suomeksi  till första sidan  om tjänsten  tyck till  zooma in   zooma ut  
SÖKALTERNATIV
 
välj kommun
objektets namn eller en del av namnet ?
 
objektets element
omgivningens nuvarande karaktär
 
KARTSÖK
objekt landskapsvis
Lovisa Nyland
Svartholms fästning
Beskrivning
Svartholms fästning och landfästningen i Lovisa byggdes efter Sveriges territoriella förlust i samband med Åbofreden 1743. Svartholm representerar svensk befästningsteknik från slutet av 1700-talet och är en viktig del av försvarshistorien vid rikets östgräns.

Svartholms sjöfästning och landfästningen i Lovisa är den östra utposten till huvudfästningen Sveaborg. Svartholm vakar över sjötrafiken vid Lovisavikens mynning.

Kärnan i Svartholms fästning består av en kvadratisk redutt med framskjutande spetsiga bastioner i hörnen. Systemet kompletteras av välvda kasematter och kurtiner i två våningar.

Nordost om befästningen finns den tillhörande kyrkogården, Begravningsholmen, och bredvid den Krutkällarholmen.
 
Historia
Efter Åbofreden 1743 drogs Sveriges östgräns vid Kymmene älvs västligaste utloppsarm och Sverige förlorade alla fästningar öster om gränsen. År 1747 beslutade riksdagen bygga två tvillingfästningar för att organisera försvaret av Finland. Fästningarna skulle också utgöra en motvikt till Kronstadt. Sveaborgs sjöfästning med depåer och flottbas byggdes utanför Helsingfors. Som en utpost till Sveaborg byggdes en gränsbefästning i Degerby (senare Lovisa) och på den närbelägna ön Svartholm. Svartholm vid inloppet till Lovisaviken skulle tillsammans med landfästningen hindra fienden från att avancera från gränsen in på svenskt territorium.

Byggarbetena på Svartholms sjöfästning inleddes 1748 enligt Augustin Ehrensvärds plan. Svartholm följde dåtidens rådande befästningslära, bastionssystemet. Försvaret byggde på artilleriet och på befästningens geometriska plan. Skanserna terrasserades och de främre skyddade de bakre från direkt kanoneld.

Byggarbetena framskred snabbt under de åtta första åren. Grunden till huvudfästningen blev färdig, bastionerna uppnådde så gott som slutlig höjd och byggandet av strandverken inleddes. Bastionerna fick namn efter de officerare som ledde byggarbetena: Nordenskiöld, Qveckfelt, von Schantz och Röök.

Från och med slutet av 1750-talet fördröjdes arbetena på grund av sviktande statskassa och på grund av den brist på arbetskraft som krigen hade orsakat. Huvudfästningen var till största delen färdigbyggd 1764. De lodräta murarnas höjd varierade mellan 7,2 och 9 m. Bastionernas välvda kasematter var avsedda att tåla beskjutning av artilleri. Bastionerna var öppna på baksidan. På bastionerna löpte öppna vallgångar med bröstvärn av sten. I kurtinernas välvda två våningar fanns plats för manskap och underhåll. Under loppet av 1770-talet fick befästningen det utseende den hade fram till den svenska tidens slut.

I samband med Gustav III:s krig, 1778, sattes Svartholm i provisoriskt försvarsskick. Strandverken kompletterades och nya batterier byggdes. När finska kriget bröt ut 1808 var de viktiga strandverken alltjämt halvfärdiga och kanonerna och mörsarna uppgick bara till en tredjedel av den behövliga mängden. Redan på 1760-talet hade man uppskattat att man inte skulle kunna placera tillräckligt med artilleri i fästningen och att sydsidans förskansningar var otillräckliga.

Ryssarna inledde kriget i februari 1808 och Lovisa var målet för den ryska arméns första dagsmarsch. Ryssarna belägrade Svartholm i två veckor. Artilleriet utsatte ön för ineffektiv beskjutning men fästningen led inte någon nämnvärd skada. På officerskårens beslut kapitulerade Svartholm ändå nästan utan motstånd den 18 mars.

Svartholm förlorade sin strategiska betydelse när Finland anslöts till Ryssland. Fästningen användes delvis som militärbas och delvis som fängelse för finska fångar, senare också som fängelse för ryska politiska fångar. Svartholm var emellertid olämpligt som fängelse och på grund av klagomål lades fängelset ner och fångarna flyttades till Sveaborg i början av 1847. Några år senare fördes en grupp fångar återigen till Svartholm, men när Krimkriget bröt ut överfördes fångarna till Tavastehus. Den ryska garnisonen fortsatte sin verksamhet till 1853, då fästningen tömdes.

När Krimkriget bröt ut var fästningarna i Finska viken i dåligt skick. När krigshotet växte inleddes en brådskande upprustning. Man planerade att ta i bruk flera fästningar som redan hade lagts ner. Också Svartholms fästning hörde till dem, och man gjorde upp en återuppbyggnadsplan. Utrustningen och underhållet framstod emellertid som övermäktiga och därför beslutade man tömma Svartholm. Bestyckningen avlägsnades och trähusen samt trädörrarna och fönstren från stenbyggnaderna fördes till fastlandet. När den engelska eskadern kom till Lovisa den 4 juli 1855 hade Svartholm redan tömts. Följande dag skeppades tusentals kilo krut från fartygen till fästningen som sprängdes på eftermiddagen. Genast efter sprängningen började man leta efter byggmaterial i ruinerna. Under återuppbyggnadsarbetet efter Lovisa brand användes tegel från fästningens ruiner. Tegel från norra och västra kurtinen användes bl.a. som byggmaterial till rådhuset och kyrkan. Efter rivningsarbetet användes ön närmast som betesmark. Murarna rasade mer och mer på grund av fukt och frost. Fästningen täcktes in av rivningsrester och växtlighet. I början av 1900-talet kunde man bara känna igen delar av strandverken och bastionerna.

Museiverket inledde en systematisk restaurering av Svartholms fästning i slutet av 1960-talet. Under följande fas fortsatte Museiverket att restaurera huvudfästningen och förbättra miljön på ön, ett arbete som avslutades 1998 när fästningen fyllde 250 år. Senare har arbetet med att reparera murarna och iståndsätta miljön fortsatt i samarbete med Lovisa stad.
 
Läs mer
Markus Palokangas et al. (toim.), Suomenlahden rauniolinnat. Helsinki 1977.

Olle Sirén, Loviisan kaupungin historia 1745-1995. Loviisa 1995.

Svartholma. Museovirasto, Loviisan kaupunki 2002.

Museovirasto verkkosivusto Linnasta linnaan http://www.fort.fi/kohteet_loviisa.html (4.3.2009).

Museoviraston www-sivut, http://www.nba.fi/fi/svartholma (23.5.2009), http://museovirastorestauroi.nba.fi/svartholma.htm (4.3.2009).
 
objektets element:  fästning; fornlämning;
omgivningens nuvarande karaktär:  havsområde;
 
sänd respons om RKY-objektet
 
publicerat 22.12.2009
 
till början

Svartholms fästning.

Svartholms fästning, till vänster huvudporten och Bastion Nordenskiöld.

Svartholms fästning, innergården.
 
Gå till Museiverkets karttjänst:
Svartholms fästning
 
© Museiverket 2009