 |
KARTSÖK |
|
| Ingå | Nyland | |
Ingå kyrka och prästgård |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Ingå kyrka och prästgård | ||
| Beskrivning | ||
| Gråstenskyrkan i den vidsträckta, medeltida kyrksocknen Ingå är tillägnad sjöfararnas skyddshelgon Sankt Nikolaus. Kyrkan byggdes på en plats där de medeltida landsvägarna och vattenlederna möttes. Korsningen mellan Stora Strandvägen och Ingå ås mynning med kyrkan och prästgården har redan under medeltiden utgjort socknens kyrkliga, administrativa och trafikmässiga centrum. Vid mynningen till Ingå å som rinner ut i Kyrkfjärden finns ett för kyrkbyar typiskt byggnadsbestånd från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, dvs. en butiksbyggnad och det forna kommunhuset.
Ingå gråstenskyrka med rektangulärt långhus har en sakristia vid den norra väggen, vapenhuset har rivits. Tegelornamentet i östra gaveln, vilket avviker från andra medeltida kyrkors, består av ett horisontalt band med ett stort kors ovanför samt runda nischer grupperade på båda sidorna om korset. Bastanta åttkantiga pelare delar kyrksalen i två skepp. Kyrksalen med sina fyra travéer samt sakristian har enkla kryssvalv. Korets vägg- och valvmålningar härstammar från sen medeltid. I den norra väggens västra ända finns fragment av en målning med temat Dödsdansen. Den fasta inredningen präglas av empirestil. Sydost om kyrkan står en klockstapel. Dess bottenvåning torde härstamma från medeltiden. Ovanpå stenpartiet byggdes i slutet av 1730-talet en tre våningar hög, utvändigt tjärad klockstapel i trä under ledning av byggmästaren Schultz. Dess nedersta våning har tjänat som magasin. Runt kyrkan finns en begravningsplats som avgränsas av en gråstensmur. Stenmuren stod färdig år 1852, begravningsplatsen har byggts ut åren 1918 och 1956. Prästgården ligger kvar på sin medeltida plats norr om kyrkan, intill den gamla landsvägen dvs Stora Strandvägen till Fagervik. Huvudbyggnaden från slutet av 1830-talet är beträffande arkitektur och detaljer en ståtlig empirebyggnad, där bl.a. hörnpilastrarna, den breda liggande panelen och de snickrade taklisterna väcker uppmärksmhet. Byggnaden består av mittsal, sex övriga rum samt kök. På den parkliknande tomten står en gammal stockbod och en ståtlig ladugård i gråsten som härstammar från 1890-talet. Den har hamnat på andra sidan om landsvägen som går norrut. Invid ån söder om kyrkan, intill den gamla hamnen, ligger en villa byggd på 1900-talet, som senare tjänat som kommunhus. Fastigheten som ligger intill, dvs. Köpmans, härstammar från 1880-talet. Köpmans är den äldsta affärsbyggnaden i kyrkbyn. |
||
| Historia | ||
| Då Ingå gråstenskyrka uppfördes utnyttjades delar av en äldre stenkyrka som tidigare stått på samma ställe. Väggkonstruktioner från den äldre kyrkan med smalt kor och ett eventuellt västtorn kan skönjas i såväl den norra som den västra väggen. Stenkyrkan, som kan dateras till slutet av 1200-talet eller 1300-talet, utvidgades och fick sin nuvarande utformning med två skepp i slutet av 1400-talet.
Kyrkan brann år 1623 till följd av ett blixtnedslag. Efter den ryska ockupationen under Stora Ofreden fick kyrkan 1733-1734 nya takstolar och ett spåntak samtidigt som gavlarna sänktes något. För reparationen svarade bygg- och murarmästaren Johan Friedrich Schultz. År 1818 fick kyrkan tre nya fönsteröppningar och de övriga förstorades under ledning av byggmästaren Martti Tolppo. Vapenrummet, som var i uselt skick, revs på 1840-talet, då också kyrksalens fasta inredning förnyades enligt ett förslag av arkitekt Jean Wik. Fasaderna till orgeln som skaffades till läktaren i västra ändan byggdes enligt den svenske arkitekten C.G. Blom Carlssons ritningar. Kalkmålningarna i koret restaurerades åren 1953-1954. Den senaste restaureringen i kyrkan gjordes 1992 under arkitekt Carl-Johan Slottes ledning. Ingå prästgård nämns första gången i skriftliga källor år 1337. Prästgårdens nuvarande karaktärsbyggnad stod färdig år 1836. Församlingen var då prebendehemman för teologie professorerna vid Helsingfors universitet, innehavare var professorn i kyrkohistoria Bernjamin Frosterus. Församlingen ansåg att de ritningar han presenterade var alltför pråliga och för de nya ritningarna, som också förverkligades, stod byggmästare Gustaf Adolphsson. Söder om kyrkan ligger den s.k. Stenvallska villan. År 1915 köpte Ingå kommun villan, som blev kommunhus. Senare har det nya kommunhuset uppförts på andra sidan gatan. Köpmans, som grundats av den ryske köpmannen Roman Mitranoff, har alltsedan 1880-talet tjänat som butik. |
||
| Läs mer | ||
| A.W. Rancken, Ingå kyrka, Vördade minnen i nyländsk bygd. Ekenäs 1950.
Ingå 650 år, toim. Vidar Lindqvist, Ingå kommun, 1988. C.J. Gardberg, Kaj Dahl, Kuninkaan tie. Otava 1991. Tapio Salminen, Suuren Rantatien inventointi, yhteenvetoraportti. Tiemuseon raportteja 1/1992. Tielaitos, Tiehallitus. Tampere 1992. Tapio Salminen, Suuri Rantatie. Tielaitos. Helsinki 1993. Mikko Härö, Läntisen Uudenmaan rakennusten ja maiseman kulttuurihistoriallinen inventointi. Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitto 1993. Anu Soikkeli, Suomen vanhat pappilat - menneisyyden tulevaisuus. Oulun yliopisto 2000. Markus Hiekkanen, Suomen keskiajan kivikirkot. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1117. 2007. |
||
| objektets element: begravningsplats; villa; butiks- och affärsbyggnad; klockstapel; kyrka; prästgård; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: kyrkby; | ||
Ingå kyrka och klockstapel. Museovirasto / Museiverket 2018. |
Prästgården intill Stora Strandvägen. Museovirasto / Museiverket 2018. |
Ingå hamn. Museovirasto / Museiverket 2018. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV