Museiverket

 SÖKALTERNATIV

objekt landskapsvis
 

KARTSÖK

landskapskarta Lappland Mellersta Österbotten Norra Österbotten Kajanaland Norra Karelen Södra Karelen Österbotten Norra Savolax Södra Savolax Kymmenedalen Mellersta Finland Södra Österbotten Päijänne-Tavastland Nyland - östra Egentliga Tavastland Nyland - västra Birkaland Satakunta Egentliga Finland
Helsingfors Nyland

Vallgårds bostadsområden

Gå till Museiverkets karttjänst: Vallgårds bostadsområden
Beskrivning
Trä-Vallgård och nya Vallgård utgör ett omfattande bostadsområde som byggdes för arbetarbefolkningen under de första årtiondena under 1900-talet. Området har bevarats väl och avspeglar de dåtida målen att förbättra bostadsförhållandena för arbetarbefolkningen i den växande och allt mer industrialiserade huvudstaden med hjälp av stadsplanering och styrning av bostadsproduktionen.

I Trä-Vallgård framträder idealen från 1910-talet i form av små tomter vid smala gator som följer terrängen. Gatorna kantas av trähus med mansardtak. Inne i kvarteren på gårdarna finns trädgårdar och ekonomibyggnader. Tanken om kvalitativt och förmånligt boende för arbetarbefolkningen i egna bostäder i Vallgård förverkligades inte på denna tid på grund av att de hus som byggdes utgående från planer som följde modellritningar ändå blev trånga hyresbostäder. Trots det är gamla Vallgård en uppskattad småskalig och enhetlig helhet.

Nya Vallgård är ett bostadsområde som byggdes på 1920-talet intill Trä-Vallgård i omgivningen kring Backasgatan och Sturegatan. Området är ett omfattande bostadsområde för arbetarbefolkningen och byggdes enligt idealet om en enhetlig stadsbild. Byggandet möjliggjordes delvis med nya kommunala och statliga belåningsformer. Vid huvudlederna finns flervåningshus byggda i sten med smal stomme och med bostadslägenheter som har planerats att vara ljusa. I skydd bakom flervåningshusen vid både Backasgatan och Hauhovägen finns vid de mindre gatorna trähus, såsom de klassicistiska andelslagshusen i två våningar och med tre trappor vid Keuruu- och Vånåvägen. I närheten av Sturegatan löper stenhus runt hela kvarteret och bildar stora kvartersgårdar. Bland dessa är Maskin- och Brobyggnads AB:s storkvarter det mest betydande och kompletta genomförandet av storgårdsidén med en egen parkgård.

Pauluskyrkan med sitt höga torn är stadsdelens landmärke och har byggts på en smal remsa mellan ett bostadskvarter och Tavastvägen. Den klassicistiska kyrkan i rödtegel är en rektangulär basilika. Bredvid koränden höjer sig efter italienska förebilder ett högt klocktorn som dominerar den omgivande parken. Klocktornet är förenat med församlingens lokaler, som avgränsar den torgaktiga gården.
 
Historia
Vid stadsplaneringen av bostadsområdet för Vallgårds arbetarbefolkning var målet att avvika från de stadsplanelösningar som fattats vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet i stadsdelen Berghäll. I Berghäll hade det överdådiga gatunätet som inte beaktade terrängen varit dyrt att bygga och de stora tomterna lämpade sig endast för byggare av stora hyreshus.

Den s.k. Vallgårdskommittén grundades 1907 för att klarlägga orsakerna till de otillfredsställande boendeförhållandena och söka lösningar på dem. Stadens första stadsplanearkitekt Bertel Jung deltog i planläggningen av villastadsdelen Trä-Vallgård som skulle ”få ett varierande utseende och vara behaglig för invånarna”. Stadens hyrestomter delades först 1908 med en tomtdelningskarta, 13 kvarter väster om Backasgatan och 9 kvarter på östra sidan. Karl Hård af Segerstad gjorde typritningarna till trähusen med mansardtak. Byggandet genomfördes på 1910- och 1920-talen, men i avvikelse från planerna tog byggspekulanter över verksamheten och bostadshusen blev i stället för ägarbostäder hyreskaserner för flera familjer. En del av husen förstördes vid bombningarna 1944.

Bertel Jungs utvidgningsplaner för s.k. nya Vallgård, dvs. stadsplanen för delningsområdet, fastställdes 1916. Nya Vallgård planerades också att vara ett sunt och tryggt bostadsområde med större bostäder för mindre bemedlade. På området tillämpades enhetliga fasadscheman. Det tidigare bebyggda området i Trä-Vallgård fick trähus som ritats av bl.a. Jussi och Toivo Paatela samt Armas Lindgren. På området kring Backasgatan och Sturegatan byggde man i stället för de trähus som ursprungligen planerats stenhus och storkvarter utgående från stadsplanearkitekt Birger Brunilas planändringar. Av de kommunala bostadsvåningshusen på västra delen av Backasgatan kan nämnas de av Gunnar Taucher ritade stenhusen som byggdes 1925–1926. Uno Moberg ritade igen de flervåningshus som finns i östra änden av Backasgatan. Andra bostadshus i Vallgård från 1920-talet är bl.a. Bost. Ab Eura som har ritats av Jussi och Toivo Paatela samt Bost. Ab Hauho och Bost. Ab Sture som har ritats av Martti Välikangas.

Det kvarter som Maskin- och Brobyggnads Aktiebolaget lät uppföra byggdes 1917–1929 utgående från ritningar av Armas Lindgren och Bertel Liljequist. Elisabeth Koch utarbetade planteringsplanen för den parkgård som uppstod inne i kvarteret. Hon lanserade redan i ett tidigt skede i Finland bl.a. idéer från den engelska trädgårdsplaneringen. Bertel Liljeqvist ritade Pauluskyrkan som färdigställdes 1931.

Byggnaderna och miljön i Trä-Vallgård skyddades på initiativ av en invånarrörelse på 1970-talet, då man för området redan hade fastställt en ny plan som skulle ersätta de gamla byggnaderna. Husen totalrenoverades i början av 1980-talet.
 
Läs mer
Riitta Nikula, Yhtenäinen kaupunkikuva 1900-1930. Suomalaisen kaupunkirakentamisen ihanteista ja päämääristä, esimerkkeinä Helsingin Etu-Töölö ja uusi Vallila. Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 127. Helsinki 1981.

Moorhouse, Carapetian, Ahtola-Moorhouse, Helsingin jugendarkkitehtuuri 1895-1915. Helsinki 1987.

Tommi Lindh, Helsingin kantakaupungin rakennuskulttuuri. Vallilan ja Hermannin kaupunginosien inventointi. Helsingin kaupunginmuseon tutkimuksia ja raportteja 1/1997.

Paavalin kirkko. Keskellä kylää. Helsingin hiippakunnan kirkkoja. Helsinki 1999.

Matti Koivumäki, Puu-Vallilan kasvot. Helsingin vanhaa Vallilaa 1974-76. Helsinki-seura 2001.

Marja Terttu Knapas, Soile Tirilä, Suomalaista kirkkoarkkitehtuuria 1917-1970. Museoviraston rakennushistorian osaston julkaisuja 30. Helsinki 2006.

Jorma Parviainen, ym., Paavalinkirkko Stadin helmi. Paavalinkirkon syntyhistoriaa, arkkitehtuuria ja elämää. Paavalin seurakunta 2011.
 
objektets element:  flervåningshus; planerat område; gaturum; bostadshus i stad; klockstapel; kyrka; gårdsplan; arbetarbostad;
omgivningens nuvarande karaktär:  stad;
 
Gatuvy i Trä-Vallgård. Lea Heikkinen 2007
Gatuvy i Trä-Vallgård. Lea Heikkinen 2007.
Gatuvy i Trä-Vallgård. Lea Heikkinen 2007
Gatuvy i Trä-Vallgård. Lea Heikkinen 2007.
Pauluskyrkan. Lea Heikkinen 2007
Pauluskyrkan. Lea Heikkinen 2007.
 
publicerat 22.12.2009
sänd respons om RKY-objektet
till början
 


© Museovirasto 2009