 |
KARTSÖK |
|
| Pargas | Egentliga Finland | |
Attu herrgårdsmiljö |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Attu herrgårdsmiljö | ||
| Beskrivning | ||
| Attu gård är en exceptionell historisk miljö som formats av herrgårdsekonomin och industrin. Utöver ekonomibyggnaderna i slaggtegel omfattar gårdscentrumet ruiner och byggnader med anknytning till industriverksamheten såsom de två bostadskasernerna vid sågen. Attu gård har en lång och mångsidig historia som industriområde, bl.a. fanns där gruv- och sågverksamhet.
Attu gård ligger på den omkring 10 km långa ön Attulandet. Herrgården avgränsas på fyra sidor av rödmyllade byggnader, av vilka de äldsta härstammar från 1700-talets början. Till gårdskärnan hör uthusbyggnader av slaggtegel och så kallade kaffekvarnsbyggnader. Den stora sågen som tidigare fanns på södra delen av ön har rivits. I herrgårdens omgivning har dock två stora tvåvåningskaserner, Storgård och Grankulla, som uppfördes för sågens arbetsfolk, samt flera mindre arbetarbostäder som i dagens läge fungerar som sommarbostäder bevarats. På sågens område har en kraftstation av tegel och sågmaskinernas betongfundament bevarats. Sågens strand fungerar som småbåtshamn. Nordväst om herrgårdens gårdscentrum finns två vattenfyllda gruvschakt och en lastningsplats vid stranden. De talrika byggnaderna på Attu ligger spridda i det småskaliga skärgårdslandskapet, med växelvis små åkergläntor och kullar med lågväxta träd. |
||
| Historia | ||
| Attu frälsegård nämns i de skriftliga källorna redan under 1400-talet. Attu by, som hörde till de äldsta i Pargas socken, hade på 1560-talet åtta gårdar. I slutet av 1600-talet förenades byns två andra frälsegårdar med Attu säteri.
På herrgårdsområdet bröt man metaller, bl.a. järnmalm under 1840-talet. På området fanns också ett tegelbruk, en kolugn och ett mejeri samt på 1900-talet ett eget elverk och en kvarn. Under sågindustrins tillväxtperiod grundades en ångsåg år 1872. Attu såg var den största i Pargas och som mest hade sågen 150 anställda år 1915. Sågen var verksam ända till 1951 varefter den revs. |
||
| Läs mer | ||
| Jonathan Reuter, Industrisamhällen på landsbygden. Det svenska Finland, Förra delen. Helsingfors 1919.
Suomen kartanot ja suurtilat II. Toim. Eino Jutikkala ja Gabriel Nikander. Helsinki 1941. Paul Stenman, Sågarbetarliv på Attu i Pargas. Arbete, miljö och tradition. Kulturhistoriska institutionen vid Åbo Akademi. Rapport 3. Åbo 1973. Suomen asutus 1560-luvulla. Kartasto. Suomen historiallinen seura. Käsikirjoja VII. 1973. Suomen asutus 1560-luvulla. Kyläluettelot. Helsingin yliopiston historian laitos. Julkaisuja n:o 4. 1973. Kari Suistoranta, Paraisten historia. Paraisten kaupunki. 1985. Timo Kantonen, Satakunta sahaa Suomessa. Kulttuurihistoriallisesti merkittäviä saharakennuksia ja -ympäristöjä. Museoviraston rakennushistorian osaston julkaisuja 18. Helsinki 1996. |
||
| objektets element: gruva; herrgård; ekonomibyggnad; arbetarbostad; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: agrart landskap; | ||
Ekonomibyggnader i slaggtegel vid Attu gårdscentrum. Johanna Forsius 2007. |
Arbetarbostad vid Attu såg. Johanna Forsius 2007. |
Arbetarbostad vid Attu såg. Johanna Forsius 2007. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV