 |
KARTSÖK |
|
| Helsingfors | Nyland | |
Vatten- och avloppsanläggningar vid Vanda ås mynning |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Vatten- och avloppsanläggningar vid Vanda ås mynning | ||
| Beskrivning | ||
| Byggnadsbeståndet vid vatten- och avloppsverket i Gammelstaden och Forsby beskriver kommunalteknikens utveckling i huvudstaden från det tidiga skedet på 1800-talet till modern tid. I Gammelstaden och vid Vanda ås stränder har det funnits produktionsanläggningar som utnyttjat vattenkraft och vatten sedan 1550-talet.
Helsingfors stads vattenverks äldsta byggnader i rödtegel grupperar sig kring Vanda ås mynning. På Kungsgårdsholmen finns de rektangulära filterbassängerna som har byggts 1895. De har flera gånger ombyggts men det nuvarande utseendet härstammar tydligen från Gunnar Tauchers ritningar. På sydspetsen finns den täckta runda filter- och sedimenteringsbyggnaden från 1914 som har ritats av John Lillja. Den tredje stora byggnaden på Kungsgårdsholmen är en snabbfilteranläggning som färdigställdes 1909 utgående från Hj. Åbergs ritningar. I anslutning till den finns en liten utjämningsbrunn som har ritats av Gunnar Taucher. Intill forsen finns dessutom en vattenlaboratoriebyggnad i trä som har ritats av Karl Af Segerstad 1909 och en vattentäkt i tegel som byggts 1910. Byggnaderna är i Tekniska museets användning. Väster om forsen vid Gammelstadens strand finns en 1884 byggd kvarn i rödtegel, vattenverkets ångpumpverk som byggts 1931 och som troligen har ritats av Gunnar Taucher samt det första ångturbinverket som blev färdigt 1876. Samtliga byggnader är i Kraftverksmuseets användning. Vattenverkets gamla byggnader vid åmynningen ersattes av anläggningarna i Forsby som började byggas på 1920-talet. Den äldsta delen av sedimenteringsverket är från 1928 och har ritats av Gunnar Taucher. Sedimenteringsbassängerna har utvidgats 1939 utgående från ritningar av John Lillja och 1963 utgående från ritningar av Bertel Saarnio. Filtreringsverket med sina bassänger och pumpstationer är från 1960–1970-talen. Mittemot Kraftverksmuseet vid Tavastvägen finns tre bostadshus för vattenverkets arbetsledare och arbetstagare, övermaskinmästarens och maskinskötarens tegelbyggnad från 1899 samt träbyggnader med gårdsområden vilka cirka tio år senare blev vattenverkets bostäder. |
||
| Historia | ||
| Gustav Vasa grundade Kungsgården vid Helsinge ås, nuvarande Vanda ås mynning 1550. Gården på holmen som var omgiven av forsen var verksam i ett par decennier. Vattenkraften i forsen har hållit kvarnen igång från 1550-talet i stort sett utan avbrott fram till 1915. Kring forsen har länge funnits industri, bl.a. en såg 1735–1840, ett färgeri och ett bränneri vid slutet av 1700-talet, senare bl.a. ett bryggeri och en tegelfabrik.
Helsingfors stad planerade på 1860-talet att utnyttja vattenresurserna i Vanda å för ett vattenledningsverk. År 1872 inledde ett österrikiskt företag under ledning av ingenjör Robert Huber byggandet av verket, 1875 övergick vattenledningsverket i Helsingfors stads ägo. Först byggdes, före utgången av 1877, en filterbassäng på Kungsgårdsholmen. Stendammen och turbinpumpverket på forsens västra strand samt järnbron färdigställdes 1889. Från 1876 pumpades det filtrerade vattnet från Vanda å till vattentornet i Alphyddan med hjälp av vattenturbinpumpar som fick sin kraft från forsen. Från Alphyddan leddes vattnet vidare till staden. Vid åns västra strand söder om turbinkraftverket byggdes 1884 en ny kvarn i tegel som fungerade med vattenkraft samt på norra sidan 1890 en ångpumpbyggnad, som 1931 ersattes med ett nytt ångkraftverk. Vattenverkets turbinpumpverk med sina pumpar och ångkraftverket samt kvarnen har fungerat som Helsingfors stadsmuseums Kraftverksmuseum sedan 2000. Vattenverkets byggnader på Kungsgårdsholmen utbyggdes ända till 1950-talet. Småningom började verksamheten överföras från holmen till Forsby på norra sidan om Vanda å, där man 1928–30 bl.a. byggde ett nytt sedimenteringsverk. Kring 1970 överfördes till Forsby bl.a. filteranläggningen, pumpstationen och bassängerna med rent vatten. Ozonanläggningen byggdes där 1978. År 1970 upphörde vattenfiltreringen på Kungsgårdsholmen och 1972 all vattenhantering. Tekniska museets stiftelse grundades 1969 och tekniska museets utställningsverksamhet i f.d. vattenverkets lokaler inleddes 1972. |
||
| Läs mer | ||
| John L. W. Lillja, Helsingin kaupungin vesijohtolaitos 1876-1936. Helsinki 1938.
Jukka Erävuori, 100 vuotta vesilaitostoimintaa Helsingissä. Helsingin kaupungin julkaisuja no 28. Helsinki 1976. Helena Hakkarainen, Lauri Putkonen, Helsingin kantakaupungin teollisuusympäristöt. Teollisuusrakennusten inventointiraportti. Helsingin kaupunginmuseon tutkimuksia ja raportteja 1/95. Helsinki 1996. Timo Herranen, Vettä ja elämää. Helsingin vesihuollon historia 1876-2001. Helsinki 2001. |
||
| objektets element: museum; övrig produktionsbyggnad; kvarn; gårdsplan; bro; arbetarbostad; kraftverk; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
Gammelstadens vattenkraftverk och krafverksmuseet. Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 Tapani Sainio 2017. |
Kraftverksmuseets byggnader. Timo-Pekka Heima 2009. |
Tekniska museets byggnader på Kungsgårdsholmen. Timo-Pekka Heima 2009. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV