 |
KARTSÖK |
|
| Helsingfors | Nyland | |
Rönnbacka förort |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Rönnbacka förort | ||
| Beskrivning | ||
| Förorten Rönnbacka från början av 1960-talet ligger på ungefär 10 kilometers avstånd från Helsingfors centrum, och hörde till de första regionala byggprojekten i vårt land som projekterades i brant skogsterräng. Rönnbacka hör till den internationella organisationen DOCOMOMO:s urval av betydande modernistisk arkitektur i Finland.
Som bostadsområde är Rönnbacka beroende av staden och av kollektivtrafiken – ett drag som senare kom att vara typiskt för förorter i allmänhet. Planen över Rönnbacka hör till de tidigaste spirande exemplen på en sammankoppling av stadsplaneringens, den industriella byggteknikens och effektivitetstänkandets intressen. Rönnbacka kom till i ett brytningsskede i förortsideologin och förortsarkitekturen. Detaljplanen i Rönnbacka består av fem boendeceller för omkring 1500 boende, ritade av arkitekt Olli Kivinen. Varje cell har en bostadsgata som svänger in mot huset och slutar i en återvändsgata. I centrum av bostadscellerna finns ett närköp. Mellan cellerna ligger daghem, skolorna ligger i norra delen och köpcentret vid infartsvägen. Området byggdes av två byggföretag som delade på uppgiften: Sosiaalinen asuntotuotanto Oy (Sato) och Helsingin Asuntokeskuskunta (Haka). Sydvästra sidan av Örstensvägen byggdes av Sato och ritades av Lauri Silvennoinen, medan nordöstra delen byggdes av Haka och ritades på Kulutusosuuskuntien Keskusliittos (KK) bostadsproduktionsavdelning av arkitekt Esko Korhonen. Den låglänta norra delen byggdes av Sato och Haka gemensamt. På Hakas sida är byggnaderna lamellhus som har formen av ett öppet U och följer terrängens former. Vid gatan står fem punkthus bredvid varandra. På Satos sida följer de långa fyrvåningslamellerna mer eller mindre den linje som den branta klippan drar upp. Högre upp på berget finns tio punkthus i åtta våningar. Härifrån öppnar sig en svindlande utsikt ända ut mot havet. Området karaktäriseras av upprepning, det finns hundratals likadana bostadstyper. I den längsta lamellen finns 18 trappuppgångar. Områdets arkitektur konkretiserar övergången från ett utvecklingsskede till ett annat inom byggtekniken och arkitekturen. Hakaområdets formelement utnyttjade fortfarande traditionerna från 1950-talet, medan Sato områdets helelementteknik, arkitektur, skala och komposition samt strömlinjeformighet och effektivitetstänkande drog upp riktlinjer för framtida byggande. I Rönnbacka är klipporna och martallarna viktiga landskapsarkitektoniska element och motpoler till de rätlinjiga vita byggmassorna som reser sig mot skyn. Byggmassorna är stora, liksom de mellanliggande naturområdena. De brantaste och mest storslagna områdena i terrängen har lämnats obebyggda. Den tillbyggnation som inleddes på området på 1970-talet har behållit den ursprungliga stadsplanens grundkomposition, men förändrat bostadscellernas ytterområden och miljön närmast köpcentret. |
||
| Historia | ||
| Med områdesbyggande avses samarbete mellan staden, bankerna och byggföretagen och avtal om helt nya bostadsområden, d.v.s. förorter. I avtalen ingår också ARAVA-systemet och bostadssparande. Bosparsystemet inom områdesbyggandet tillämpades första gången i Gruvsta och Rönnbacka. Byggprojektet i Rönnbacka delades på politiska grunder lika mellan högern och vänstern så att respektive intressesfärer inom byggföretag, banker, andelsaffärer och försäkringsbolag fick sin andel. Genom områdesbyggandet försökte man lösa bostadsbristen för de stora åldersklasserna i det allt mera urbaniserade Finland.
Stadsplanen för Rönnbacka gjordes 1959–1964 och bostadsområdet var färdigt 1964. I nordöstra delen av planen, på det s.k. Haka området – framskred byggplanerna i samarbete med KK:s bostadsproduktionsavdelning. Esko Korhonen hade tidigare gjort bl.a. stadsplanen och ritat byggnaderna på Hakas bostadsområde i Kasberget. På sydvästra sidan – Satos del – avgjordes den slutgiltiga projekteringen genom en arkitekttävling som ordnades 1960 och vanns av arkitekt Lauri Silvennoinen. |
||
| Läs mer | ||
| Esko Korhonen, Hakan asuntoalue, Pihlajamäki. Arkkitehti 1964/10-11.
Lauri Silvennoinen, Pihlajamäki, Saton alue. Arkkitehti 1964/10-11. Vilhelm Helander ja Simo Rista, Suomalainen rakennustaide. 1989. Riitta Hurme, Suomalainen lähiö Tapiolasta Pihlajamäkeen. Suomen Tiedeseuran julkaisu 142. Helsinki 1991. Johanna Hankonen, Lähiöt ja tehokkuuden yhteiskunta. Tampere 1994. Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto Akatemia, docomomo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002. Riitta Salastie (toim.), Pihlajamäen arvot ja aatteet - suojelun viitekehystä hakemassa. Pihlajamäen inventoinnit, osa 1. Helsingin kaupunkisuunnitteluviraston julkaisu 2003:5. Pihlajamäen maisemaselvitys. Pihlajamäen inventoinnit osa III. Suunnittelutoimisto Molino Oy. |
||
| objektets element: flervåningshus; planerat område; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
Höghusområde i Rönnbacka. Miika Karttunen 2007. |
Höghusområde i Rönnbacka. Miika Karttunen 2007. |
Rönnbacka kyrka. Miika Karttunen 2007. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV