 |
KARTSÖK |
|
| Pargas | Egentliga Finland | |
Qvidja slott |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Qvidja slott | ||
| Beskrivning | ||
| Herrgårdsslottet Qvidjas byggnadsbestånd och parklika omgivning bildar en rik och tidsmässigt sett lång kulturhistorisk helhet. Byggnadsbeståndet som vittnar om medeltidens eller 1500-talets boende i Finland har försvunnit nästan helt. Qvidja är ett av ca ett halvt dussin stenherrgårdar byggda av den övre adeln, släkterna Horn eller Fleming, som bevarats och kan berätta om utvecklingen inom byggandet och boendet under dessa sekel. Riksrådet Erik Fleming lät bygga herrgårdarna Qvidja och Svidja i Sjundeå som hör till de äldsta parstugebyggnaderna i vårt land.
Det medeltida herrgårdsslottet Qvidja ligger på ön Lemlax i Pargas östra skärgård. På en kulle som stiger upp ur åkermarken finns ett medeltida stenslott, en herrgård från 1700- och 1800-talen samt två andra boningshus. Det medeltida gråstensslottets olika skeden är tätt sammanbundna med vårt lands stormannahistoria, främst genom släkten Fleming. Gråstensslottet är tre våningar högt med en bredare sidoflygel i byggnadens södra gavel. Ingången ligger i fasaden mot gården. I mitten av byggnaden har funnits ett trapphus, i norra ändan en sal och i södra ändan två kammare med öppna spisar. På andra våningen har fragment av takmålningar från 1500-talet samt lämningar av väggmålningar i förstugan bevarats. Qvidja är ett fortfarande verksamt jordbruk. Dess nuvarande huvudbyggnad, som delvis går i två våningar, har uppförts i flera olika skeden under 1700- och 1800-talen, möjligen ovanpå äldre källare. Ekonomibyggnaderna och arbetsfolkets bostäder står grupperade på åsen och backen som leder ut från gårdsöppningen. Herrgårdens egna begravningsplats ligger ingärdad vid havsstranden. |
||
| Historia | ||
| Qvidja nämndes som en bebodd herrgård redan i början av 1400-talet. Släkten Flemings stenslott blev klart i slutet av 1400-talet, efter att förbudet att bygga av sten upphävdes år 1483. Under 1600-talet förföll slottet men togs i bruk på nytt under 1700-talet av apotekaren von Mellin. I det skedet revs den översta våningen i annexet, slottets tredje våning välvdes, byggnaden rappades och täcktes med ett svagt sluttande valmtak. Slottets fönster med de små rutorna härstammar från samma byggnadsskede. Stenbyggnaden hörde ursprungligen till en sluten gårdshelhet och grunderna av de byggnader som sedermera försvunnit är ännu synliga på gårdsplanen. | ||
| Läs mer | ||
| Zachris Topelius, Finland framstäldt i teckningar. 1845.
John E. Roos, Quidja. Herrgårdar i Finland II. Helsingfors 1928. Ragna Ahlbeck, Gods och herresäten i Finland. 1946. C.J. Gardberg, Gråstenborgen på Qvidja. Pargasbygdens historia II. Åbo 1959. Kari Suistoranta, Paraisten historia. Paraisten kaupunki. 1985. Eljas Orrman, Bebyggelsen i Pargas, S:t Mårtens och Vemo socknar i Egentliga Finland under senmedeltiden och 1500-talet. Historiallisia Tutkimuksia 131, 1986. C.J. Gardberg, Suomalaisia kartanoita. Keuruu 1989. |
||
| objektets element: begravningsplats; herrgård; fornlämning; park; ekonomibyggnad; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: agrart landskap; | ||
Qvidja herrgårdsslott. P. O. Welin . |
Ekonomibyggnader vid Qvidja herrgård. Hannu Vallas 1998. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV