 |
KARTSÖK |
|
| Helsingfors | Nyland | |
Brändö villastad |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Brändö villastad | ||
| Beskrivning | ||
| Brändö är en av landets äldsta trädgårdsstäder, anlagd enligt de villastadsideal som gällde i början av 1900-talet.
Byggnadsbeståndet utgörs av trä- och stenvillor kring en centralt belägen park som domineras av Brändö casino och strandhotell. Längre upp i sluttningen finns ett radhusområde och högst uppe kyrkan och klockstapeln. De äldre villorna som oftast var ritade som enfamiljshus har fått villor av yngre datum omkring sig. Gatunätet följer terrängen och miljön vid vägrenar och i parker präglas av artrikedom och grönskande planteringar. Den gamla villastaden är främst förlagd till öns södra och östra strandområden. Brändö kyrka är från år 1935 (B. Jung). I anslutning till den centralt belägna parken finns Brändö Casino, ursprungligen Brändö Pavillon, 1915 (A. Lindgren) och Wihurikoncernens huvudkontor, ursprungligen Brändö strandhotell 1917 (L. Sonck). Kända bostadshus på Brändö är radhusområdet Ribbingshof (1916–1917 A. Lindgren och B. Liljeqvist), som hör till de tidigaste i sitt slag i Finland. |
||
| Historia | ||
| De europeiska förstäderna och trädgårdsstäderna kom till genom städernas tillväxt. En önskan att skapa goda boendemiljöer nära naturen sågs som en lösning på urbaniseringens problem.
Trädgårdsstadsidealet fick snabb spridning. I Finland och Helsingfors var det de unga arkitekterna, ingenjörerna och konstnärerna som först tog till sig de nya boende- och miljöidealen i början av 1900-talet. De första villaförstäderna i europeisk stil kom till på privat initiativ. Brändö blev ett nytt experimentellt bostadsområde. Den första stadsplanen för Brändö villastad ritades av arkitekt Lars Sonck 1907. Den havsnära villastaden präglades av ett till terrängformerna anpassat vägnät och en gles och öppen bebyggelse. De offentliga byggnaderna var placerade så att de tjänade som fixpunkter i landskapet. I planerna ingick redan på ett tidigt stadium att området skulle ha högklassiga offentliga tjänster, såsom kommunalt vatten- och avloppsnät, elektricitets-, telefon- och spårvägslinjer. Arkitekt Bertel Jung utarbetade en ny stadsplan för hela ön 1917 när Brändö hade klassificerats som ett tättbebyggt samhälle. Planen förverkligades endast delvis då bosättningen koncentrerade sig till de södra och östra strandområdena. I stort sett hade Brändö vuxit ut till en villastad redan på 1920-talet. Brändö församling bildades 1921. Brändö kyrka uppfördes mitt på ön 1935 efter ritningar av arkitekt Bertel Jung, klockstapeln av arkitekt Armas Lindgren är från 1931. År 1922 blev Brändö villastad en fristående kommun från att tidigare ha hört till Helsinge landskommun. Brändö inkorporerades dock med det snabbt expanderande Helsingfors år 1946. Inkorporeringen medförde en ny bro till Brändö. Dessutom tillkom en systematisk planläggning som gjorde att Brändö snabbt förvandlades från en fristående villastad i öst till en förstad vid en livligt trafikerad led. De mer eller mindre obebyggda mellersta och norra delarna av Brändö började byggas ut på 1950- och 1960-talet. Under den perioden byggdes mest lägenhetshus. Under samma period anläggs motorvägen österut från Helsingfors, Österleden. Metrobanan med stationer blev färdig 1982. Efter 1950-talet har också tillbyggnader skett på villaområdena. |
||
| Läs mer | ||
| Kulosaari, lähtökohdat ja yleiskaavojen aluekohtaiset ohjeet ja suositukset. Helsinki 1981.
Laura Kolbe, Kulosaari - unelma paremmasta tulevaisuudesta. Kulosaaren kotiseutusäätiö. Helsinki 1988. Riitta Nikula, Asemakaavoitus vuosisadan vaihteessa. Ars. Suomen taide 4. Keuruu 1989. Kulosaaren kirkko. Keskellä kylää. Helsingin hiippakunnan kirkkoja. Helsinki 1999. Minna Sarantola-Weiss (toim.), Kulosaari - koti ja kaupunginosa, Brändö-hem och stadsdel. Kulosaaren kotiseuturahaston säätiö 2004. Marja Terttu Knapas, Soile Tirilä, Suomalaista kirkkoarkkitehtuuria 1917-1970. Museoviraston rakennushistorian osaston julkaisuja 30. Helsinki 2006. Laura Kolbe, Kyyhky ja karitsa. Pyhä design kirkossa. Helsingin seurakuntayhtymä. Helsinki 2006. Seppälä, Elina (toim.), Kulosaaren Ribbingshof. Sata vuotta rinnakkain. SKS 2017. |
||
| objektets element: villa; planerat område; klockstapel; kyrka; park; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
| Fortfarande byggs det mer, även på villatomterna. | ||
Radhusområdet Ribbinghof i Brändö villastad. Hilkka Högström 2008. |
Brändö strandpark. Hilkka Högström 2008. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV