Museiverket

 SÖKALTERNATIV

objekt landskapsvis
 

KARTSÖK

landskapskarta Lappland Mellersta Österbotten Norra Österbotten Kajanaland Norra Karelen Södra Karelen Österbotten Norra Savolax Södra Savolax Kymmenedalen Mellersta Finland Södra Österbotten Päijänne-Tavastland Nyland - östra Egentliga Tavastland Nyland - västra Birkaland Satakunta Egentliga Finland
Helsingfors Nyland

Mejlans sjukhusområde

Gå till Museiverkets karttjänst: Mejlans sjukhusområde
Beskrivning
Helsingfors universitets centralsjukhus storkvarter i Mejlans har en nyckelställning inom finsk sjukhusarkitektur. Byggnadshistoriskt och arkitektoniskt avspeglar helheten med de mångsidiga och etappvis byggda specialklinikerna sjukhusarkitekturens planeringsprinciper samt utvecklingen av sjukvårds- och medicinundervisningen från 1900-talets början ända fram till 2000-talet. Områdets byggbestånd representerar en rättfram 1900-talsmodernism. Områdets nyaste arkitektur bygger på samma klara formspråk och har ledigt anpassats till den existerande byggda miljön.

Kvarterets byggbestånd domineras av Mejlans sjukhus huvudbyggnad med det över 10 våningar höga patienttornet som är byggt enligt det s.k. blocksystemet. Här ligger bl.a. klinikerna för invärtesmedicin och kirurgi samt röntgen- och laboratorielokaler. Huvudbyggnaden är ritad i samarbete mellan arkitekterna Jaakko Paatela och Reino Koivula. Förvaltnings- och servicebyggnaden från 1965 är också ritad av Jaakko Paatela.

Den äldsta av klinikerna är Kvinnokliniken från 1934, ritad av professor Jussi Paatela på Medicinalstyrelsens byggnadsavdelning. I kvarterets södra del ligger Barnkliniken från 1946, det nuvarande Barn- och ungdomssjukhuset. Barnkliniken ritades av arkitekterna Uno Ullberg och Erkki Linnansalmi och följde 1940-talets senaste sjukhusideal. Här förenas paviljong- och blocksystemet.

Barnens borg ritades av arkitekterna Elsi Borg, Otto Flodin och Olavi Sorta och blev färdig 1948. Barnens borg består av en hög, rundad sjukhusbyggnad med en tillhörande låg flygel. Fasaderna livas upp av sällsynt dekorativa ornament i relief i rappningen. Byggnaden hör till den internationella organisationen DOCOMOMOS urval av betydande modern finsk arkitektur.

Ögon- och öronkliniken av arkitekterna Jussi och Veli Paatela blev färdig 1951 och den intilliggande föreläsningssalen 1968. Cancerkliniken från 1961 har ritats av arkitekterna Erkki Helamaa och Veijo Martikainen. De tillbyggda delarna på sjukhusområdet härstammar till största delen från 1970- och 1980-talen.

På sjukhusområdet finns ett stort antal byggnader som är avsedda för medicinsk undervisning och sjukvårdsundervisning samt för forskning. I kvarterets nordvästra hörn står Helsingfors sjuksköterskeskola från 1940 av arkitekt Uno Ullberg. Byggnaden används alltjämt som läroinrättning. På områdets östra del ligger den tidigare Institutet för arbetshygien, i dag Arbetshälsoinstitutet, som ritades av arkitekt Olli Pöyry 1950. I samma kvarter ligger Helsingfors universitets medicinska fakultets teoretiska institutioner, i en byggnad från 1966 ritad av Einari Teräsvirta. Till de nyare skikten på universitetscentralsjukhusets medicinska kampus hör Terkko, biblioteket för hälsovetenskaper, samt Biomedicum, forsknings- och undervisningscentralen för biomedicin. Båda byggnaderna är från omkring 2000.

Vid Stockholmsgatan ligger arkitekt Veli Paatelas patienthem, det tidigare elevhemmet Eevala och den psykiatriska polikliniken, alla byggda vid övergången mellan 1940- och 1950-talet.

Förutom de otaliga klinikerna och inrättningarna samt förvaltnings- ekonomi- och servicebyggnaderna har sjukhuset ett eget kraftverk på andra sidan Paciusgatan. Området har ett internt gatu- och trafiknät med vägskyltar, helikopterplatta, stora parkeringsområden och ett omfattande nät av underjordiska gångar och rum.
 
Historia
Universitetet flyttades från Åbo till Helsingfors 1828, och de äldsta medicinska byggnaderna och undervisningssjukhusen ligger på Helsingfors universitets s.k. centrumkampusområde. Se de separata objekten Helsingfors universitets byggnader (centrumkampus) och Kirurgiska sjukhuset.

Undervisningssjukhuset separerades administrativt från universitetet 1841 och underställdes Medicinalöverstyrelsens överinseende, under namnet Helsingfors allmänna sjukhus. År 1860 sammanslogs sjukhuset med universitetets nya kliniska institut. Sjukhuset fick nya byggnader i centrum så sent som i slutet av 1800-talet (förlossningssjukhus 1878, Kirurgiska sjukhuset 1888, barnsjukhuset inledde sin verksamhet 1899), men 1899 planerade man på Medicinalstyrelsen att centralisera sjukhuset vars verksamhet var fördelad på många olika byggnader. En lämplig plats ställdes till förfogande när Helsingfors stad 1903 erbjöd Mejlans frälsegårds marker för ändamålet. På kullen som ligger vid den nuvarande Barnkliniken låg Villa Fridhäll, en av villorna som tillhörde Mejlans. Senare inrättades Gubbhemmet och Röda korsets sjukhus här.

Byggnadskommitténs arkitekt Magnus Schjerfbeck gjorde en stadsplan för sjukhusområdet 1909. De tidigaste planerna byggde på det paviljongsystem som var rådande i slutet av 1800-talet: olika funktioner förlades till olika byggnader. Det första byggskedet inleddes 1914, men bara ekonomibyggnaden och värmecentralen blev färdiga 1918. När Kvinnokliniken byggdes på 1930-talet utnyttjade man stenfoten till kliniken för hud- och könssjukdomar. E.A. Krancks ofullbordade stadsplan från 1919 stödde sig alltjämt på paviljongsystemet.

Den s.k. centralsjukhusdelegationen gav 1936 i uppdrag åt arkitekt Uno Ullberg att göra en plan för sjukhusområdet. Planen byggde på det s.k. blocksystemet där sjukhusets funktioner ligger centraliserat inom samma byggnad. Kvinnokliniken och Barnkliniken byggdes på 1930-och 40-talet enligt detta system, men Kliniken för ögon- och öronsjukdomar från 1951 avvek från Ullbergs plan.

Det mest intensiva byggskedet inträffade på 1950- och 60-talet. Då byggdes både sjukhusets huvudbyggnad och största delen av specialklinikerna. Lagen om universitetscentralsjukhusen 1956 satte fart på byggverksamheten som projekterades enligt blocksystemet 1957–1959. Den tredelade sjukhusbyggnaden i Mejlans blev färdig 1965 och bestod av patienttorn, ingrepps- och poliklinikavdelning samt undervisnings- och laboratorieavdelning.

Samtidigt som Mejlans sjukhusområde byggdes inträffade betydande förändringar inom sjukvården. Under 1900-talets lopp övergick man allt mer till polikliniska ingrepp och sjukhusens behov av utrymmen för teknik, laboratorier och service ökade. Det var en mångsidig verksamhet som skulle få plats inom Mejlans sjukhuskvarter och en smidig intern trafik krävde allt mera av det tättbyggda området.

Byggnaderna utvidgades när verksamheten fick nya dimensioner och behovet av stödfunktioner växte. Arkitekt Veli Paatelas tillbyggnader till Kvinnokliniken och Öronkliniken blev färdiga 1975 respektive 1980. Tillbyggnaden till Barn- och ungdomssjukhuset blev färdig 1987. Ritningarna gjordes på arkitektbyrå Railo & Stenius. Tillbyggnaden till Mejlanssjukhusets huvudbyggnad blev färdig 1988 med Kimmo Karjalainen som arkitekt. Ögonklinikens operationssal ritades av arkitekt Mikael Paatela och stod klar 1987.

Efter andra världskriget överfördes den medicinska undervisningen vid Helsingfors universitet från universitetets centrumkampus till Mejlans universitetscentralsjukhus, eftersom undervisningslokalerna inte kunde byggas ut i centrum. De medicinska institutioner och fakulteter som från och med 1970-talet småningom flyttade ut från centrum förlades till Mejlans.

Institutet för arbetshygien som hade grundats 1945 fick sin byggnad 1950 och universitetets teoretiska institution byggdes 1966. Utbyggnaden av forskningsinstituten fortsatte omkring sekelskiftet 2000; 1998 öppnades Terkko, Centralbiblioteket för hälsovetenskap (arkitekt Olli Pekka Jokela) och 2001 blev Biomedicum färdigt (arkitekter Timo Vormala, Matti Lummaa och Erkki Karonen). Utbyggnaden och projekteringen av sjukhusområdet fortsätter alltjämt.
 
Läs mer
Helsingin kaupungin historia. Osa V:1. Helsinki 1962.

Urpo Simula, Aino Nikupaavo, Meilahden sairaalasuunnittelun vaiheita. Helsingin Lääkärilehti. Helsingin Lääkäriyhdistys 1964.

Maarit Henttonen, Helsingin Lastenlinna. Lisensiaatintyö, Helsingin yliopisto 1998.

Helinä Kotilainen, Rakentaminen Suomen terveydenhuollossa 1900-luvulla. Hippokrates 2000. Suomen Lääketieteen Historian Seura.

Petra Havu, Piirrä, piirrä, piirrä... Paatelan arkkitehtisuunnittelun 80 vuotta. Arkkitehtitoimisto Paatela-Paatela & co vuodesta 1919. Espoo 2001.

Maarit Henttonen, Keisarin kivistä tuhannen tutkijan tiedetaloon. Meilahden sairaala-alueen rakentamisen vaiheita. Hippokrates 2002. Suomen Lääketieteen Historian Seura.

Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto Akatemia, do.co.mo.mo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002.

Petra Havu, Projekteja ja skissejä. Arkkitehtitoimisto Paatela-Paatela & co vuodesta 1919. Espoo 2003.

Mikael Paatela, Sairaalarakennuksen kehitys. Development of the Hospital Building. Arkkitehtitoimisto Paatela-Paatela & Co Oy. Espoo 2003.

Maarit Henttonen, Lääketiede ja moderni arkkitehtuuri: Medikalisaation politiikkaa suomalaisissa naistensairaaloissa 1930-luvulla. Palin Tutta (toim./red.) Modernia on moneksi. Kuvataiteen, taideteollisuuden ja arkkitehtuurin piirteitä maailmansotien välisen ajan Suomessa. Taidehistoriallisia Tutkimuksia - Konsthistoriska Studier 29. Helsinki 2004.

Timo Joutsivuo, Mikko Laakso, Sairaanhoidon ytimessä – Hyks 50 vuotta. Edita 2008.

Maarit Henttonen, Kansakunnan parhaaksi. Suomalaiset naisten- ja lastensairaalat 1920-1940-luvulla arkkitehtonisena, lääketieteellisenä ja yhteiskunnallisena suunnittelukohteena. Helsinki 2009.
 
objektets element:  övrig administrativ byggnad; läroinrättning; sjukhus, sanatorium;
omgivningens nuvarande karaktär:  stad;
 
Kvinnokliniken. Miika Karttunen 2007
Kvinnokliniken. Miika Karttunen 2007.
Mejlans sjukhus, huvudbyggnaden. Miika Karttunen 2007
Mejlans sjukhus, huvudbyggnaden. Miika Karttunen 2007.
Sjuksköterskeskolan. Miika Karttunen 2007
Sjuksköterskeskolan. Miika Karttunen 2007.
 
publicerat 22.12.2009
sänd respons om RKY-objektet
till början
 


© Museovirasto 2009