 |
KARTSÖK |
|
| Kristinestad | Österbotten | |
Kristinestads rutplaneområde |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Kristinestads rutplaneområde | ||
| Beskrivning | ||
| Kristinestad är den bäst bevarade stormaktstida staden med rutplan, där såväl stadsplanen som största delen av byggnadsbeståndet har sina rötter i den agrara handelsstaden.
Området med den gamla rutplanen avgränsas i söder av Nytorget, i öster av Sjögatan och i väster av Staketgatan. De nya gatusträckningarna följer fortfarande både med avseende på gatornas bredd och byggnadernas höjd 1600-talets smala och låga skala. Huvudbyggnaderna på tomterna går i gatans riktning och de inre delarna av tomterna har synnerligen många ekonomibyggnader. Stadsplaneområdet har vuxit från den ursprungliga kärndelen planerad år 1651. Det nuvarande kärnområdet omfattade i början över tio kvarter i nord-sydlig riktning och fyra i tvärriktningen. De äldsta kvarteren har regelbunden rektangulär form i den storlek som lantmätaren Claes Claesson fastslog, medan kvarteren som tillkom under 1700- och 1800-talen är av varierande storlek. Genom landhöjningen har det på strandsidan om den forna Strandgatan uppkommit en ny rad av kvarter som gränsar till havsstranden som fortfarande blir allt grundare. Stadens centrala torg, som öppnar sig mot havet, är i samma skala som på 1600-talet. Salutorget fortsätter västerut till rådhuset i Rådhusgatan. I en backe norr om rådhuset står Ulrika Eleonora kyrkan byggd 1700. Norr om kyrkan finns den gamla tullstugan från 1720. Det långsträckta torget som vetter mot stranden och Rådhusgatan, vilken utvidgas till bulevard nära rådhuset, bildar en axel som delar det gamla stadsområdet i två delar. Runt torget har kommit nya affärshus och i närheten ett par höghus på 1960- och 1980-talen. Den norra och sydliga delen av staden består av en välbevarad trähusbosättning från 1700- och 1800-talet. Staden har förskonats från eldsvådor. Byggnadsbeståndet är av varierande ålder, de äldsta delarna med säkerhet från 1700-talet, men största delen härstammar från 1800-talet. De gamla borgargårdarna i centrum av staden och längs Strandgatan är stora och till dessa hör även uthusbyggnader, bland annat bakstugor, magasin, bodar, trälider, ladugårdar, stall, avskrädesskydd och hölador. Uthusbyggnaderna nyttjas numera inte till fullo, men huvuddelen av dem underhålls dock i tillräcklig grad. Sju stycken trähus i två våningar finns bevarade från 1700-talets andra hälft, som var en tid av välstånd. Även de flesta av dessa har fått en brädfodring på utsidan under klassicismens period på 1800-talet, då stadsbilden fick sin nuvarande prägel. Hantverkar- och sjömannabostäderna i stadens utkanter omfattar ett par, tre rum och är oftast rödmyllade stugor med lodrät brädfodring. I anslutning till var och en av dessa finns alltid en uthusbyggnad i samma lilla skala. Arkitekturen i de yngsta kvarteren i den södra delen av stadens rutplaneområde har en prägel av eklektisk stil och på dessa tomter finns det färre uthusbyggnader än på de äldre kvarterens tomter. I hela staden är trädgårdarna frodiga och trivsamma privatområden. Över den enhetliga, om än till sin arkitektur omväxlande, rätt låga staden reser sig tre torn som landmärken: det år 1856 färdigställda rådhuset med sitt torn, den år 1700 färdigställda träkyrkans torn och den nygotiska tegelkyrkans torn, färdigbyggt 1897. Stadens äldsta byggnadsbestånd företräds av Ulrika Eleonora kyrka och Lebellska gården. Kyrkotypen är en blockpelarkyrka med två pelarpar och ett västtorn. Kyrksalen har dekorativa tvärgående och längsgående bindbjälkar med talrika inhuggna ornament. Av den fasta inredningen är bänkarna och den västra läktaren urpsrungliga, predikstolen är från början av 1760-talet och orgelläktaren och orgeln i korets nordöstra hörn härstammar från 1770-talet. Den niostämmiga orgeln är byggd av Nils Strömbäck. Den två våningar höga klockstapeln i anslutning till kyrkogårdens stenmur är några år yngre än själva kyrkan. Bredvid stapeln finns en rad av fyra ihopbyggda gravkapell med pulpettak från slutet av 1700-talet. Lebellska köpmannagården som ligger vid Strandgatan är ett museum. Gården tillhör en av de bästa byggnadshelheterna i vårt land som speglar livsmiljön bland 1700-talets handelsborgare. Förutom det två våningar höga boningshuset som ligger längs med gatulinjen finns också ett annat boningshus samt fyra uthusbyggnader på tomten. Den gamla tullstugan från 1680 finns i slutet av Strandgatan i den gamla stadsplanens norra del. |
||
| Historia | ||
| Kristinestad grundades år 1649 på Koppön i Lappfjärds socken som en del av Per Brahes aktiva stadspolitik. Stadens reguljära rutplan härstammar från samma år. Staden grundades i en nord-sydlig riktning på östra stranden av en udde som tränger ut i havet. Den ursprungliga stadsplanen omfattade sex kvarter i två rader, vilka följde strandlinjen. Stadsplaneområdet utvidgades snart, först som ett exempel på den äldsta planen med regelbundna kvarter och mera omväxlande till kvarterstrukturen än på 1700- och 1800-talen.
Kristinestads kyrka byggdes år 1700, tre år tidigare innan kyrkan träffades av blixten och brann ner. Kyrkan togs ur bruk efter att församlingens nya stenkyrka hade byggts färdig år 1897. Kyrkan restaurerades och fick sitt nuvarande utseende 1958-1964 under ledning av Thorvald Lindqvist. Vid restaureringen togs interiörens färgskala från 1700-talet fram och den under 1770-talet byggda läktaren vid den södra väggen revs. Lebellska köpmansgården byggdes år 1761 och då hade byggnaden sannolikt ett mansardtak. Efter en eldsvåda som inträffade år 1859 torde byggnaden ha erhållit sitt nuvarande utseende med valmtak och rödmyllad lodrät brädfodring. Lebellska gården inreddes till ett museum åren 1932-1942. Redan på 1750-talet planerades en bro över Stadsfjärden till fastlandet. Den nuvarande terassbron som leder till torget blev byggd först 1840-1945. Skyddet av trähusbebyggelsen har fastlagits i stadsplanen under 1970-80-talen i tre repriser. Byggandsbeståndets renoveras i enlighet med stadsplanens föreskrifter. |
||
| Läs mer | ||
| Stasplanering i finska städer. Den nordiska trästaden 12. 1972.
Henrik Lilius, Kaupunkirakentaminen 1617-1856. Suomen kaupunkilaitoksen historia 1. Vantaa 1981. Svenska Österbottens historia IV. Vasa 1983. Lars Pettersson, Kristiinankaupungin puukirkot ja kellotapulit. Kristiinankaupungin historia I. Vaasa 1984. Lars Pettersson, Kyrkor och klockstaplar i svenska Österbotten. Svenska Österbottens historia V. Vasa 1985. Henrik Lilius, Kaupunkirakennustaide suurvalta-ajalla. Ars. Suomen taide 2. Otava 1988. Elisa El Harouny, Olli-Pekka Riipinen, Kaija Santaholma ja Timo Tuomi, Suomalaisia puukaupunkeja. Kristiinankaupunki. Ympäristöministeriö. Alueidenkäytön osasto. Helsinki 1996. Juhani Kostet, Cartographia urbanium Finnicarum. Suomen kaupunkien kaupunkikartaografia 1600-luvulla ja 1700-luvun alussa. Monumenta Cartographica Septentrionalia. Rovaniemi 1997. Juhani Martikainen, Orglar i Finland från tiden 1600-1800 - deras byggare, historia, konstruktion och stil. Studia Musica 7. Sibelius Akademien 1997. Jukka Koivula, Kristinestad. Riktlinjer för byggnadsvård. Kristinestad 1999. Teemu Mökkönen, Kristiinankaupunki - Kristinestad. Kaupunkiarkeologinen inventointi. Museovirasto, rakennushistorian osasto 2001. Maria Kurtén - Susanne Öst - Rose-Marie Back - Minna Torppa - Sari Tallgren, Pohjanmaan inventointi. Länsi-Suomen ympäristökeskus. KIOSKI-tietokanta 20.3.2008. |
||
| objektets element: begravningsplats; planerat område; gaturum; butiks- och affärsbyggnad; bostadshus i stad; kyrka; skola; museum; park; torg; väderkvarn; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
Kristinestads rutplaneområde. Hannu Vallas 1997. |
Kvarter i Kristinestad. Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 Kaj Höglund 2012. |
Kvarter i Kristinestad. Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 Kaj Höglund 2012. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV