Museiverket

 SÖKALTERNATIV

objekt landskapsvis
 

KARTSÖK

landskapskarta Lappland Mellersta Österbotten Norra Österbotten Kajanaland Norra Karelen Södra Karelen Österbotten Norra Savolax Södra Savolax Kymmenedalen Mellersta Finland Södra Österbotten Päijänne-Tavastland Nyland - östra Egentliga Tavastland Nyland - västra Birkaland Satakunta Egentliga Finland
Kimitoön Salo

Strömma kanal

Gå till Museiverkets karttjänst: Strömma kanal
Beskrivning
Strömma kanal som representerar det tidigaste skedet av kanalbyggande har en viktig roll i kustområdets industri- och trafikhistoria.

Strömma kanal är en förbindelse mellan Tykö och Finnar fjärd i Finska viken på gränsen till Kimito och Bjärnå kommuner. Detta är nästan det enda stället i Finland där ett tydligt tidvattenfenomen kan iakttas. Strömma är det smalaste sundet mellan Kimitoön och fastlandet. Den äldre kanalen är byggd på 1840-talet. På 1890-talet utvidgades den till en öppen kanal som är smal och har en kraftig ström.

Väster om den gamla kanalen anlades på 1960-talet en ny kanal som är 28 meter bred och 5,5 meter djup. Över kanalen byggdes en klaffbro som manövreras med elmekaniskt maskineri.

Kanalmiljön omfattar även kanalvaktens hus och Strömma lotsstation. Lotsvaktstugan i Strömma är den ända lotsstationen i havsområdet som finns i samband med en kanal.

En del av byggbeståndet som tillhört kanalsamhället finns kvar på ön mellan kanalerna.

Vid den sydöstra stranden av havsviken ligger Strömma gårds ekonomibyggnader omgivna av odlingsmarker. De äldsta delarna av karaktärsbyggnaden härstammar från 1830-talet.
 
Historia
historia och transportbehov. Robert Bremer som var ägare till Tykö bruk i Bjärnå hade på 1820-talet hittat en rik järnmalmsfyndighet i Vineme vid Kiskonjoki älv. Den schaktade malmen och kalkstenen som användes vid förädlingen skulle fraktas runt Kimito, eftersom Strömma var alltför grund för de stora pråmarna.

Förutsättningarna för Strömma kanal var den ekonomiska uppgången under 1820- och 1830-talen då omfattande kanalbyggen planerades i Finland. Det storskaligaste projektet var Saima kanal som påbörjades på 1840-talet.

Muddringsarbetet för Strömma kanal inleddes med kejsaren Nikolaj I:s medgivande 1844. Ägaren till Tykö bruk i Bjärnö Robert Bremer hade redan några år tidigare undersökt möjligheterna till strömrensning i Kimito, men arbetet hade inte lett till några resultat. Den nya ägaren till Tykö bruk Viktor Zebor Bremer erbjöd sig att mot ersättning låta bygga både kanal och rullbro i Kimitoströmmen. Ägarna av Tykö skulle enligt avtalet underhålla det färdigbyggda kanalområdet och som ersättning kunde de uppbära en avgift av fartygen som använde kanalen. Kanalen fick en lots 1852.

Kanalbredden var till en början under tio meter bred och cirka tre meter djup. Rullbron av järn tillverkades vid Tykö bruk 1897. Kanalvaktens hus byggdes 1897 (B. Granholm). Under åren 1896–1898 började man utvidga kanalen och en klaffbro av stål byggdes för landsvägen över kanalen efter ritningar av K. Lindberg. En ny kanal byggdes 1967–1968 väster om den gamla kanalen.

Invid kanalen uppstod på 1800-talet ett litet samhälle med skola och butik. Kanalen var en viktig knutpunkt för trafiken och i dess närhet grundades 1875 Strömsholms såg. Det fanns också ett litet skeppsvarv på platsen på 1870- och 1880-talen.

Strömma frälsesäteri nämns för första gången i skriftliga källor från 1434 och har ägts bl.a. av familjerna Fleming, De la Gardie och Oxenstierna. Järngruvor har funnits på gårdens mark. Efter 1830-talet har karaktärshuset ombyggts på 1850-, 1880- och 1930-talen.
 
Läs mer
Suomen kartanot ja suurtilat II, Eino Jutikkala ja Gabriel Nikander, Helsinki 1941.

Kerttu Innamaa, Olavi Lindström, Perniön historia II-III. Perniön kunta. Perniö 1982 ja 1986.

Turkka Myllykylä, Ruukinkanavasta meriväyläksi. Strömman kanavan historiaa 1840-luvulta nykypäiviin. Från brukskanal till havsled. Strömma kanals historia från 1840-talet till våra dagar. Tielaitos, Turun tiepiiri 1997.

Perniön kulttuuriympäristö ja arvot. Salon seudun rakennettu kulttuuriympäristö ja maisema. SARAKUM 2000-2004 projektiraportti. Salon seudun kunnat, Turun maakuntamuseo, Varsinais-Suomen liitto, Lounais-Suomen ympäristökeskus 2005.

Harri Nyman, Meriväylien rakennusperintö. Toim. Marja-Leena Ikkala. Museoviraston rakennushistorian osaston raportteja 21. Museovirasto 2009.
https://www.museovirasto.fi/uploads/Arkisto-ja-kokoelmapalvelut/Julkaisut/merivaylien-rakennusperinto.pdf (haettu 21.9.2018).

I. Karttunen, E. Lehtinen ja P. Porkola (toim.), Miehet merellä. Hetkiä luotsauksen historiasta. John Nurmisen säätiö, Helsinki 2016.
 
objektets element:  kanal; herrgård; byggdad för samfärdsel; arbetarbostad;
omgivningens nuvarande karaktär:  kulturlandskap; havsområde;
 
Östra stranden av gamla Strömma kanal, klaffbron och lotsstugan. Antti Suna 2007
Östra stranden av gamla Strömma kanal, klaffbron och lotsstugan. Antti Suna 2007.
En klaffbro av gamla Strömma kanal. Bjärnåvägen ses i bakgrunden. Sikkra-Liisa Seppälä 2018
En klaffbro av gamla Strömma kanal. Bjärnåvägen ses i bakgrunden. Sikkra-Liisa Seppälä 2018.
Kanalvaktens hus vid Strömma kanal. Johanna Forsius 2007
Kanalvaktens hus vid Strömma kanal. Johanna Forsius 2007.
 
publicerat 22.12.2009
sänd respons om RKY-objektet
till början
 


© Museovirasto 2009