suomeksi  till första sidan  om tjänsten  tyck till  zooma in   zooma ut  
SÖKALTERNATIV
 
välj kommun
objektets namn eller en del av namnet ?
 
objektets element
omgivningens nuvarande karaktär
 
KARTSÖK
objekt landskapsvis
Esbo Helsingfors
Sommarbebyggelsen vid ångbåtslederna i Helsingfors
Beskrivning
Villabebyggelsen på öarna utanför Helsingfors, som var lättillgängliga tack vare ångbåtstrafiken, vittnar om det stora intresset för sommarbostäder på 1800-talet som ökade ytterligare i början av 1900-talet. Många av dem som lät bygga representativa villor att tillbringa sommaren i tillhörde sin tids elit inom närings- och kulturlivet och anlitade de bästa arkitekterna för ändamålet.

Villabebyggelsen är koncentrerad till före detta herrgårdsmarker längs den rutt som ångbåtarna följde. Villorna omfattade förutom huvudbyggnad bl.a. värdefulla parker och trädgårdar, lusthus, spelplaner, badhus och bryggor. ”Samla inom ett litet område den älskvärdaste omväxling af berg, parker, fjärdar, vikar och uddar, som i vår tid omkransa Finlands nya hufvudstad, ställ vid sidan af Turholm dess grannar Jollas och Stansvik, och begär icke mer af en finsk skärgårdsidyll.” (Zacharias Topelius, Stjärnornas kungabarn 1889).

Stansvik gård i Helsingfors med karaktärsbyggnad, villa Engel och båthuset härstammar från 1800-talet och likaså parken, lusthuset samt arbetar- och ekonomibyggnaderna som ombyggts till villor. Längst inne i Stansviken står Schaumanns villa och alphydda från 1870-talet, så kallade gruvvillan från 1700-talet samt gårdens järngruva från 1760-talet. Sommarbostäder av yngre datum på gårdens mark är kommunaltjänstemannaföreningens stugor i Vanhakylä. På stranden vid Stansvik och Hästnässund finns några villor; en av dem är ritad av arkitekterna Gesellius-Lindgren-Saarinen för Salomo Wuorio i början av 1900-talet.

Av Turholms gård och de tre villor som kommerserådet Borgström lät bygga har två villor i nyrenässansstil från 1870-talet samt ett vidsträckt parkområde bevarats. Både villorna och de andra byggnaderna är ritade av Theodor Decker. Villorna är en kombination av schweizisk stil, folklig träarkitektur och nyrenässans. Den ena av dem var länge operasångerskan Aino Acktés sommarvilla.

Det parkliknande området kring Degerö gård innefattar karaktärsbyggnad, gäststuga vid stranden samt boningshus och ekonomibyggnader. Karaktärsbyggnaden har använts närmast som sommarbostad från 1870-talet till 1950-talet då det vinterbonades. Man vet att J.L. Runeberg tillbringade sommaren 1836 i gäststugan på Degerö gård.

I Jollas på gårdens mark längs Bastuvikens stränder och Österängsudden fanns villor från 1880-talet fram till 1930-talet. Villorna representerar alla stilarter från nyrenässans till funktionalism. Herrgården Jollas-Västergård längst inne i Bastuviken har en karaktärsbyggnad som färdigställdes år 1919 och är ritad av arkitekt Robert Tikkanen. På den lilla udden Maskholmen som sticker ut söder om Jollas gård finns en intressant trädgård med mur- och terrasskonstruktioner. Den är planerad av arkitekt Paul Olsson kring en stor villa som sedermera brunnit ner. På Maskholmen finns också en villa från slutet av 1800-talet, ett kanonbatteri och en krutkällare från Krimkriget.

Villingeören med småskalig gårdsmiljö från 1800-talet (karaktärsbyggnad, röd stuga och park) och runtomkring den cirka 40 villor, huvudsakligen från 1910- och 1920-talen, som parcellerats av för ändamålet bildade aktiebolag. Utöver dem finns där några enstaka nyrenässansvillor från slutet av 1800-talet, bl.a. Villa Granudden, samt villor i jugendstil från början av 1900-talet, bl.a. Fazers tomt Kallioniemi och villor som byggts senare, en del på 1960-talet. Arkitekt Oiva Kallio ritade en villa åt sig själv, Villa Oivala, som färdigställdes år 1924. På platsen där det tidigare fanns ett fiskartorp har många hus byggts varav en är en villa på parcellen Torpet som genomgått många ändringar och vars nuvarande utseende har ritats av arkitekt Martti Välikangas för eget bruk. Landskapet på ön präglas också av långa stengärdsgårdar.

Villabebyggelsen på Vårdö består av sommarbostäder och villor längs stranden, mestadels byggda i början av 1900-talet, samt ett småskaligt, gammalt lantbruksområde i de inre delarna av ön. Av de många villorna på ön kan nämnas Wasenius fina villa i jugendstil.

På Sökö udd i Esbo finns den representativa nyrenässansvillan Fridhem från år 1880 och arkitekt Sigurd Frosterus villa från år 1913. På strandklippan har en minnesskrift inristats om kejsarbesöket i slutet av 1880-talet. Av de fem gamla villorna på Tallholm är villa Tallholm en av de första i skärgården som byggts för rekreationsändamål. Kyrkoherde Geitlin lät bygga en pompös villa i herrgårdsstil som omringas av en fransk trädgård med ädelträd. I den nordliga ändan av ön Pentala finns en grupp byggnader som återspeglar den mångsidiga användningen av skärgården. En stor del av byggnaderna tillhör skärgårdsmuseet. På området finns villor, ett fiskartorp från 1700-talet och segelsällskapets paviljong Paven, varav en del är ritad av Sigurd Frosterus och byggd år 1912 och den andra delen av Matti Finell 1938.
 
Historia
Sedan flera århundraden tillbaka har ståndspersoner och borgare både i Norden och i Ryssland haft för vana att tillbringa somrarna ute på landsbygden. Intresset för orörd natur hade ett samband med den naturbeundran i Europa i slutet av 1700-talet. Som motvikt till det hetsiga livet i staden ville man under sommaren njuta av ett lugnt liv på landet, vilket blev vanligare bland ståndspersoner och välbärgade borgare redan i början av 1800-talet. Orsaker till den sommarbosättning som uppstod runt staden var dels ”upptäckandet” av det finska landskapet, dels den snabba tillväxten av Helsingfors som i början av 1800-talet blivit ny huvudstad.

De första sommarbostäderna i skärgården var antingen adelns lantgods eller fiskartorp som stadsborna hyrde för tillfälligt bruk. Det egentliga villabyggandet, delvis med storartade planer för huvudbyggnad och trädgård, startade på 1860- och 1870-talen. Placeringen av villan påverkades av landskap, ångbåtslinjerna, utsikten mot ångbåtslederna, bryggor samt fiskemöjligheter.
Villor byggdes flitigt på 1870–1890-talen i synnerhet i Mejlans och Degerö (det finska namnet Laajasalo infördes 1946) samt i Esbo skärgård. Ångbåtstrafiken mellan Helsingfors och Degerö startade år 1837 och utvecklades senare till en reguljär linjetrafik som rentav gjorde det möjligt för sommargästerna att bo på sommarnöjet även under arbetsperioder. Ångbåtstrafiken var livlig ända fram till 1930-talet.

Kommerserådet Henrik Borgström, företagare och inflytelserik kulturperson, började tillbringa somrarna på Turholm år 1838 på Turholm gård, först som hyresgäst, men senare som ägare. På Stansvik gård i Degerö började sommarbosättningen likaså redan under de första decennierna av 1800-talet. Antalet sommargäster ökade efter mitten av 1800-talet när herrgården byggdes ut och gamla arbetarbostäder omvandlades till sommarvillor. Den första tomten, Schaumanns villa, arrenderades på 1870-talet. Stansviks grusvägar och gamla gruvor benämns som förträffliga promenadställen i en resehandbok från 1889.

Styckningen av villaparceller underlättades av att lagstiftningen som gällde delning av jordlägenheter ändrades genom förordningar år 1864 och 1883. En parcell var ett jordområde som styckats ur ett frälsehemman eller skattehemman. Sommarnöjen och villor byggdes på styckade parceller eller på arrendetomter. Före slutet av 1800-talet hade 36 parceller styckats ur Degerö gårds marker.

Huvudstadens snabba tillväxt höjde både efterfrågan och markpriserna. De första bolagen som specialiserat sig på förmedling av villatomter var Ab Sommaröarna i Esbo och Ab Willinge i Helsingfors som grundades på 1910-talet. Bolagen köpte mark och styckade den till villatomter. I verksamheten ingick dessutom egna trafikbolag som skötte ångbåtstrafiken mellan öarna och fastlandet.

Ab Sommaröarna förvärvade Lill-Svinö, Stor-Svinö, Pentala och Herrö som tillhört Moisö frälsehemman i Esbo. Under 1910- och 20-talen styckade Ab Sommaröarna Moisö hemman till 120 villaparceller. Trots att de första villorna byggts på Villinge redan under 1880-talet fanns det bara ett fåtal villor där när Ab Willinge grundades. Försäljningen av parceller som styckats av bolaget började år 1913. Både försäljningen av parceller och planerna om att bygga en stor badinrättning med kasino i Villinge lades ner när första världskriget bröt ut. Under kriget tvångsinlöstes östra Villinge som blev säte för artilleribatterier för sjöfronten. Efter kriget fortsatte styckningen av Villinge, och nya bolag åtog sig att bygga ut villasamhället. Villorna på Villinge ritades av arkitekter och byggmästare. Trädgårdarna planerades av bl.a. Paul Olsson och Bengt Schalin.
 
Läs mer
Erkki Härö, Espoon rakennuskulttuuri ja kulttuurimaisema, Espoon kaupunginmuseo 1984.

Ann Katrin Pihl-Atmer, Sommarnöjet i skärgården. Sommerbebyggelse i Stockholms inre skärgård 1860-1915. Stockholms monografier 55. 1987.

Erkki Riimala, Höyryä Helsingin vesillä. Pääkaupungin paikallisliikenteen höyryveneitä ja saaristoreittien matkustajahöyrylaivoja. Helsinki 1987.

C.J. Gardberg, Kartanoita ja kesähuviloita. Ars. Suomen taide 4. 1989.

Maria Karisto - Liisa Kuokkanen-Suomi, Tullisaaren puisto. Puistohistoriallinen selvitys ja restaurointiperiaatteet. Helsingin kaupunkisuunnitteluviraston julkaisuja 1998: 2. 1998. Helsinki.

Maunu Häyrynen (toim.), Hortus Fennicus: Suomen puutarhataide. Helsinki 2001.

Stansvikin kartanoalue. Ympäristöhistoriallinen selvitys. Helsingin kaupunkisuunnitteluviraston julkaisuja 2003:1.

Stansvikin kartanoalue. Hoito- ja kehittämisperiaatteita sekä suosituksia jatkosuunnittelulle. Helsingin kaupunkisuunnitteluviraston asemakaavaosaston selvityksiä 2003:3.

Stefan Nygård, Villinki - saariston huvilayhteisö, Savonlinna 2003.

Matosaaren puutarhahistoriallinen selvitys ja alueen kehittämistavoitteet. Helsingin kaupunkisuunnitteluvirasto 2004.

Ulla-Maija Laurila (toim.), Huviloita Laajasalossa. Helsingin kaupunginmuseo. Tutkimuksia ja raportteja 1/2009.
 
objektets element:  villa; herrgård; park;
omgivningens nuvarande karaktär:  havsområde;
 
sänd respons om RKY-objektet
 
publicerat 22.12.2009
 
till början

Topelianska landskap; villor i Stansvik, östra Helsingfors.

Det ståtliga båthuset vid Stansvik gård är från 1820-talet.

Villabebyggelse på Turholm i Helsingfors.
 
Gå till Museiverkets karttjänst:
Sommarbebyggelsen vid ångbåtslederna i Helsingfors
 
Esbo Sommarbebyggelsen vid ångbåtslederna i Helsingfors
Helsingfors Sommarbebyggelsen vid ångbåtslederna i Helsingfors
 
© Museiverket 2009