 |
KARTSÖK |
|
| Vasa | Österbotten | |
Lillkyro kyrkbacke, kyrkholmen Kirkkosaari och Lillkyro prästgård |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Lillkyro kyrkbacke, kyrkholmen Kirkkosaari och Lillkyro prästgård | ||
| Beskrivning | ||
| Lillkyro kyrkbacke avspeglar byggnadssättet i kyrkbyar i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet innan ökande trafik och kommers på 1930-talet gav upphov till större dimensioner i byggnationen.
Ändpunkten för landsvägen som korsar Lillkyro kyrkby är kyrkbacken som höjer sig från den jämna terrängen. På backen står kyrka, klockstapel, lånemagasin och ett gammalt loft som man kan köra igenom samt en gammal folkskola omgiven av en grupp små bostadshus. Kyrkan, som reser sig på strandbranten vid Kyro älv, är en av de få kvarvarande gustavianska stenkyrkorna från 1700-talet. Den vitrappade kyrkan är till sin grundplan en korskyrka med avfasade inre hörn. Den har ett svagt sluttande yttertak, som valmats i korsarmarnas ändor. På korsarmarnas fasader finns tre fönster med låga gaveltrianglar. Kyrkosalen täcks av brädvalv. Söder om kyrkan, mellan träsket Kirkkolampi och älven, finns Kirkkosaari, kyrkholmen, där den första sockenkyrkan stod 1610–1643. På holmen finns även en begravningsplats för ryska kosacker från Krimkriget. Lillkyro prästgård, Maunuksela, med sin klassicistiska huvudbyggnad står på motsatta stranden av Kyro älv. |
||
| Historia | ||
| Lillkyro kyrka byggdes 1799–1803. Arbetet följde ganska noggrant ritningen av Överintendentsämbetets arkitekt Olof Tempelman från 1786. Den största avvikelsen var att man avstod från att bygga ett stort centrumtorn. Kyrkan byggdes ut med tornet fritt efter den ursprungliga planen i samband med en grundlig renovering 1937. Under en renovering i början av 1980-talet rappades kyrkan på nytt på utsidan och målades vit. Kyrkan har ett plåttak av koppar.
Lillkyro avskildes till en självständig församling från Storkyro 1607. Den nuvarande kyrkan är den tredje i församlingens historia. Stapeln, som byggdes redan 1767 medan den gamla kyrkan fortfarande stod kvar, flyttades till sin nuvarande plats 1804. År 1815 köpte Lillkyro församling hovrättspresidenten Reuterholms villa i Iskmo i Korsholm som prästgård och lät flytta den till Kyro älvs strand. Även två tidigare prästgårdar hade stått på samma plats. |
||
| Läs mer | ||
| Britt-Louise Granö, Hovrättspresidenten Axel Christian Reuterholm i Iskmo. Sl, sa.
Ville Lukkarinen, Jacob Rijfs försvunna plan till en kyrka i Lillkyro. Finskt Museum 1987. Finska Fornminnesföreningen 1987. Matti Salomäki, Vaasan läänin vanhat pappilat 1700-luvulta 1920-luvulle. Vaasan lääninhallituksen julkaisusarja 1994:11. Maria Kurtén - Susanne Öst - Rose-Marie Back - Minna Torppa - Sari Tallgren, Pohjanmaan inventointi. Länsi-Suomen ympäristökeskus. KIOSKI-tietokanta 20.3.2008. Marianne Koskimies-Envall, Vähänkyrön pappila ja sen ensimmäiset asukkaat. Kapsäkki, Pohjanmaan museolehti 2012. |
||
| objektets element: kyrka; skola; by; lånemagasin; fornlämning; museum; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: kyrkby; | ||
Lillkyro kyrka. Maria Kurtén 2007. |
Lillkyro kyrkbackens klockstapel. Tuija Mikkonen 2007. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV