 |
KARTSÖK |
|
| Åbo | Egentliga Finland | |
Åbo domkyrka och den historiska stadskärnan i Åbo |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Åbo domkyrka och den historiska stadskärnan i Åbo | ||
| Beskrivning | ||
| Åbo är Finlands äldsta medeltida stad. Domkyrkan och den historiska stadskärnan återspeglar stadens ställning som centrum för landets förvaltning, kyrka, akademiska värld och kulturliv samt positionen som Finlands huvudstad fram till 1812. Åbo domkyrka har stått på Unikankarekullen sedan 1300-talet och är Finlands nationalhelgedom.
Planlösningen på området kring domkyrkan och Gamla Stortorget bygger delvis på den gamla kvartersindelningen och delvis på Engels stadsplan från 1828. Stadsområdet som växte fram i början av 1300-talet ligger mellan Aura å och den nuvarande Tavastgatan och sträcker sig från domkyrkan till Kaskisgatan, till platsen där S:t Olofs dominikankonvent stod under medeltiden. Den medeltida staden sträckte sig också till västra sidan av Aura å. Området urbaniserades inom en kort tidsperiod. Det oregelbundna gatunätet som går tillbaka till medeltiden kan alltjämt spåras i riktning från domkyrkan mot Stortorget och Rettigska palatset och resterna av det medeltida stortorget på Gamla stortorget. De medeltida Stora strandvägen och oxvägen till Tavastland utgick från torget. Åbo domkyrka har byggts ut i flera omgångar och kyrkans nuvarande utseende med C.L. Engels tornhuva på västtornet härstammar från tiden efter Åbo brand. Tegelbasilikans östra del avslutas av det åttkantiga koret och långhuset kantas av en enhetlig rad med kapell som byggdes under medeltidens lopp. Den treskeppiga kyrksalens breda mittskepp har stjärnvalv. I kyrkans äldsta, västra del är pelarna fyrkantiga. Pelarna från biskop Hemmings tid öster om predikstolen är åttkantiga i genomskärning. Kapellen som öppnar sig mot sidoskeppen och ursprungligen var tillägnade olika helgons altare blev under 1600-talet ombyggda till gravkapell för rikets mäktiga. Kyrkans fasta inredning är på grund av branden till största delen från 1800-talet. Akademihuset hör till de främsta företrädarna för den gustavianska nyklassicistiska periodens profanarkitektur, och ett av de dittillsvarande största byggprojekten i Finland. Akademihusets festsal och konsistoriernas sessionssal med trapphus hör till landets mest verkningsfulla offentliga miljöer. Akademihuset, ritat av arkitekt C. Chr. Gjörwell och byggt i början av 1800-talet, grupperar sig kring två kvadratiska gårdar. Mellan gårdarna ligger byggnadens viktigaste rum, festsalen med reliefer av skulptören Erik Cainberg. Byggnadens förgård ligger på Tavastgatans sida. Stortorgsområdet utgjorde den gamla stadskärnan före stadsbranden 1827. I närheten av Stortorget finns rester av stadens medeltida gatunät och byggnaderna innehåller medeltida byggnadsrester. Till de historiska byggnaderna på Stortorget hör det gamla rådhuset, Hjeltska huset, Brinkkalahuset och Classicums skolbyggnad. Till miljön hör också Cajanderska och Trappska huset. Domkyrkan omges av ett flertal byggnader i klassicistisk stil. I parken söder om domkyrkans stenlagda torg står en staty av C.E. Sjöstrand, som föreställer Henrik Gabriel Porthan. Statyn från 1864 är Finlands första offentliga personmonument. Miljön kring Stortorget samt kvarteren med bostadshus och offentlig arkitektur från 1700- och 1800-talet vid Aura å, från Domkyrkobron till Aurabron, representerar byggd miljö med många åldersskikt. Området mellan broarna definieras som stenstad i Engels empirestadsplan från 1828. Det var landets första empirestadsplan, och den stod modell för planläggningen av städerna i Finland ända fram till 1850-talet. Lindarna vid ån och stenläggningen på kajerna hör till de äldsta spåren av den nya stadsstrukturen efter branden. Det s.k. Ingmanska huset har byggnadsdelar från många olika tider. Under senare hälften av 1700-talet var den finaste restaurang- och festvåningen i Åbo, den s.k. Seipels sal, inrymd i huset. Stadsbiblioteket byggdes 1901–1903, nybyggnaden på Slottsgatan är från 2007. Västra Strandgatan 1–17 är en representativ helhet, till större delen byggd i början av 1800-talet. En del av längan med hus byggdes redan på 1700-talet, men byggdes om i början av 1800-talet. Förutom de klassicistiska stadsgårdarna ingår det fyra våningar höga affärs- och bostadshuset Verdandi från 1898, samt societetshuset från 1811, ombyggt till stadshus 1879–1883. Yngst i raden är stadskansliet från 1908–1909, ett jugendstenhus i fyra våningar. Till de träbyggnader som finns kvar från tiden före branden hör apoteksmuseet Qwenselska huset. Tavastgatan och den nuvarande Runebergsparken bygger delvis på Engels stadsplan. Parken är en av de sju öppna platserna i Engels plan. Vid parken står Hushållningssällskapets hus. Rettigska palatset bredvid parken byggdes 1928 och den tidigare tobaksfabriken är byggd i flera omgångar från 1800-talet till 1920-talet. Det rettigska området hör till stadens medeltida delar, med gatunät och byggnadselement som till vissa delar går tillbaka till medeltiden. |
||
| Historia | ||
| Åbo föregicks av Korois, tills orten på grund av landhöjningen förlorade sin ställning som centralort vid Aura å. Till grundandet av Åbo stad bidrog svenska kronan, Åbo stift och dominikanerna. Dominikankonventet som var helgat åt S:t Olav grundades i Finland 1249 och etablerade sig uppenbarligen under loppet av samma århundrade i Åbo. Åbo domkyrkas historia inleddes med invigningen av konventet, vilket torde ha skett omkring skelskiftet 1300. Åbo blev ett förvaltningscentrum och var Finlands huvudstad ända till 1812.
Åbo domkyrkas yttre gestalt förändrades genomgripande när den tidigare hallkyrkan på 1460-talet byggdes om till basilika genom en höjning av mittskeppets väggar och välvdes under ledning av Petrus Murator från Kimito. Det nuvarande högkoret, ursprungligen Allhelgonakapellet, byggdes på 1480-talet. Kankas kapell vid högkoret byggdes på 1600-talet. På 1920-talet gjordes en länge planerad stor renovering av kyrkan, som föregicks av en grundlig byggnadsarkeologisk undersökning och dokumentering. Mellan 1978 och 1979 iståndsattes kyrkan efter en plan av arkitekt Pekka Pitkänen. Den äldsta stadsbebyggelsen i Åbo låg alldeles vid kyrkan och utvidgades under 1400-talet till kyrkans södra sida runt stortorget. Det gamla stortorgsområdet var stadens centrum med rådhus samt köpmans- och hantverkarkvarter. Till torget ledde vägar från Tavastland och Viborg. Från Aningaissidan kom vägen från Satakunda över ett vadställe som i början av 1400-talet ersattes med en bro. Åbo stads betydelse som förvaltningscentrum växte genom landets första hovrätt som grundades i staden 1623. Åbo akademi grundades 1640 och hade sitt säte i byggnaderna vid domkyrkans mur. Byggnaderna utvidgades om byggdes om i flera repriser under 1700-talet. Ritningarna till det nya akademihuset beställdes av arkitekt Carl Christoffer Gjörwell år 1800 och byggarbetena inleddes 1801. Byggnaden stod färdig 1815 och invigdes 1817. Erik Cainbergs reliefer för akademihusets festsal blev färdiga 1816. Akademihuset skadades illa i Åbo brand 1827, och efter det flyttades universitetet till Helsingfors. Akademihuset renoverades efter ritningar av arkitekt C.L. Engel och togs i bruk av hovrätten och länsstyrelsen. Beslutet att göra Helsingfors till huvudstad innebar att ämbetsverken flyttade bort från Åbo, vilket skedde senast efter den ödeläggande stadsbranden 1827. Efter branden gav generalguvernör A. Zakrevski order om en ny stadsplan för vilken intendentkontorets chef, arkitekt C.L. Engel blev ansvarig. Engel gjorde en stadsplan vars huvudsyfte var att förbättra stadens brandsäkerhet. Innehållet i planen påverkades av åsikter som framfördes av Finlands generalguvernör, borgarna i Åbo och landshövdingen i Åbo län. För att följa upp återuppbyggnaden grundades ett övervakande organ och den nya byggnadsordningen styrde byggandet enligt principerna i planen. I Engels stadsplan från 1828 förlades stadens huvudtorg, förvaltningscentret, till det nuvarande Salutorget. I Engels plan fanns en stor öppen plats, Nikolajtorget, mellan Domkyrkan och Gamla Stortorget, som delade Nylandsgatan i två delar. Torget utvidgades söderut i samband med byggnadsarbetena, drogs ut i linje med den medeltida Tavastvägen och delades in i torgområde och planterade områden. Det gamla Societetshuset byggdes om till stadshus 1885. I Engels stadsplan ingick broar över Aura å. Först byggdes Domkyrkobron och i början av 1900-talet byggdes Aurabron. Strandbankarna förblev strandpromenader med planteringar och under 1800-talets lopp planterades parker på flera av de områden som var utmärkta som öppna platser i Engels plan. Enligt planen skulle husen vid huvudgatorna och de öppna platserna endast byggas i sten. |
||
| Läs mer | ||
| Oscar Nikula och Lars-Ivar Ringbom, Åbo i går och idag. Åbo. 1947.
Turku, Rakennushistoriallinen inventointi, Pekka Kärki ja Helinä Koskinen. Museovirasto 1967. Oscar Nikula, Turun kaupungin historia 1809-1856. Turun kaupunki 1972. Henrik Lilius, Suomalaisen ruutukaupungin synty ja kehitys. Genius logi. Otto-Ivar Meurmanin 90-vuotisjuhlakirja 4.6.1980. 1980. Henrik Lilius, Kaupunkirakentaminen 1617-1856. Suomen kaupunkilaitoksen historia 1. Keskiajalta 1870-luvulle. Suomen Kaupunkiliitto. 1981. Sixten och Åsa Ringbom, Akademiska gårdar. 1985. Juhani Kostet, Aki Pihlman, Keskiajan kaupungit 3. Turku. Keskiajan kaupungit –projekti. Turun maakuntamuseo 1986. Tarja-Tuulikki Laaksonen, Vanha Raatihuone. Rakennushistoriallinen tutkimus. Turun maakuntamuseo. 1986. C.J. Gardberg, Keskiajan rakennustaide ja Antero Sinisalo, Myöhäiskeskiaikaiset kivikirkot. Ars. Suomen taide 1. 1987. Matti Klinge, Rainer Knapas ja Anto Leikola, Helsingin yliopisto. I, II. Turun kuninkaallinen akatemia, keisarillinen Aleksanterin yliopisto. Helsinki 1989. Henrik Lilius, Kaupunkirakennustaide autonomian alusta 1850-luvulle. Ars Suomen taide 3. 1989. Markus Hiekkanen, The Stone Churches of the Medieval Diocese of Turku. Suomen muinaismuistoyhdistyksen aikakauskirja 101. 1994. C.J. Gardberg, Simo Heininen ja P.O. Welin, Kansallispyhäkkö. Turun tuomiokirkko 1300-2000. Tammi 2000. Juhani Kostet, Från Åboråd till tingsrätt. Det aboensiska rättsväsendets skeden från medeltiden till slutet av der andra årtusendet. Åbo 2000. Kaupunkia pintaa syvemmältä. Arkeologisia näkökulmia Turun historiaan. Turku 2003. Markus Hiekkanen, Suomen kirkot keskiajalla. Keuruu 2003. Markus Hiekkanen, Suomen keskiajan kivikirkot. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1117. 2007. Aki Pihlman, Varhainen Turku – Tutkimukset Turun tuomiokirkon vieressä. Elämää ja maalaiselinkeinoja keskiaikaisessa kaupungissa. History in Town. 2007. Turun ja Kaarinan seurakuntayhtymän verkkosivut http://www.turunsrk.fi/portal/fi/kirkot (18.8.2009). |
||
| objektets element: planerat område; bostadshus i stad; stadshus; kyrka; fornlämning; övrig administrativ byggnad; läroinrättning; park; rådhus; bro; torg; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
Åbo domkyrka och Akademihuset. Hannu Vallas 1996. |
Aura å och den historiska stadskärnan i Åbo. Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 Platy2112 2016. |
Åbo domkyrka. Hilkka Högström 2008. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV