suomeksi  till första sidan  om tjänsten  tyck till  zooma in   zooma ut  
SÖKALTERNATIV
 
välj kommun
objektets namn eller en del av namnet ?
 
objektets element
omgivningens nuvarande karaktär
 
KARTSÖK
objekt landskapsvis
Åbo Egentliga Finland
S:t Karins kyrka med omgivning
Beskrivning
S:t Karins sockens medeltida kyrka heter S:t Katarina. Kyrkan och kyrkogården speglar församlingens nära förhållande till Åbo Akademi. Trakten kring kyrkan var bebodd redan på förhistorisk tid och här finns bl.a. ett gravfält från järnåldern. S:t Katarina ingår i den täta gruppen av medeltidskyrkor vid Aura ås nedre lopp. Från kyrkan ser man direkt till Åbo domkyrka.

Kyrkan är helgad åt Den heliga Katarina av Alexandria, ett helgon som särskilt omhuldades av dominikanerna. Pelarna i den treskeppiga kyrksalen med fyra travéer är åttkantiga. Mittskeppet är högre och bredare än sidoskeppen. Kalkmålningarna med växtmotiv och bilder av de fyra evangelisterna i korvalvet är stilmässigt besläktade med målningarna i Petrus Henriksons skola från senare hälften av 1400-talet. Evangelisterna och apostlarna på orgelläktarens paneler är målade av kyrkomålaren Jonas Bergman 1759–1760, liksom altartavlan som föreställer Den heliga nattvarden. De kyrkotextiler som används i dag är formgivna av Maija Lavonen.

På kyrkogården finns tre murade gravkapell. Släkten Gadolins tegelkapell med spåntak är från 1785, släkten Winters åttkantiga kapell från 1791 och släkten Frenckells höga kapell i empirestil från 1818. Minnesmärket på juris professor Mathias Calonius grav kom till genom en medborgarinsamling och har ritats av den svenska arkitekten C.Fr. Sundvall. Den nyklassiska sarkofagen i röd granit hör till de främsta gravmonumenten i vårt land, och det restes 1822. Inhägnaden och de övriga järndelarna till monumentet göts på Samuel Owens gjuteri i Stockholm. Den nyklassiska tegelmurade klockstapeln från 1826 har tjänat som portbyggnad till kyrkogården.

Norr om kyrkan ligger prästgården och trädgården. På den torgliknande öppningen i östra hörnet ligger kyrkbodarna. Av gruppbyn Nummis stomlägenheter har Pappila, Kuikula, Kylä och Simola bevarats på sina ursprungliga platser vid kyrktorgets utkanter. Stomlägenheternas byggbestånd härstammar främst från 1700- och 1800-talet. Miljön kring kyrkan har trots den växande staden bevarat sin traditionella karaktär av kyrkby.
 
Historia
Den kyrka som invigdes i Nummi eller S:t Karins 1351 var uppenbarligen en träkyrka med tillhörande stensakristia. Den nuvarande, medeltida S:t Katarina kyrka har en sakristia som är äldre än långhuset. När långhuset byggdes beredde man sig på att bygga en tvåskeppig välvd kyrksal, men avstod från planen. Den västra förhallen byggde alldeles i slutet av 1600-talet. Fönstren utvidgades till sitt nuvarande format under en renovering 1903. Skiffertaket som efterliknar ett spåntak är från 1907.

Prästgårdens huvudbyggnad blev färdig 1816 och byggdes om till sin nuvarande gestalt i slutet av 1800-talet.
 
Läs mer
Kaarinan kirkko. Suomen kirkot 3. Helsinki 1964.

Maarian kirkon ja Kaarinan kirkon korjaus, Turku. Arkkitehtitoimisto Laiho & Pulkkinen & Raunio. Arkkitehti 7/1984.

C.J. Gardberg, Keskiajan rakennustaide. Ars. Suomen taide 1. 1987.

Pyhän Katariinan pihoilta. Kaarinan seurakunnan vaiheita. Pieksämäki 1990.

Markus Hiekkanen, The Stone Churches of the Medieval Diocese of Turku. Suomen muinaismuistoyhdistyksen aikakauskirja 101. 1994.

Kaarin Lehtonen, Aurajokilaakson maisema-alueen kulttuurihistorialliset arvot. Turun maakuntamuseo. Monisteita 11/1997.

Markus Hiekkanen, Suomen kirkot keskiajalla. Keuruu 2003.

Turun ja Kaarinan seurakuntayhtymän verkkosivut http://www.turunsrk.fi/portal/fi/kirkot (18.8.2009).
 
objektets element:  gravkapell; begravningsplats; klockstapel; kyrka; by; lånemagasin; prästgård; bondgård; torg;
omgivningens nuvarande karaktär:  kyrkby;
 
sänd respons om RKY-objektet
 
publicerat 22.12.2009
 
till början

S:t Karins kyrka.

Prästgården, S:t Karins församling.

Kyrktorget framför S:t Karins kyrka.
 
Gå till Museiverkets karttjänst:
S:t Karins kyrka med omgivning
 
© Museiverket 2009