 |
KARTSÖK |
|
| Karleby | Mellersta Österbotten | |
Ohtakaris fiskarsamhälle och lotsstation |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Ohtakaris fiskarsamhälle och lotsstation | ||
| Beskrivning | ||
| Ohtakari är en uråldrig bas för fiskare i Lochteåby och den beskriver väl byggda miljöer som fiskerinäringen gett upphov till på den österbottniska kusten. Lotsstationen med omgivning är ett välbevarat exempel på en lotsstation från början 1900-talet och en väsentlig del av kulturmiljön i anslutning till Ohtakaris maritima näringar. Lotsstationen med lotsstugor och omgivningar har bevarats i nästan sitt ursprungliga utseende.
Ön Ohtakari har en areal på cirka 30 ha och ligger utanför Vattajanniemi i änden av vägen Ohtakarintie. En på 1970-talet byggd väg och en bro som förenar fastlandet med ön leder till Ohtakari och utanför ön ligger det öppna havet. Utöver fiskarbyn och den gamla lotsstationen finns på ön en fiskhamn som byggts på 1970-talet samt församlingens lägerområde. Klippstugor som byggts för fiskarnas säsongboende, nätskydd och saltbodar är utspridda på öns östra strand Maapää i en tät rad, och vid stranden har dessutom varje båtlag en egen hamn. På den högsta punkten i fiskarbyn har man enligt gammal tradition, dock något högre, uppfört ett sjömärke dvs. en båk. Marken i den tättbyggda fiskarbyn ägs gemensamt av skifteslaget och där finns cirka 50 fritidsstugor. Största delen av byggnaderna har byggts av timmer eller bräder och är fodrade. Av byggnaderna är de äldsta från mitten av 1800-talet och början av 1900-talet. De flesta byggnaderna är från 1950–1960-talen eller på 1980-talet ombyggda eller renoverade klippstugor. I södra änden av fiskarbyn finns s.k. Nikkiläs gamla rökeri. Landskapsmässigt är rökeribyggnaden en av de mest synliga byggnaderna i området då man kommer till Ohtakari längs den väg som anlagts på en bank. Ohtakaris nuvarande Fiskerimuseum hör till de äldsta byggnaderna på ön. Museibyggnaden byggdes i mitten av 1800-talet som ett torp och har flyttats från Kyröläs gård till Ohtakari i början av 1900-talet. Byggnadens nuvarande utseende är troligen från början av 1900-talet. På gårdsområdet finns också en nätlada som har byggts kring sekelskiftet 1800 och som i slutet av 1980-talet flyttats från Jokisuu i Lochteå. I närheten finns också en fisklada, nätställningar, en lada som fungerar som förrådsbyggnad och före detta Palolas saltbod. Ohtakaris lotsstation finns uppe på en backe, på den del av ön som heter Ulkopää. Sydväst och sydost om lotsstationen finns välbevarade lotsstugor. Lotsstationens vaktstuga har byggts på 1850-talet, höjts och utbyggts till sitt nuvarande utseende på 1920-talet samt har väl bevarat sitt ursprungliga utseende. Utöver vaktstugan i två våningar hör till lotsstationen en toalett, en segelbod, en bastu och ett förråd som ägs av lotsarna, två bostadsstugor för lotsar från 1930-talet samt det sjömärke som fungerar som riktpunkt för sjöfarten. Det av stavar byggda dagmärket har restaurerats på 1990-talet, då förändringar gjordes i ytmaterialen och de konstruktionsmässiga lösningarna. I terrängen mellan sjömärket och vaktstugan finns en gammal jungfrudans, som dock senare har reparerats. Ohtakari är fortfarande en fiskebas och fritidsplats för Lochteåborna. Strandlinjen har förändrats på grund av landhöjningen men också på grund av muddringsarbeten som gjordes då fiskhamnen byggdes. Framför fiskebyn kan man skönja den gamla strandlinjen genom att följa vegetationsgränsen. |
||
| Historia | ||
| Ohtakaris fiskarsamhälle uppstod som en bas för högsjöfiske, och historiskt vet man att stället har varit en fiskeplats sedan mitten av 1500-talet. Ohtakari var huvudsakligen en fast fiskeplats för byborna från Lochteå. Ön Ohtakari ägdes helt av Jukkolas nummer, till vilka fiskarna betalade hyra enligt båtlag. Under slutet av 1800-talet fiskade över 20 båtlag i Ohtakari. Fiskarna bodde i klippstugorna i allmänhet hela fiskesäsongen, från våren ända till senhösten och avlägsnade sig från ön endast under helger, då socknens övriga invånare kunde tillbringa sin tid på ön.
Högsjöfiske krävde samverkan och därför brukade lochteåborna fiska både i sällskap och som båtlag. I allmänhet ägdes en klippstuga av två båtlag. Varje båtlag hade en egen hamn på öns östra strand. I närheten av klippstugan, omkring den eller fast i den fanns en saltbod och ett nätskjul. Fiskarnas nätställningar fanns antingen bredvid stugan eller på öns åsrygg. På 1830-talet grundades på grund av kolerafara för en tid i Österbotten och också i Ohtakari stationer som kontrollerade fartygen. På 1840-talet utvecklades lotsväsendet kraftigt, då lotsväsendet som hittills skötts av lokala aktörer nu började skötas av kronan. Ohtakari gjordes till kronans lotsstation 1848 och följande år blev det en del av Österbottens lotsfördelning. Från 1850-talet till 1961 lotsades från Ohtakari huvudsakligen fartyg till Himango hamn eller till Yxpila för förtullning. Utöver de 3–5 lotsar som arbetade på lotsstationen bodde också lotsarnas familjer en del av året på stationen. Under slutet av 1950-talet inleddes diskussioner om att flytta lotsstationen från Ohtakari. Lotsarna lämnade Ohtakari 1961 och en del övergick till lotsstationen på Tankar. Officiellt upphörde lotsväsendet 1963. Trädbeståndet på Ohtakari höggs ner under de senaste krigen. På 1940-talet höll man får på ön och därför förblev vegetationen länge låg. På 1960-talet planerade man att göra Ohtakari till ett grustag, planerna efterlämnade spår i form av sättningar och en stor stenhög. |
||
| Läs mer | ||
| Ville Luho, Armas Luukko, Suur-Lohtajan historia I. Esihistoriallisesta ajasta Suomen sotaan. Keski-Pohjanmaan historiasarja 3. Kokkola 1957.
Ari-Veikko Anttiroiko, Himangan sataman historia. Jyväskylä 1984. Saini Heikkuri-Alborzi, Pirjo Niemi, Arvokkaat kulttuurimaisemat Keski-Pohjanmaan jokilaaksoissa. Vaasan seutukaavaliitto 1993. Maiseman muisti. Valtakunnallisesti merkittävät muinaisjäännökset. Museovirasto, arkeologian osasto, 2001. Keski-Pohjanmaan arvokkaat maisema- ja kulttuurialueet. Keski-Pohjanmaan liitto, Sigma Konsultit Oy 2001. Minna Torppa, Keski-Pohjanmaan inventointi, Länsi-Suomen ympäristökeskus. KIOSKI-tietokanta 20.3.2008. Harri Nyman, Meriväylien rakennusperintö. Toim. Marja-Leena Ikkala. Museoviraston rakennushistorian osaston raportteja 21. Museovirasto 2009. https://www.museovirasto.fi/uploads/Arkisto-ja-kokoelmapalvelut/Julkaisut/merivaylien-rakennusperinto.pdf (haettu 9.1.2019). |
||
| objektets element: säsongbostad; by; lotsstation; fornlämning; småhamn; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: havsområde; | ||
Ohtakari fiskarsamhälle. Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 Mikkoau 2017. |
Ohtakari fiskarsamhälle. Hannu Puurunen 1973. |
Ohtakari f.d. lotsstation. Harri Nyman 1999. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV