Museiverket

 SÖKALTERNATIV

objekt landskapsvis
 

KARTSÖK

landskapskarta Lappland Mellersta Österbotten Norra Österbotten Kajanaland Norra Karelen Södra Karelen Österbotten Norra Savolax Södra Savolax Kymmenedalen Mellersta Finland Södra Österbotten Päijänne-Tavastland Nyland - östra Egentliga Tavastland Nyland - västra Birkaland Satakunta Egentliga Finland
Borgå Nyland

Gamla Borgå och Borgbacken i Borgå

Gå till Museiverkets karttjänst: Gamla Borgå och Borgbacken i Borgå
Beskrivning
Borgå är en av de sex finländska städer som grundades under medeltiden. Stadsplanen, gatunätet och tomtstrukturen är välbevarade i Gamla Borgå. Typiskt för området är de smala gatorna med tättbyggda gårdar och byggbestånd främst från 1700-talet. Gamla Borgå med den förbiflytande ån och Borgbacken är en del av det finska nationallandskapet.

Det medeltida Borgå byggdes vid Borgå å, söder om försvarsborgen på Borgbacken. Stadsplanen präglas av de fyra gatorna i åns riktning och de branta sidogatorna. Stora strandvägen från Åbo till Viborg gick igenom staden, förbi Kyrktorget. Tomtstrukturen är oregelbunden och tomterna ligger mycket tätt. Byggbeståndet är, med undantag av den medeltida kyrkan, främst från tiden mellan 1760 och ca 1820. En tät rad av magasin ligger på tolv tomter vid ån och bildar ett fundament för den historiska staden.

De offentliga byggnaderna, kyrkan, domkapitlet (f.d. gymnasiet), prästgården och rådhuset, är var och en viktiga landmärken och betydelsefulla symboler för Gamla Borgå. Den medeltida kyrkan som fick sitt nuvarande utseende på 1400-talet har ett tillhörande klocktorn med en skiftesrik byggnadshistoria. På kyrkans gård står också en träkyrka från 1739-1747, som tidigare var den finskspråkiga församlingens kyrka.

Domkapitlets hus byggdes 1756–1758 efter ritningar av arkitekt Samuel Berner. En motsvarande men enklare barockklassicism representerar också byggmästare Gotthard Flensborgs rådhus (1763–64) samt sex privathus. Resten av byggbeståndet har på det sätt som är typiskt för historiska städer uppförts av borgare, hantverkare, tjänstemän och arbetare. De rikaste ägarnas tomter finns vid strandkvarteren och runt kyrkan. Tomternas och byggnadernas storlek minskar med avståndet till kyrkan.

Stadsplanen, gatunätet, Rådhus- och Kyrktorget samt tomtstrukturen är av medeltida ursprung. Efter de otaliga bränderna har man alltid i viss mån strävat efter att räta ut och bredda gatorna, men grundstrukturen är medeltida. Den sydligaste tredjedelen av Gamla Borgå, som fortsatte att växa ända fram till början av 1800-talet, reglerades under empiretiden.

Trähusbebyggelsen är med undantag av några hus i stadsdelens norra utkanter byggda under ett halvt sekel efter branden 1760. Från tiden före branden finns några källarbyggnader. På tomterna finns boningshus i en eller två våningar. Utöver dem finns, beroende på ägarens förmögenhet och yrke, olika uthusbyggnader som bagarstugor, magasin, bodar eller fähus. Byggnaderna speglar byggnadstidpunktens halvagrara ekonomiska system. De ingärdade tomterna har portar mot gatan. Gatorna och handelsgårdarna är kullerstensbelagda. Arkitekturen präglas av gustavianska och klassicistiska grunddrag, men tvåhundra år av intensivt utnyttjande har kommit med förändringar både på ut- och insidan. 1700-talets mansardtak har för det mesta försvunnit på grund av bestämmelser i byggnadsordningen.

Efter branden år 1760 föredrog man stenhus av brandsäkerhets- och statusskäl. I Borgå byggdes sex privata stenhus i två våningar. På 1900-talet har man byggt omkring tjugo nybyggnader i stadsdelen och försökt att så väl som möjligt anpassa dem till den historiska stadsmiljön, som medvetet har vårdats från och med början av 1900-talet.

Den medeltida borgplatsen, Borgbacken, ligger nordväst om det medeltida Borgå, på östra stranden av Borgå å. Fornlämningarna omfattar förutom borgen också ett gravfält från tidig järnålder vid Lilla Borgbacken, samt naturhamnen Maren från historisk tid. Lilla och Stora Borgbacken är gruskullar med tall som dominerande trädslag. Borgbacksområdet har varit ett populärt besöksmål under många århundraden. Borgbackens synliga konstruktionsrester är från medeltiden då backen försågs med vallar och sannolikt med pålverk i trä. Vallarna med sina torra vallgravar kan fortfarande lätt observeras.
 
Historia
Den tidiga utvecklingen i Borgå stad utmärks genom tre skeden som först definieras av kyrkan, sedan av borgen och till sist av staden. Kyrkan byggdes i början av 1320-talet. Borgen, som uppenbarligen grundades redan på 1200-talet, blev på 1370-talet som bas för slottslänet. Staden grundades omkring 1380 för att ersätta handelsplatsen Saxby som låg högre upp vid ån.

Bosättningen i Borgå ådal hör till den äldsta i östra delen av Nyland. Borgbacken har haft en viktig betydelse för traktens försvarshistoria. Befästningsarbetet påbörjades förmodligen i slutet av 1300-talet, under Albrekt Mecklenburgs regering. Den dåtida förvaltningen utmärkte sig genom nya slotts- och försvarsbyggen. Borgen byggdes antagligen av Bo Jonson Grips efterföljare Jeppe Djäkn, som 1387 fick tillstånd av kungen att bygga slott och försvarsborgar. Tillståndet drogs förmodligen in 1396 och därför användes borgen endast under en kort tid. På detta tyder också de knappa fynden från utgrävningarna. Borgbacken i Borgå gick förmodligen samma öde till mötes som andra små borgar under Albrekt Mecklenburgs tid. Borgen övergavs och revs i enlighet med ett beslut som fattades i Nyköping 1398.

Efter stora ofreden blev Borgå en stifts- och gymnasiestad. Staden brann till största delen 1760. Köpmännen bodde på tomterna vid torgen och åstranden, tjänstemännen bodde inom följande cirkel utanför, hantverkarna bodde i stadens södra del, försvarskarlarna samlades på de svårbebyggda tomterna i stadens utkant och de allra fattigaste bodde på församlingens mark utanför tullgränsen. Tomterna var redan tidigare små. På 1700-talet ledde detta till att man började bygga i två våningar, men det förbjöds på 1800-talet. Det förmögna borgerskapet strävade efter att förena tomter för att få mera plats.

Gamla Borgå skyddades i stadsplanen redan 1936. Planen uppdaterades grundligt 1967–1975. Den stadsplan som då befästes skapade förutsättningar för renoverings- och utvecklingsåtgärder.
 
Läs mer
Zachris Topelius, Finland framstäldt i teckningar. Dresden 1845.

C.J. Gardberg, Kaupunkilaitos keskiajalla ja uuden ajan alussa. Suomen kaupunkilaitoksen historia 1. Keskiajalta 1870-luvulle. Suomen Kaupunkiliitto. Vantaa 1981.

Markus Hiekkanen, Borgå. Medeltida städer. Museiverket 1981.

Arvokkaat maisema-alueet. Maisema-aluetyöryhmän mietintö II. Ympäristöministeriö 66/1992.

Kansallismaisema. Ympäristöministeriö. Alueiden käytön osasto. Helsinki 1993.
Elisa El Harouny, Olli-Pekka Riipinen, Kaija Santaholma ja Timo Tuomi, Suomalaisia puukaupunkeja. Porvoo. Ympäristöministeriö. Alueidenkäytön osasto. Helsinki 1996.

Juhani Kostet, Cartographia urbanium Finnicarum. Suomen kaupunkien kaupunkikartaografia 1600-luvulla ja 1700-luvun alussa. Monumenta Cartographica Septentrionalia. Rovaniemi 1997.

Carl Jacob Gardberg, Gamla staden i Borgå. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, nr 625. Helsingfors 2000.

Maiseman muisti. Valtakunnallisesti merkittävät muinaisjäännökset. Museovirasto, arkeologian osasto 2001.

Markus Hiekkanen, Suomen keskiajan kivikirkot. Suomalaisen kirjallisuuden seuran toimituksia 1117. 2007.
 
objektets element:  planerat område; butiks- och affärsbyggnad; bostadshus i stad; kyrka; prästgård; rådhus; torg;
omgivningens nuvarande karaktär:  stad;
 
Strandmagasin vid ån, i bakgrunden det medeltida Borgå med kyrkan. Soile Tirilä
Strandmagasin vid ån, i bakgrunden det medeltida Borgå med kyrkan. Soile Tirilä .
Gamla Borgå, magasin vid stranden. Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 Kiisla Oy 2015
Gamla Borgå, magasin vid stranden. Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 Kiisla Oy 2015.
Gamla Borgå. Johanna Forsius 2008
Gamla Borgå. Johanna Forsius 2008.
 
publicerat 22.12.2009
sänd respons om RKY-objektet
till början
 


© Museovirasto 2009