 |
KARTSÖK |
|
| Helsingfors | Nyland | |
Esplanaden – Bulevarden |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Esplanaden – Bulevarden | ||
| Beskrivning | ||
| Esplanaden och Bulevarden är alléer vars karaktär och grundform har bevarats väl i 200 år. Alléerna härstammar från den nya huvudstadens stadsplan från 1810. De har olika egenart, och som representanter för sin typ är de relativt tidiga och sällsynta. Gatorna flankeras av en del av huvudstadens arkitekturhistoriskt betydande byggbestånd.
Esplanadens breda parkzon skulle skilja förvaltningsstaden från den södra trästaden, medan Bulevarden skulle utgöra stommen till Helsingfors första förstad. Esplanadparken hör till de äldsta offentliga parkerna i Helsingfors och den har varit en viktig ”promenad” i centrum från och med 1800-talet. I var sin ända av de båda alléerna finns ett torg som öppnar sig mot havet. Södra och Norra Esplanaden följer parken med sina rader av lövträd, och härstammar från J.A. Ehrenströms plan för huvudstaden. Struktureringen av Esplanaden följer delvis C.L. Engels plan från 1826. Parken består av Kapell-, Runebergs- och Teateresplanaderna, som har anlagts och byggts om under olika tider. Teateresplanaden avslutas av Svenska Teatern som byggdes på 1860-talet. Teaterns nuvarande yttre gestalt härstammar emellertid från 1930-talet. I parkens östra ända, i Kapellesplanaden, står restaurang Kapellet, byggd på 1860-talet och utbyggd på 1890-talet. Musikestraden är från 1930-talet. Av skulpturerna på Esplanaden kan man nämna den monumentala statyn av Johan Ludvig Runeberg i parkens mitt, på Runebergsesplanaden, samt Eino Leino-statyn och Topeliusminnesmärket på Teateresplanaden. De äldsta bostads- och affärsbyggnaderna i kontinental stil på Norra esplanaden härstammar från 1800-talets nyrenässansperiod. Affärs-, bank- och förvaltningsbyggnaderna i var sin ända av Esplanadparken härstammar till större delen från 1900-talets första årtionden. Södra esplanadens ursprungliga byggbestånd representeras av det tidigare generalguvernörshuset, numera statsrådets festvåning. De äldsta byggnaderna på Bulevarden är Gamla kyrkan, Alexandersteatern och Sinebrychoffska huset som numera är konstmuseum. Bryggerikomplexet ligger strax intill. Bulevardens karaktär som säte för statliga byggnader framgår av det sena 1800-talets skolhus, t.ex. flickskolan vid Kyrkskvären och Bulevarden 16, den blivande europeiska skolan. Sandvikstorgets östra sida domineras av det tidigare Polytekniska institutets huvudbyggnad. Kvarteret i norr är känt som Gardets lasarett, vars äldsta byggnadsdelar är från 1800-talet. På Bulevarden finns också imponerande bostadshus från art nouveau-perioden. |
||
| Historia | ||
| Kejsaren utropade Helsingfors till huvudstad i Finland 1812, och fastställde Johan Albrecht Ehrenströms rutplan.
Esplanaden och Bulevarden hänger på ett avgörande sätt ihop med det växande Helsingfors. Genom ställningen som huvudstad och genom den nya stadsplanen blev Helsingfors ett regelbundet byggt förvaltningscentrum. De särskilt utformade offentliga grönområdena behövdes både av representativa skäl och för rekreationens skull. Under svenska tiden fanns inga allmänna rekreationsområden i Helsingfors. Ehrenström gjorde utkast med barockkompositioner för Esplanadparken, men i C.L. Engels senare planer förenklades de till regelbundna geometriska planteringar. Det planterade området på Esplanaden blev färdigt 1831, och Södra och Norra esplanaden blev omtyckta promenadstråk för stadens ståndspersoner. Södra esplanaden var ursprungligen enbart tänkt som en gata med bostadshus. När byggandet av huvudstaden hade kommit i gång byggdes här ett statligt hus, en bostad för inspektören för finska militären, enligt ritningar av C.L. Engel. Huset blev färdigt 1824 och var mellan 1840 och 1917 generalguvernörsresidens. Byggnadens yttre har kvar sin gestalt från Engels tid, men interiören domineras av tiden när huset användes av generalguvernören. På 1960-talet blev huset statsrådets festvåning. Järnvägen blev färdig 1868 och staden började industrialiseras, vilket ledde till att byggandet tog fart på 1870-talet. Utmed Esplanaden och Bulevarden började man bygga bostads- och affärshus i nyrenässans som omfattade 4–5 våningar. År 1883 byggdes det Grönqvistska affärspalatset på Norra esplanaden. Huset ritades av arkitekt Theodor Höijer och var det dittills största höghuset i kontinental stil i Helsingfors. Detaljhandeln började koncentreras till gator som ansågs vara kommersiellt fördelaktiga. Affärsgator och gator med bostadshus skildes från varandra. Esplanadparkens symboliska betydelse återspeglas av många representativa ombyggnader med planteringar och skulpturer, i synnerhet placeringen av Runebergsstatyn på 1880-talet, och av den kontinentala arkitekturen runt parken. Restaurang Kapellet byggdes i Esplanadparkens östra del 1867, efter ritningar av A.H. Dahlström, och fick en tillbyggnad 1891. Svenska Teatern byggdes i västra delen av Esplanaden 1860, efter ritningar av arkitekt G.T. Chiewitz. Byggnaden förstördes i en brand 1863 och den nya teatern byggdes delvis på de gamla murarna 1866. En ombyggnad på 1930-talet ändrade byggnadens utseende. Esplanaden och Bulevarden förbinds med varandra genom Skillnaden. Bensowska huset i hörnet av Esplanaden och Skillnaden blev färdigt 1940. Det täljstensbeklädda affärshuset i 8 våningar är ritat av arkitekt Uno Ullberg. Huset hör till den internationella organisationen DOCOMOMO:s urval av betydande modern finsk arkitektur. Centraltryckeriets kontor och produktionsanläggning byggdes i början av 1900-talet i hörnet av Skillnaden och Bulevarden. Arkitekt var Lars Sonck. Bulevarden byggdes i samma riktning som den gamla gatulinjen, i riktning mot stadens utkant och obebodda områden där det fanns en kyrkogård, den s.k. Pestparken. Här fanns också outnyttjad mark för offentligt byggande. Vid Bulevarden byggdes en förstadskyrka i trä efter ritningar av C.L. Engel 1825–1826. Kyrkan ersatte Ulrika Eleonorakyrkan från 1700-talet, som man blev tvungen att riva för att ge plats åt Senatstorget. Parken kring kyrkan hade använts som tillfällig begravningsplats under pestepidemin på 1710-talet. Kampens begravningsplats som hade grundats på området 1790 var i bruk till 1829, när den nya begravningsplatsen i Lappviken invigdes. Alexandersteatern ritades av ingenjörsöverste Koshperoff och byggdes vid Bulevarden 1879. Byggnaden användes främst av ryska teatersällskap. År 1918 överläts byggnaden till Finska operan. När den nya operabyggnaden vid Mannerheimvägen blev färdig började man använda den gamla Alexandersteatern som gästscen och den återfick sitt gamla namn. År 1819 fick den ryske köpmannen Nikolaj Sinebrychoff rätt att köpa mark och grunda ett bryggeri i utkanten av den stadsplanerade staden, i Sandviken. Han byggde ett bostadshus i anslutning till bryggeriet som i dag hyser konstmuseet Sinebrychoff. Parken som grundades i samband med bryggeriet var från början öppen för stadsborna. Så sent som på 1960-talet byggdes här industrianläggningar och fabriken i Sandviken var i gång ända till 1990-talet. Efter det byggdes resten av industriområdet om, och tomterna utnyttjades för att bygga bostads- och kontorshus. Saluhallen på Sandvikstorget, ritad av Selim A. Lindqvist, inledde sin verksamhet 1906. I bortre ändan av torget står F.A. Sjöströms polytekniska skola som blev färdig 1877. Skolan, från och med 1908 tekniska högskolan, byggdes ut i flera repriser. De största ombyggnaderna skedde 1904 och i slutet av 1920-talet, då huvudbyggnaden fick sitt nuvarande utseende. |
||
| Läs mer | ||
| Herman Hultin, Gamla kyrkan vid hundra år 1826-1926. Helsingfors 1926.
Nils Wasastjerna, En krönika om Helsingfors. Helsingfors 1941. Sylvi Möller, Vanhankirkon puisto. Helsinki 1956. Olof Stenius, Helsingin asemakaavahistoriallinen kartasto. Helsinki 1969. Kalevi Pöykkö, Valtioneuvoston juhlahuoneisto. Valtioneuvoston kanslia 1980. Henrik Lilius, Esplanadi 1800-luvulla. 1984. Sirkka Impola, Ulrikan kirkkomaalta Vanhaan kirkkopuistoon. Helsinki 1987. Carl Ludvig Engel 1778–1840. Näyttely Helsingin tuomiokirkon kryptassa 7.8.–14.9.1990. Helsinki 1990. Maunu Häyrynen, Maisemapuistosta reformipuistoon. Helsingin kaupunkipuistot ja puistopolitiikka 1880-luvulta 1930-luvulle. Helsinki-Seura 1994. Maunu Häyrynen (toim.), Hortus Fennicus. Viherympäristöliitto ry ja Puutarhataiteen Seura ry, 2001. Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto Akatemia, do.co.mo.mo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002. |
||
| objektets element: begravningsplats; gaturum; butiks- och affärsbyggnad; kyrka; övrig administrativ byggnad; övrig kulturbyggnad; övrig industribyggnad; läroinrättning; park; torg; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
Runebergsstatyn i mitten av Esplanaden. Saara Vilhunen 2007. |
Imponerande bostadshus från art nouveau-perioden på Bulevarden. Hannu Eerikäinen 2006. |
Sinebrychoffska huset är konstmuseum på Bulevarden. Polytekniska institutets huvudbyggnad i bakgrund. Ranerana 2018. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV