Museiverket

 SÖKALTERNATIV

objekt landskapsvis
 

KARTSÖK

landskapskarta Lappland Mellersta Österbotten Norra Österbotten Kajanaland Norra Karelen Södra Karelen Österbotten Norra Savolax Södra Savolax Kymmenedalen Mellersta Finland Södra Österbotten Päijänne-Tavastland Nyland - östra Egentliga Tavastland Nyland - västra Birkaland Satakunta Egentliga Finland
Hangö Raseborg

Krigshistoriska objekt vid Hangö udd

Gå till Museiverkets karttjänst: Krigshistoriska objekt vid Hangö udd
Beskrivning
Hangö udd och öarna runtomkring har till följd av sitt geografiska läge i århundraden varit ett strategiskt viktigt område för sjöfarten och försvaret. På udden som sticker ut i Finska viken finns krigshistoriska minnesmärken, befästningar och försvarskonstruktioner från 1790-talet, början av 1800-talet och 1850-talet samt från 1910-talet. Konstruktionerna från det senaste befästningsskedet hänför sig till arrenderingen av udden till en sovjetisk militärbas 1940–1941 och till motsvarande finska försvarsarrangemang.

Befästningarna på öarna Gustavsvärn, Gustav Adolfs och Meijerfelt är en del av den svenska befästningskedjan från slutet av 1700-talet. Ryssarna hade i början av 1800-talet och på 1850-talet uppfört befästningsverk på öarna. Under Krimkriget år 1854 sprängdes fästningarna och har sedan dess stått i ruiner av gråsten. De bäst bevarade befästningsverken finns i Gustavsvärn. Ett fyrtorn som är gjutet i betong på platsen och har ett cylinderformat ledfyrtorn tillsammans med en radiofyr av trä ligger innanför murarna till fästningsruinerna från 1700-talet.

Harparskogslinjen på fastlandet består av fasta förskansningar som anlagts av Finland mot det område som var arrenderat till Sovjetunionen. Befästningsverken kan fortfarande ses i terrängen. Harparskogslinjen går över udden från Skogby såg till närheten av Skogby gamla järnbruk och består av korsur i betong, maskingevärsnästen, stridsgravar och pansarhinder av sten.
 
Historia
Skyddsanordningar har byggts redan tidigt på Hangö udd som är en korsningsplats för sjötrafiken. Längst ute på udden har en fältbefästning för några kanoner byggts för första gången redan i slutet av 1600-talet. Fältbefästningen Brunerskärs skans torde ha funnits på Tulludden vars sydligaste punkt på den tiden var känd under namnet Skansholmen.

Jonas Månzons loggbok från år 1644 nämner Eldskär vid infarten till Hangö som fick sitt nuvarande namn Gustavsvärn i slutet av 1700-talet. En sjöfästning byggdes på tre öar, Gustavsvärn, Gustav Adolf och Meijerfeldt, som en del av den svenska befästningskedjan. På Gustavsvärn och Gustaf Adolf byggdes förskansningar som grundade sig på bastionsystemet och som var avsedda att stänga av den yttre farleden och skärgårdsfarleden samt skydda stadens hamn. Mindre förskansningar anlades på ön Meijerfeldt. Den första planen över en fast fortifikation färdigställdes år 1792. Arbetet inleddes under Gustav den tredjes krig 1789. Fältbefästningarna som då anlades ersattes på 1790-talet av nya fästningar som skisserats av major G.H. von Kierting men som egentligen planerats av kapten Carl Nycander. Nycanders planer slutfördes emellertid inte, utan arbetet blev ofullbordat.

Ryssarna fortsatte svenskarnas befästningsarbeten under åren 1808–1809 och åter inför Krimkriget på 1850-talet. Under det ”Orientaliska kriget” som det kallades i Finland lyckades fästningen försvara sig år 1854 mot en engelsk-fransk eskader. Trots det lät den ryska krigsledningen spränga fästningsverken på de tre öarna i augusti 1854 varefter de stått i ruiner.

I början av 1910-talet inledde Ryssland byggandet av en stor sjöfästning på Finska viken som benämndes efter Peter den store. Syftet var att avvärja en eventuell preussisk attack mot S:t Petersburg. En yttre bas anlades på norra kusten vid mynningen av Finska viken. Fästningarna låg i Russarö, men också på Utö och Örö.

I Moskvafreden 13.3.1940 avtalades att Hangö udd skulle bli en sovjetisk marinbas. Eftersom marinbasens huvudsakliga verksamhetsriktning var ut till havs befästes bl.a. Russarö. På öarna och längs uddens södra strand uppfördes fasta förskansningar av betong och sten. Baserna på Parkbergets näs ingår i objektet Östra Badhusparkens villaområde.

Omedelbart efter Moskvafreden började Finland anlägga en fast huvudförsvarslinje, den s.k. Harparskogslinjen. Arbetet genomfördes under åren 1940–1941. De fasta befästningsverken slutfördes aldrig, men på fastlandet lyckades man få arbetet i ett tillfredsställande skede innan striderna började. Sovjetunionen svarade mot Harparskogslinjen genom att anlägga fältbefästningar på västra sidan som fortfarande kan ses i terrängen. I december 1941 överlät Sovjetunionen Hangö tillbaka till Finland. Den formella överlåtelsen av Hangö udd fastställdes i fredsfördraget i Paris 1947.
 
Läs mer
K. Freimann, Pietari Suuren merilinnoitus, erittäinkin sen meririntama vuoden 1909-1913 suunnitelmien mukaan. Rannikkotykistön vuosikirja 1939. Helsinki 1939.

Aina Lähteenoja, Suomen luotsi- ja majakkalaitoksen historia. 1947.

Reino Aaltonen, Hangon vanha linnoitus. Hanko 1969.

Sampo Ahto, Suomenlahden rauniolinnat. Sotasokeat ry:n kevätjulkaisu. Helsinki 1977.

Reino Arimo, Suomen linnoittamisen historia 1918-1944. Helsinki 1981.

Pekka Silvast, Hankoniemi 22.3.1940 - 2.12.1941. Neuvostoliiton merisotilaallinen tukikohta. Hangon museon julkaisusarja 1. Tammisaari 1985.

Oscar Nikula, Tenala och Bromarf socknars historia I. Helsingfors 1938. Ekenäs 1986.

Christoffer Ericsson, Hanko - Suomen tuulinen kolkka. Hankoniemi 1700-luvulla -ruotsalainen etuvartio tsaarin varjossa. Hangon museon julkaisuja 4. Hanko 1987.

Christoffer Ericsson, Venäjän sota, Hangon asema ja linnoitukset. Hankoniemi 1700-luvulla -ruotsalainen etuvartio tsaarin varjossa. Hangon museon julkaisuja 4. Hanko 1987.

Niilo Lappalainen, Hanko toisessa maailmansodassa. Juva 1987.

Mikko Härö, Läntisen Uudenmaan rakennusten ja maiseman kulttuurihistoriallinen inventointi. Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitto. Tammisaari 1993.

Maarit Mannila, Axel Hampus Dalström ja Suomessa 1860-1870-luvuilla rakennetut majakat. Suomen Museo 1995.

Kimmo Nummela, Marketta Wall, Harparskog-linja, Harparskoglinjen, The Harparskog Line. Helsinki 2007.

Harri Nyman, Meriväylien rakennusperintö. Toim. Marja-Leena Ikkala. Museoviraston rakennushistorian osaston raportteja 21. Museovirasto 2009.
https://www.museovirasto.fi/uploads/Arkisto-ja-kokoelmapalvelut/Julkaisut/merivaylien-rakennusperinto.pdf (haettu 21.9.2018).

Seppo Laurell, Valo merellä - Ljuset till havs. Suomen majakat 1753-1906. Finlands fyrar. John Nurmisen Säätiö. John Nurminens Stiftelse. Porvoo 2009.

Johanna Pakola, (toim.), Gustavsvärn. Hangon linnoitus- ja majakkasaari. Suomen Majakkaseura - Finlands Fyrsällskap ry. Latvia 2018.
 
objektets element:  fästning; fyr; fornlämning;
omgivningens nuvarande karaktär:  havsområde;
 
Befästningsverk i Gustavsvärn. Hannu Vallas 1998
Befästningsverk i Gustavsvärn. Hannu Vallas 1998.
Ruiner på Gustav Adolfs befästningsö. Hannu Vallas 1998
Ruiner på Gustav Adolfs befästningsö. Hannu Vallas 1998.
Harparskogslinjens pansarhinder. Ulla-Riitta Kauppi 1994
Harparskogslinjens pansarhinder. Ulla-Riitta Kauppi 1994.
 
publicerat 22.12.2009
sänd respons om RKY-objektet
till början
 


© Museovirasto 2009