 |
KARTSÖK |
|
| Åbo | Egentliga Finland | |
Villaområdet på Runsala |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Villaområdet på Runsala | ||
| Beskrivning | ||
| Runsala hör till de tidiga stadsnära villaområden som uppstod i Norden på 1800-talet. Villaarkitekturen på Runsala är mycket representativ och härstammar från olika tider. Runsala är jämsides med Badhusparken i Hangö Finlands mest representativa exempel på ett villaområde med stora 1800-talsvillor.
Landskapet i Runsala karaktäriseras av öppna odlings- och rekreationsområden på öns låglänta marker, skogsdungar med ädla träd och tallbevuxna klippor. Öns byggda miljö återspeglar områdets historiska skeden. Från att ha varit kungsgård och jaktpark på 1500-talet blev Runsala en plats där det förmögna borgerskapet tillbringade somrarna i stora 1800-talsvillor. Här finns också spår av det rationella tidiga 1900-talets fritidsboende. På 1950-talet började man systematiskt utveckla ön för rekreationsbruk. De äldsta villorna på Runsala är herrgårdsliknande empirebyggnader. Modellritningarna till Villa Haga och Villa Roma som ritades av arkitekt G.Th. Chiewitz på 1850-talet spred sig också till det övriga Norden. Det sena 1800-talets överdådigt dekorativa stil representeras bl.a. av Villa Gustafsberg, Villa Marjaniemi och Villa Erstavik. På Runsala finns också exempel på rationellt fritidsboende. Stilförändringarnas utvecklingsbåge kulminerar i Erik Bryggmans funktionalistiska Villa Warén. Parkanläggningarna runt villorna kompletterar öns grönområden som består av eklundar och hasseldungar. Förutom villabebyggelsen finns områden för fritidsverksamhet, som t.ex. Folkparken, odlingar, Åbo universitets botaniska trädgård, golfbana, småbåtshamn, varvsområde, informationscentrum för turism och badhotell. Under Finska kriget och Krimkriget byggdes försvarsverk på ön. Runsala är en del av det riksviktiga landskapsområdet Runsala-Hirvensalo. Områdets och landskapets värden bygger på den mångsidiga kust- och skärgårdsnaturen, den gamla villakulturen och odlingslandskapet. |
||
| Historia | ||
| Öarna närmast Runsala fick fast bebyggelse under medeltiden, men Runsala förblev obebott. Sockeninvånarna använde ön som samfälld betesmark och bas för fisket. På 1200-talet togs Runsala i besittning av Åbo slott och användes fortsättningsvis som betesmark. I mitten 1500-talet blev huvudgården på Runsala kungsgård under Åbo slott. Hertig Johans jaktpark som grundades på ön 1561 hörde till rikets första kungliga djurparker. Genom att vårda ekskogarna tryggade man tillgången på byggmaterial för den växande skeppsbyggnadsverksamheten. I början av 1600-talet var Runsala boställe för generalguvernören och från 1600-talet till 1845 boställe för landshövdingar i Åbo och Björneborgs län. Många av landshövdingarna gjorde mycket för att utveckla lantbruket, och 1754 grundades en trädgård på herrgården med köks- och prydnadsväxter, vinbärsbuskar samt äppel-, päron- och plommonträd.
Efter Åbo brand 1827 gjordes en ny stadsplan som ledde till att stadsborna förlorade betesmarker och odlingslotter. Borgarna i Åbo anhöll därför om att få Runsala som betesmark och lastplats. Genom ett senatsbeslut som fastställdes av kejsaren togs Runsala i besittning av Åbo stad år1845. Året därpå delade staden in ön i omkring femtio villatomter och auktionerade ut hyresrätten. Byggandet inleddes omedelbart. En tomt utan strand gjordes till allmänning, Allmänna promenaden, och här byggdes kägelbanor, restaurang etc. I slutet av 1800-talet var området samlingspunkt för societeten och förvandlades i början av 1900-talet till utflyktsplats för arbetarbefolkningen. Ön fick en siminrättning 1903 och sandstrand 1930. Villatomterna indelades på nytt 1918. Ön fick 126 tomter, odlingslotter och folkpark. I slutet av 1900-talet övergick en del av privatvillorna i stadens ägo och vidareuthyrdes bl.a. som sommarställen för olika föreningar. År 1952 ordnades Finlands första internationella stadsplaneringstävling som gällde Runsalaområdet. Tävlingen vanns av den finländska arkitekten Kaj Englund. I stadsplanen (1956) som gjordes utgående från tävlingen utvecklades ön som fritidsområde. Naturskyddsområdet utvidgades och intill området placerades botaniska trädgården, som byggdes ut på 1980-talet. På Saaro udde runt Villa Saaro som hade varit i privat ägo till 1957 byggdes ett campingområde, och här byggdes också några sommarstugor i lätt konstruktion. Delgeneralplanen som skall skydda villaområdet på Runsala gjordes 1995. |
||
| Läs mer | ||
| C.J. Gardberg, Tidiga sommarvillor på Runsala. Åbo stads historiska museum. Årsskrift 1970-71. Åbo 1971.
Paavo Kallio (toim.), Ruissalo, luontoa ja kulttuuria. 1979. Helena Soiri-Snellman, Runsala villor. Byggnadshistorik och förteckning över villorna på öarna Runsla, Stora Bockholmen och Lilla Bockholmen I Åbo. Rapporter 8. Åbo 1985. Helena Soiri-Snellman, Ruissalon huvilat. Turun maakuntamuseon julk. 8. Turku 1986. C.J. Gardberg, Kartanoita ja kesähuviloita. Ars. Suomen taide 4. 1989. Ruissalo - Runsala, Sommarliv på 1800-talet. Turun maakuntamuseo näyttelyesite 21. 1995. Antero Sinisalo, Puutarhataiteen historian perusteet. Luennot 1966-1986. Toimittanut Maunu Häyrynen. Viherympäristöliiton julkaisu 6/1997. Viherympäristöliitto. Teknillinen korkeakoulu. Helsinki 1997. Helena Soiri-Snellman, Runsala - från hertlig jaktpark till borgerliga trädgårdar. Trädgårdar i Norden. Nordisk bygd. Nordiska Förbundet för Kulturlandskap. Mariehamn 1998. Helena Soiri-Snellman, Ruissalon kansainvälinen asemakaavakilpailu ja sen seuraukset. Rakennustaiteen seura 2:2005. Turun kaupungin www-sivut. http://www05.turku.fi/ruissalo/Ruissalon_hoito_ja_kayttosuunnitelma.pdf (24.8.2009). |
||
| objektets element: villa; herrgård; turistbyggnad; småhamn; park; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: kulturlandskap; | ||
Soile Tirilä . |
Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 Eteil 2018. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV