 |
KARTSÖK |
|
| Helsingfors | Nyland | |
Järnvägstorget i Helsingfors |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Järnvägstorget i Helsingfors | ||
| Beskrivning | ||
| Järnvägstorget i Helsingfors är ett storskaligt kollektivtrafiktorg omgivet av monumentalbyggnader, inritat i stadsplanen 1873 som centrum för trafiken till och från järnvägen och järnvägsstationen. Kajsaniemigatans och Centralgatans sträckningar för trafikströmmarna från Järnvägstorget och för affärsbyggnader har planerats av Eliel Saarinen.
Järnvägsstationen i Helsingfors väster om Järnvägstorget är en symbol för järnvägsarkitekturen i Finland. I anslutning till stationskomplexet finns även Statsjärnvägarnas förvaltning. Järnvägsstationen som var avsedd att bli en station i det ryska storfurstendömet Finland invigdes 1919 i stället som centralstation i den självständiga republiken Finland och är den internationellt mest kända av de finländska byggnader arkitekt Eliel Saarinen ritat. Fasadens fina former är uthuggna ur rödgranit, likaså de monumentala lyktbärarna på vardera sidan om huvudentrén skapade av bildhuggaren Emil Wikström. De har i likhet med klocktornet blivit symboler för stationen. Den första nationellt och kulturhistoriskt värdefulla byggnaden vid torget är Ateneum i södra ändan. Landets äldsta museibyggnad som inrymde landets första konstmuseum och konstskola byggdes med statlig finansiering efter ritningar av Carl Theodor Höijer. Byggnaden beskyddas av vishetens gudinna Pallas Athene som namnet Ateneum hänsyftar till. Fasadskulpturerna i utförande av C.E. Sjöstrand och V. Vallgren på entréfasaden skildrar symboliskt hur den finska konsten och arkitekturen anknyter till den västerländska konsttraditionen. Ateneum är numera centrum för den nationella museiverksamheten inom bildkonst. Finska Nationalteatern från 1902, mitt emot Ateneum på andra sidan torget, är den första byggnaden som ritats för finskspråkig scenkonst. Teaterbyggnaden av arkitekt Onni Tarjanne har en fasad av grå granit från Nystad som pryds av skulpterade ornament i östfinsk täljsten och motiv ur scenkonsten, folkdiktningen samt den nationella faunan och floran. Den närmast nationalromantiska arkitekturen har påverkats av samtida internationella förebilder. Teatern har byggts ut mot Kajsaniemiparken. Tillbyggnaden Lilla scenen, ritad av Kaija och Heikki Siren, är upptagen i den internationella organisationen DOCOMOMOs register som en betydande representant för modern finsk arkitektur. På Järnvägstorget utanför teatern står Wäinö Aaltonens skulptur av nationalskalden Aleksis Kivi. På östra sidan av Järnvägstorget står en rad representativa affärsbyggnader från autonomins tidevarv och självständighetens första decennier. Mittemot Järnvägsstationen färdigställdes 1899 ett exklusivt hotell- och restaurangkomplex Hôtel Fennia (Grahn, Hedman & Wasastjerna), närliggande byggnader är S.O.K. 1920–1921 (K.S. Kallio, O. Kallio), Mikaelsgatan 19 från år 1911 (W.G. Palmqvist, E. Sjöström) och Mikonlinna 1939 (Jung & Jung). |
||
| Historia | ||
| Den första järnvägen i Finland, mellan Helsingfors och Tavastehus, blev färdig år 1862. Redan året innan hade Helsingfors första stationsbyggnad färdigställts vid Järnvägstorget. Torget som är anlagt på gammal havsbotten efter torrläggningen av Gloet fick sin nuvarande rätvinkliga form på 1870-talet i enlighet med stadsplaneidealen under senare hälften av 1800-talet.
Torghandel förekom i någon mån fram till 1928, men torget omorganiserades för trafikens behov efter hand som hästomnibussarna ersattes med spårvagnar och bussar. Järnvägsstationen och järnvägstorget fick en mer framlyft position i den växande stadens trafiknät i början av 1900-talet då nya trafikleder efter ritningar av Eliel Saarinen, nuvarande Kajsaniemigatan och Centralgatan, drogs fram genom den gamla stadsstrukturen. Centralgatan gick från Svenska teatern till järnvägsstationen. Stadens affärscentrum med bank- och affärspalats sträckte sig till Järnvägstorget. Den första stationsbyggnaden i Helsingfors var ritad av C.A. Edelfelt, i likhet med de övriga stationerna längs Helsingfors-Tavastehus-banan. På grund av stadens snabba tillväxt planerade järnvägsstyrelsen en ny station redan i slutet av 1800-talet. Den för en ändstation typiska U-formade planritningarna gjordes av byggnadsstyrelsens arkitekter Magnus Schjerfbeck och Sebastian Gripenberg, medan förvaltningsdelen ritades av järnvägsstyrelsens arkitekt Bruno F. Granholm. Reglerna för arkitekttävlingen gällande fasadutformningen bestämde att stationen skulle ha fasad av natursten och förvaltningsdelen av puts och natursten. År 1904 vann arkitekt Eliel Saarinen en arkitekttävling för järnvägsstationens fasad med sitt nationalromantiska förslag som dock fick hård kritik. Efter en utlandsvistelse ändrade Saarinen sina ritningar så att byggnaden fick den utformning som sedan realiserades. Efter flera omgångar fastställdes de slutliga ritningarna 1905–1912, men av historiska skäl drog arbetet ut på tiden så att invigningen av stationen kunde ske först år 1919. Detaljritningarna för Järnvägsstationen finslipades på järnvägsstyrelsens kontor och många senare ombyggnader har ritats av VR:s arkitekter. Överbyggnaden av perrongerna i glas och stål av arkitekt Esa Piironen blev färdig 2001. Finska Konstföreningen ställde ut sina samlingar för allmänheten i Margelinska huset 1836. Detta årtal betraktas som konstmuseets tillkomstår. Föreningen skaffade en samling gipsavgjutningar och konstverk samt inrättade en ritskola 1848. Skulpturskolan inledde sin verksamhet 1871. För dessa önskade konstföreningen ett eget hus, Ateneum. Det av Theodor Höijer ritade huset invigdes 1887 och 1901 fick huset en tillbyggnad, även den ritad av Höijer. År 1977 fattades beslut om att Ateneum ska ägna sig helt åt museiverksamhet och skolorna flyttade ut. En renovering och ombyggnad efter ritningar av arkitektbyrån Laiho-Pulkkinen-Raunio fullbordades 1991, innergårdarna byggdes ut och täcktes 1991 och 2000. Den första finskspråkiga yrkesteatern inrättades år 1872 och verkade på Arkadiateatern. Onni Törnqvist (sedermera Tarjanne) ritade skisser för den nya teatern 1897 och gjorde de slutgiltiga ritningarna efter arkitekttävlingen. Det nya teaterhuset, Finska Nationalteatern, invigdes på Elias Lönnrots 100-årsdag år 1902. År 1930 gjordes en utbyggnad efter ritningar av Tarjanne. År 1954 kompletterades teaterhuset med en mindre scen efter ritningar av Kaija och Heikki Siren. På 1960-talet moderniserades det gamla teaterhuset efter ritningar av Heikki och Kaija Siren, och år 2002 fullbordades en omfattande renovering och restaurering efter ritningar av arkitektbyrå Sari Schulman. |
||
| Läs mer | ||
| Thure Hellström, Helsingin asematalo. Valtionrautatiet 1912-1937. II osa. Helsinki 1937.
Sirkka Valanto, Suomen rautatieasemat vuosina 1857-1920- Museovirasto, rakennushistorian osasto. Julkaisu 11/1982. Sirkka Valanto, Rautateiden arkkitehtuuri. Asemarakennuksia 1857-1941. Suomen rakennustaiteen museo 1984. Eeva Maija Viljo, Planerna för ett ”konstens hem” i Finland under 1870- och 1880-talen. Taidehistoriallisia tutkimuksia 7. Helsinki 1984. Marika Hausen, Kirmo Mikkola, Anna-Lisa Amberg, Tytti Valto, Eliel Saarinen. Suomen aika. Keuruu 1990. Tuula Arkio, Ateneum nykyaikaisena taidemuseona. Ateneum-juhlakirja 2. Espoo 1991. Sopimus valtakunnallisesti merkittävien asema-alueiden suojelusta (YM, päätös 9.12.1998 diarionro 2/562/96). Veikko Pakkanen (toim.), Neljä fasadia torille. Valtion taidemuseo / Kuvataiteen keskusarkisto 2000. Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto Akatemia, do.co.mo.mo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002. Maria-Liisa Nevala (toim.), Suomen Kansallisteatteri. Teatteritalo ennen ja nyt. Keuruu 2003. Hilkka Högström, Helsingin rautatieasema. 2. laajennettu painos. Helsinki 2004. |
||
| objektets element: byggdad för samfärdsel; museum; teater; torg; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
Järnvägstorget i Helsingfors. Museovirasto Museiverket 2017. |
Nationalteatern från Järnvägstorget sett. Museovirasto Museiverket 2017. |
Konstmuseet Ateneum sett från Järnvägstorget. Museovirasto Museiverket 2017. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV