KARTSÖK |
Lovisa | Nyland | |
Orrengrunds fyrbåk och lotsstation |
||
Gå till Museiverkets karttjänst: Orrengrunds fyrbåk och lotsstation |
Beskrivning | ||
Byggbeståndet på Orrengrund härstammar från många olika tider och återspeglar långvariga lotstraditioner. Öns fyrbåk hör till de få bevarade historiska sjömärkena i Finska viken. Orrengrund och de av öns byggnader som tillhör Försvarsmakten och Sjöfartsstyrelsen är ett gott exempel på statsunderstött tjänstemannasamarbete på sjödistrikten.
Orrengrund ligger sydost om Lovisa i en viktig skärningspunkt mellan olika farleder. Ön är en ca kilometerlång, rätt smal klippö med barrträd. Till Orrengrunds sjöhistoriska byggbestånd hör bl.a. fyrbåken från 1858, lotsstationerna från 1925 och 1994 samt ledfyren från 1903. Orrengrunds fyrbåk är ett 22,6 meter högt stentorn. Det fyrsidiga tornets 15 meter höga nedre del är murad i natursten. Överdelen i trä ersattes på 1920-talet av ett betongtorn som göts enligt modell av den äldre förlagan. Betongdelen är målad i en rosa färg och har ett brutet plåttak. I övervåningen finns numera försvarsmaktens eldlednings- och utkikstorn. Lotsstationen från 1925 är en vitmålad träbyggnad i två våningar med ett tillhörande litet vakttorn. År 1957 byggdes en ny lotsstation bredvid den gamla, en tegelbyggnad i fem våningar. På 1990-talet byggdes den funkisinspirerade lotsstationen ut och fick bl.a. ett modernt kontrollrum. Till lotsstationerna hör en hamn med servicebyggnader från olika tider. Hamnen skyddas av en stor vågbrytare. På ön finns dessutom ruinerna av gamla lotsväktarstugor. Den fyrliknande ledfyren på öns västra spets består av en granitsockel, en ca 4,5 meter hög betongstomme och en lanternin i gjutjärn. |
||
Historia | ||
Orrengrunds lotsplats ligger vid farleden som leder in till Lovisa. Här byggdes en fyrbåk redan 1760. År 1838 ersattes den gamla båken med en ny som emellertid rasade redan efter tjugo år. Den nuvarande båken från 1858 ritades av Jean Wiik. Byggnadens nedre del murades i granit och vitrappades. På stengrunden byggdes ett 5,9 meter högt dekorativt trätorn med plats för lotsutkiken. I slutet av 1800-talet inreddes ett speciellt vaktrum som försågs med kakelugn. Tornets överdel av trä ersattes på 1920-talet av ett betongtorn som påminde om den gamla träkonstruktionen. Här finns numera eldledning och utkik för temporärt bruk.
År 1802 byggdes en lotsväktarstuga som underhölls med statliga medel. Vaktstugan byggdes om 1820 och 1874. En ny lotsstation byggdes 1913. De nuvarande byggnaderna är från 1925 och 1957. I slutet av 1800-talet höll en lotsäldste och sex lotsar vakt på Orrengrund. De lotsade fartyg till Boistö, Pellinge, Våtskär, Lovisa och ut på havet. |
||
Läs mer | ||
Seppo Laurell, Suomen majakat. Nemo. Merenkulkulaitos 1999.
Harri Nyman, Meriväylien rakennusperintö. Toim. Marja-Leena Ikkala. Museoviraston rakennushistorian osaston raportteja 21. Museovirasto 2009. https://www.museovirasto.fi/uploads/Arkisto-ja-kokoelmapalvelut/Julkaisut/merivaylien-rakennusperinto.pdf (haettu 21.9.2018). Seppo Laurell, Valo merellä - Ljuset till havs. Suomen majakat 1753-1906. Finlands fyrar. John Nurmisen Säätiö. John Nurminens Stiftelse. Porvoo 2009. |
||
objektets element: lotsstation; fyr; | ||
omgivningens nuvarande karaktär: havsområde; | ||
publicerat 22.12.2009 | ||
sänd respons om RKY-objektet | ||
till början | ||