 |
KARTSÖK |
|
| Enontekis Jyväskylä Lappträsk Pyttis Torneå Övertorneå | ||
Struves meridianbåge |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Struves meridianbåge | ||
| Beskrivning | |
| Struves meridianbåge representerar en viktig etapp i samverkan mellan öst- och västeuropeisk vetenskap och teknik. Struves meridianbåge är ett sällsynt dokument på närmare tre århundraden av gradmätningar för att fastställa jordklotets rundning och storlek.
Struves meridianbåge består av geodetiskt uppmätta triangelpunkter. Den sträcker sig över 2820 km och följer i stort meridianen 25o från Fuglenes nära Hammerfest i Nordnorge till närheten av Izmail vid Svarta havet. Mätningarna utfördes 1816–1855 under ledning av den ansedda vetenskapsmannen och astronomen George Wilhelm Struve. Meridianbågen har 258 huvudtrianglar, 265 huvudmätpunkter och 65 hjälppunkter. De ursprungliga mätningarna gjordes i två länder, Sverige och Ryssland. I dag löper meridianbågen genom tio länder, dvs. Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Moldavien och Ukraina. Inom nuvarande Finland uppmättes ursprungligen 83 mätpunkter. Sex av meridianbågens mätpunkter i Finland har fått skyddsstatus. Enontekis: Mätpunkten STUOR-OIVI (nuvarande Stuorrahanoaivi) är ursprungligen markerad med två kryss inristade i berget. Vid den ena markeringen har årtalet 1852 inristats. Markeringarna har bevarats. Mätpunktens autenticitet har kunnat bevaras tack vare ständig användning och har kunnat verifieras med direkta mätningar till närmaste triangelpunkt. Mätpunkten omges av fria ytor för att möjliggöra observationer och mätningar, på samma sätt som vid tiden för den ursprungliga uppmätningen. Vid en norsk triangelmätning 1895 har mätpunktens centrum markerats med en bult och en fixpunkt. Övertorneå, Aavasaksa: Mätpunkten är ursprungligen markerad år 1845 med en centralpunkt och två kryss inristade i berget. Vid senare mätningar har man konstaterat att de ursprungliga mätpunkterna har blivit under ett utsiktstorn som anlades på toppen av Aavasaksa år 1970. Den nuvarande triangelpunkten finns i tornet och meridianbågens mätpunkt har fastställts lodrätt ovanför den ursprungliga mätpunkten. Enligt originalhandlingarna var de tre märkena placerade enligt följande: ovanför mittpunkten fanns signalen och den andra triangelpunkten låg 2,4 franska fot västerut och den tredje 3,24 fot österut. Torneå, på Nedertorneå kyrka: Mätpunkten TORNEA (Torneå) har i handlingarna beskrivits entydigt både till sitt geografiska läge och till sina övriga egenskaper. Mätningar till och från denna “Nieder-Tornea” kyrka gjordes med hjälp av tornet. Mätningarna i Nedertorneå gjordes 1842 och 1851. Toppen av tornet reser sig ca 40 meter ovanför havsytan. Jyväskylä, Puolakka (1834): Mätpunktens borrhål har bevarats. Mätpunktens omgivning består av kala berghällar som ger den öppna utsikt som behövs för mätningar. Sedan Struves meridianbåge uppmättes har denna mätpunkt varit en del av Finlands nationella huvudtriangelnät. Uppe på krönet finns en tavla med historiska fakta om Struves meridianbåge. Lappträsk, Porlom, Tornikallio (1833): Mätpunkten är ett borrhål i berget och omges av kala berghällar. Mätpunkten i Porlom hör till de geodetiska huvudpunkterna i Finland. På platsen fanns i decennier Lantmäteriverkets triangelmätningstorn. Pyttis, Svartviran i Finska viken (1833): Mätpunkten är belägen på en jämn berghäll omgiven av typisk skärgårdsskog. Sedan Struves meridianbåge uppmättes har Svartviran varit en del av Finlands huvudtriangelnät. Hela ön hör till Östra Finska vikens nationalpark. Från hamnen leder en stig till mätpunkten. |
|
| Historia | |
| Struves meridianbåge hänför sig till meridianmätningar som pågick i närmare tre århundraden för att fastställa jordklotets rundning och storlek med hjälp av trigonometriska och astronomiska metoder.
Åren 1736–1737 hade Pierre Maupertuis utfört vissa gradmätningar. Detta tidiga avsnitt mellan Torneå och Kittisvaara mätte 107 km. Wilhelm Struve inledde sina mätningar år 1810 och gjorde tillsammans med andra vetenskapsmän, såsom Tenner och Selander, observationer från Svarta havet upp till Ishavet på en över 2820 km lång sträcka. På sin tid var det den längsta mätningen som utförts för att fastställa jordklotets rundning och storlek. William Lambton och George Everest uppmätte visserligen en meridianbåge i Indien vid samma tider, men över en kortare sträcka, 2364 km, och inom ett och samma lands territorium. Det tog emellertid närmare 100 år innan man blev klar med mätningarna för nästa meridianbåge på nära 64º som sträckte sig över flera staters territorium i östra Afrika. Den 15 juli 2005 upptogs Struves meridianbåge som världsarvsobjekt efter godkännande från Unescos världsarvskommittés 29:e session i sydafrikanska Durban. |
|
| Läs mer | |
| "The Struve Geodetic Arc". Submission to the World Heritage Committee for Inscription on the World Heritage List. January 2004. | |
| objektets element: fornlämning; | |
| omgivningens nuvarande karaktär: havsområde; skogslandskap; fjällandskap; | |
Aavasaksa, där mätpunkten är ursprungligen markerad år 1845. Mikko Härö . |
Nedertorneå kyrka, mätpunkten TORNEA (Torneå) finns på toppen av tornet. Soile Tirilä . |
Porlom, Tornikallio, mätpunkten är ett borrhål i berget. Soile Tirilä . |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV