KARTSÖK |
Åbo | Egentliga Finland | |
Vårdbergsparken, Observatoriet och hantverkarkvarteren på Klosterbacken |
||
Gå till Museiverkets karttjänst: Vårdbergsparken, Observatoriet och hantverkarkvarteren på Klosterbacken |
Beskrivning | ||
Vårdberget hör till de äldsta och historiskt mest värdefulla kommunala stadsparkerna i vårt land. Stadsbilden i Åbo domineras av det nyklassiska observatoriet på Vårdbergets högsta punkt. Åbo Akademis gamla observatorium är en viktig byggnad ur såväl arkitektonisk som lärdomshistorisk synvinkel. På Vårdbergets sydsluttning ligger ett gammalt hantverkarkvarter som klarade sig under den stora stadsbranden 1827. Området, Klosterbacken, har gjorts till ett friluftsmuseum som återspeglar 1700-talets stadsstruktur och -arkitektur.
Vårdbergsparken är en tillämpning av mellaneuropeisk landsskapsstil i mindre, nordisk skala. De närmaste samtida förebilderna finner man i Stockholm. Vyerna från kullen ingår i gestaltningen av parken och man har strävat efter att bevara den fria sikten även om byggandet i omgivningen också har stängt av den. Parken har blivit ett viktigt inslag i stadsbilden. Andra exempel på liknande parkgestaltning är Observatorieparken och Brunnsparken i Helsingfors och Puolalabacken i Åbo. Observatoriets exteriör är stramt hållen och utsmyckningen av interiören begränsas närmast till den välvda rotundan i andra våningen. Byggnadens ursprungliga funktion återspeglar sig i rotundan som öppnar sig söderut och det runda observatoriet med sin trappformiga kupol. Vårdbergsparken omges av ett antal byggnader från början av 1900-talet. Ingången till parken från Kaskisgatan flankeras av jugendhusen Pantern och Hjorten av arkitekt F. Strandell. På Vårdbergsgatans sida står bostadspalatset Spoof i jugendstil( A.R. Spoof och A. Nyström 1900). Spoofska huset och Villa Solaris (Jung & Jung 1939-1941) används av Åbo Akademi. Hemmet är ett äldreboende från 1932-1933 och 1936-1937, ritat av August Krook och Eskil Hindersson. På bergets sydvästra sluttning står en stenbyggnad från 1798, Gadolins laboratorium. På Vårdbergets sydsluttning ligger hantverkarkvarteret Klosterbacken som representerar 1700-talets stadsstruktur och -arkitektur. Det på sin tid avlägset belägna området sparades i Åbo brand. Byggbeståndet på Klosterbacken utgörs av små hantverkarbostäder från 1700-talet som har inretts till museum. Museet presenterar hantverkarnas boende och olika slag av hantverkarverkstäder. Bostäderna och de små gårdsbyggnaderna bildar kringbyggda gårdar. Klosterbackens hantverksmuseum öppnades 1940. |
||
Historia | ||
Åbo Akademis observatorium byggdes på Vårdberget 1817–1819. De första ritningarna till observatoriet gjordes av arkitekt Charles Bassi, men byggnaden kom trots allt att uppföras efter ritningar av C.L. Engel. Observatoriet utnyttjade för sitt ursprungliga ändamål i bara tolv år, eftersom Åbo Akademi och den astronomiska institutionen flyttades till Helsingfors efter Åbo brand 1827.
Efter Åbo brand gjorde arkitekt C.L. Engel en rutnätsplan för staden, där kullarna och backarna lämnades obebyggda och reserverades för planteringar. Vårdbergsparken fick sin början på 1840-talet genom ett gemensamt initiativ från stadens invånare. Det krävde mycket arbete under de tio första åren att bygga parken uppe på berget. Generalplanen för parken gjordes 1872 av Mårten Gabriel Stenius, den första trädgårdsarkitekten i större skala i Finland, och av arkitekt F.A. Sjöström. Den slutliga gestaltningen av parken genomfördes utifrån den nämnda planen och under ledning av stadens första stadsträdgårdsmästare Oskar Rudolf Gauffin på 1880-talet. Parkens restaurang och musikestrad revs på 1960-talet. En ny sommarteater byggdes år 2000 på samma plats som den äldre från 1950-talet. År 1836 flyttade Åbo sjöfartsskola in i observatoriet och fanns här till 1967. Under 160 år gjordes endast små ombyggnader i observatoriet. Observatoriet renoverades mellan 1978 och 1985 och togs därefter i bruk av sjöfartsmuseet och de astronomiska samlingarna. Brandtornet från 1830-talet intill observatoriet ersättades år 1903 med Åbos första vattencistern och dess servicebyggnad. Servicebyggnaden av skiffer och tegel blev senare en transformatorstation och vattencistern blev sjöfartmuseets lager- och utställningslokal. |
||
Läs mer | ||
Tapio Markkanen, C.L. Engel ja F.W.A. Argelander. Tiili 4/1976.
Harri Kalpa, Unohdettu Vartiovuori. Muuttuva kaupunki III. 1976. Margareta Willner-Rönnholm, Turun Tähtitorni. Rakennushistoriikki. Aboa 1982. Vartiovuoren tähtitornin korjaustyö. Arkkitehti 1/1987. Maunu Häyrynen, Kaupunkipuisto 1800-luvulla. ARS. Suomen taide 4. 1989. Irma Lounatvuori, Turun tähtitieteellinen observatorio. Carl Ludvig Engel 1778-1840. Näyttelykatalogi. 1990. Turun puisto-opas. Turun kaupungin tärkeimpien puistojen puut ja pensaat. Turku 1995. Helena Soiri-Snellman, Turun Vartiovuorenpuisto. Hortus fennicus, Suomen puutarhataide. Viherympäristöliitto & Suomen puutarhataiteen seura 2001. Harri Andersson, Huvilakaupunki. Susanna Hujala - Päivi Kiiski-Finel (toim.), Näkymätön kaupunki. Wäinö Aaltosen museon julkaisu nro 34. 2002. |
||
objektets element: flervåningshus; bostadshus i stad; museum; läroinrättning; park; arbetarbostad; | ||
omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
publicerat 22.12.2009 | ||
sänd respons om RKY-objektet | ||
till början | ||