boendeomgivning i början av 1900-talet. Vallgård och Kottby (se separata objekt) i Helsingfors var banbrytande områden som byggdes under denna tid för att förbättra boendeförhållandena för arbetarbefolkningen i den allt mer växande och industrialiserade huvudstaden.
Torkelsparken uppe på Torkelsbacken omges av ett gatunät som följer formerna i terrängen. Där finns bostadshusen vid smala gator glest utspridda mitt på tomterna. De klassicistiska låga stenhusen med branta tak har byggts vid slutet av 1920-talet utgående från modellritningar. Husen består främst av ettor och tvåor och grönskan i området baserar sig på samtida planteringsplaner. Torkelsbacken inramas av en tät och enhetlig mur av röda tegelhus, som skyddar backen vid kanten av de stora gatorna. Vid Helsingegatan bildar de höga, röda tegelhusen en elegant port till de trappor som stiger upp från gatan. Trapporna leder till den läroanstalt som 1930 byggdes i sluttningen och vidare till Torkelsbacken. |
||
| Historia | ||
| I Berghäll, arbetarbefolkningens viktigaste bostadsområde i Helsingfors, var efterfrågan på bostäder större än utbudet i början av 1900-talet. Under 1910-talet nästan fördubblades invånarantalet i Berghäll, till i stort sett det nuvarande antalet. En stadsplan fastställdes för Berghäll 1901. Arkitekt Gustaf Nyström påverkade detaljer som beaktade arkitektoniska synpunkter, vilket också den samtidiga livliga diskussionen om stadsplanen för Tölö gjorde, där utgångspunkter för planeringen var terrängens former och varierande gatuvyer. Utgående från Berghälls stadsplan skapades mellan världskrigen, som var en tid av intensivt byggande, stadsdelens tätt och effektivt i sten byggda, slutna kvarter längs rätlinjiga gator.
Under 1910–20-talen fördes en livlig diskussion om bostadspolitiken och bostadsbristen. Man sökte alternativ till hur Helsingfors allmännyttiga och kommunala bostadsproduktion skulle planeras och genomföras. De stora tomterna och det överdådiga gatunätet som byggts i den klippiga terrängen i Berghäll kritiserades. Målet var att slippa trånga boendeförhållanden genom att utanför stenstaden bygga gröna förstadsområden för barnrika arbetarfamiljers behov. Den effektiva stadsplanen i Torkelsbacken som ligger mitt i Berghäll verkställdes inte på grund av den besvärliga terrängen och de stora kostnaderna som verkställandet skulle ha medfört. Stadsplanearkitekt Bertel Jung assisterad av arkitekt Birger Brunila ritade en ny stadsplan för Torkelsbacken som fick drag av en trädgårdsstad. Planen fastställdes 1914. Som förebild för Torkelsbacken nämndes stadsplanen för villastaden Eira, där smala gator följer terrängen och de låga bostadshusen är fristående hus. Då tomterna på Torkelsbacken såldes krävdes att byggarna i fråga om fasadplanerna skulle följa de fasadscheman som granskningsnämnden för fasadritningar fastställt. Arkitekt Jalmari Peltonen ritade de flesta byggnaderna på backen. Elisabeth Koch utarbetade planteringsplanen för bostadskvarteret. Hon hade redan i ett tidigt skede börjat tillämpa idéer från engelsk trädgårdsplanering i Finland. Helsingegatans och Flemingsgatans stenhus i anslutning till Torkelsbacken har ritats av flera arkitekter veterligen utgående från fasadscheman. I änden av de trappor som leder upp mellan de röda tegelhusen från Helsingegatan finns i sluttningen i Torkelsbacken en folkhögskola som har byggts 1930. Skolan grundades i början av självständigheten för begåvade ungdomar, som saknade läroverks- eller studentbakgrund. Staden överlät tomten och undervisningen i den samhälleliga högskolan som ritats av arkitekt Väinö Vähäkallio inleddes 1930. Senare övertogs byggnaden av universitetet och reparerades 1966 efter ritningar av arkitekt Olof Hansson. |
||
| Läs mer | ||
| Veli Sihvo, Torkkelinmäki - Kallion unohdettu huvilakaupunki. Helsinki-Seura. Vuosikirja 1969.
Torkkelinmäki, miljööselvitys. Helsingin kaupungin rakennustarkastusvirasto, Helsinki 1970. Juha Koskinen, Kallion historia. Kallio-Seura 1990. Pekka Lehtinen, Helsinginkadun bulevardi. Asemakaavoitus, kaupunkirakentaminen, katuympäristö. Teknillisen korkeakoulun arkkitehtiosasto 2003. Painamaton diplomityö. Aino Niskanen, Väinö Vähäkallio ja hänen toimistonsa, arkkitehdin elämäntyö ja verkostot. Helsinki 2005. |
||
| objektets element: flervåningshus; planerat område; läroinrättning; park; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
Torkelsbackens park. Lea Heikkinen 2007. |
Våningshus i Torkelsbacken. Lea Heikkinen 2007. |
Våningshus i Torkelsbacken. Lea Heikkinen 2007. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV