 |
KARTSÖK |
|
| Helsingfors | Nyland | |
Finlands Bank, Riksarkivet och Ständerhuset |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Finlands Bank, Riksarkivet och Ständerhuset | ||
| Beskrivning | ||
| Finlands Bank, Riksarkivet och Ständerhuset vid Senatstorgets norra sida avspeglar Helsingfors funktion som huvudstad och fortsätter monumentalcentrumets klassicistiska arkitektur. Finlands Bank är landets centralbank, Riksarkivet är landets centralarkiv och Ständerhuset är landets första riksdagshus. Den här uppsättningen monumentalbyggnader, som blivit nationella symboler, motsvarar samtida stadsplaneideal i slutet av 1800-talet. Interiörerna är rikt utsmyckade och i konstruktionerna användes på sin tid nymodiga järnkonstruktioner. De internationella arkitekturtävlingar som ordnades om planeringen av banken och Ständerhuset var bland de första i Finland.
Finlands Banks huvudbyggnad har formen av italienskt renässanspalats i likhet med många andra samtida europeiska bankbyggnader. Arkitekturen, som avspeglar den moderna bankverksamhetens rötter, har varit förebilden vid planeringen av landets banker. Den öppna platsen framför den av den tyska arkitekten Ludwig Bohnstedt ritade banken har monumental karaktär. Vid dess norra sida ligger Riksarkivets byggnad med dess från sockeln resta kolossalsystem och mittrisalit, samt i öster det av samma arkitekt, Gustaf Nyström, ritade Ständerhuset med dess pelargavel, även det i likhet med banken placerat fritt på sin egen tomt, i enlighet med förebilderna från Ringstrasse i Wien. På den öppna platsen framför banken finns statyn av J.V. Snellman, rest år 1923. Riksarkivets äldsta huvudbyggnad har tre byggnadsdelar av olika storlek och i olika riktningar, åtskilda från varandra av brandmurar: aktmagasinet dvs. dokumentlagret samt forskarsalen med dess gjutjärnsgalleri och dokument samt kontorsflygeln mellan dem. Interiören med dess dekormålningar är imponerande, liksom huvudentréns trapphall och utrymmena i anslutning till den. Arkivets utbyggnad i Snellmansgatans riktning är från 1920-talet och utvidgningarna av den gamla delens västra och norra del från början av 1970-talet, vid vilken tid också publikentrén till arkivet byggdes. Byggnadsprogrammet för Ständerhuset, sessionshus för de ofrälse stånden i lantdagen, kommer till synes både i de klassicistiska fasaderna, deras pelarsystem samt i den eleganta med rikliga målningar dekorerade interiören. I gavelfältet på Ständerhusets klassiska tempelgavel finns en bronsfris, vars centrala figur är kejsar Alexander I stadfästande Finlands lagar och rättigheter, gruppen till höger avbildar folkets utveckling genom kamp mot en ljusare framtid och gruppen till vänster utveckling genom arbete. Ständerhusets interiör domineras av den monumentala trapphallen med glastak. Ovanför trappavsatsen reser sig en kopia av den sockelstaty som representerar lagen nedanför Walter Runebergs staty av Alexander II. För ettvart stånd finns i den andra huvudvåningen en stor sessionssal med anslutna kansli- och tamburutrymmen. På Kyrkogatans sida är borgerskapets förutvarande sessionssal numera Festsalen, borgerskapets sal mot Fredsgatan är Föreläsningssalen och prästerskapets sal mot Snellmansgatan är Informationssalen. Bakom Ständerhuset finns en liten park med fontän. För omgivningarna kring Finlands Bank och Ständerhuset utarbetades en enhetlig parkplan år 1890. |
||
| Historia | ||
| Platsen där Finlands Bank, Riksarkivet och Ständerhuset är belägna hör till det äldsta Estnässkatans Helsingfors, som var ett utbyggt stadsområde redan på 1600-talet.
Finlands Bank grundades i Åbo år 1811 under namnet Wäxel-, Låne- och Depositions-Contoiret. Banken flyttades till Helsingfors 1819. Finlands Bank är världens fjärde äldsta centralbank, vars verksamhet fick drag av centralbank genom myntrealisationen 1840, ibruktagandet av den finska marken 1860-1865 samt grundandet av affärsbanker under 1800-talets senare hälft. Finlands Bank byggdes öster om Heliga Treenighetens kyrka. Projektet att bygga Finlands Bank blev aktuellt på 1870-talet, när bankens inkomster ökade under en högkonjunktur för virkesexporten. Den internationella arkitekttävlingen om bankhuset vanns 1876 av den tyska arkitekten Ludwig Bohnstedt. Byggnaden stod färdig 1883. Bohnstedt hade ritat tre banker i Tyskland på 1870-talet. Av säkerhetsskäl gjordes byggnadskonstruktionen robust. Skulpturdekoren utfördes av C.E. Sjöstrand. Utvidgningen bakom huvudbyggnaden vid ingången av 1960-talet samt sedeltryckeriet vid Fredsgatan från mitten av 1950-talet planerades av arkitekten Harry W. Schreck. En tävling om en minnesstod över J.V. Snellman ordnades 1913 och vanns av skulptören Emil Wikström och arkitekt Eliel Saarinen med ett gemensamt förslag. Det med insamlade medel finansierade nationella monumentet avtäcktes 1923 framför Finlands Bank. Sockeln och stodens omgivning planerades av arkitekt Eliel Saarinen. J.V. Snellman slutförde den myntreform med vilken Finland fick en egen valuta, finska marken 1860. Snellman utnämndes 1863 till chef för senatens finansexpedition. I denna befattning ledde han Finlands ekonomiska politik och tack vare honom knöts marken 1865 till silvermyntfot vilket stabiliserade penningvärdet. Beslutshandlingarna från Finlands centralförvaltning förvarades under den svenska tiden i Stockholm. Under autonomins tid grundades 1816 senatens arkiv, till vilket överfördes de från Sverige överlåtna dokument som berörde Finland. Senatens arkiv blev nationellt centralarkiv. Till en början tjänade arkivet endast förvaltningens behov, men 1859 öppnades det för allmänheten. Det egentliga Riksarkivet uppkom 1869 och dess namn avspeglade ämbetsverkets syfte att bevara dokument från centralförvaltningen. Riksarkivet överflyttade 1890 från senatsborgen till en av professor Gustaf Nyström planerad byggnad, som hade byggts 1886-1890. Skulpturgruppen med tre kvinnofigurer i byggnadens attika (Finland omgivet av historien och fornforskningen), Riksarkivets symbol, har planerats av skulptören C.E. Sjöstrand. Forskarsalens takmålningar och entréhallens väggdekorationer utfördes av dekormålaren Salomo Wuorio 1890. De ursprungliga mellanbjälklagen av gjutjärn i dokumentlagret byttes ut mot eldfast armerad betong på 1950-talet. Den av arkitekt Magnus Schjerfbeck planerade utvidgningen stod klar 1928 och den av arkitekt Olof Hansson planerade utvidgningen, dit huvudentrén flyttades, blev färdig 1973. Katalogrummets väggmålningar utfördes av konstnären Tor Arne 1974. Riksarkivets finska namn ändrades till Kansallisarkisto 1994. Ständerhuset, prästerskapets, böndernas och borgerskapets sessionsplats under ståndslantdagarnas tid, stod färdigt 1891. Ståndslantdagen hade sammanträtt regelbundet från 1860-talet, till en början i adelns år 1862 färdigställda Riddarhus, som byggdes på den plats som i stadsplanen hade reserverats för ständernas hus. Byggnaden för alla ständer föreslogs också bli placerad på Observatoriebacken. Den slutliga platsen fann man ändå nära Riddarhuset. Den sista inbjudningstävlingen under det skiftesrika planeringsskedet vanns av Gustaf Nyström. Tävlingen om frisen i Ständerhusets gavelfält vanns av Emil Wikström med verket "Finska folkets utveckling genom strid och arbete till sin första lantdag 1809". Skulpturgruppen, med 26 i brons gjutna figurer i övernaturlig storlek, lades på plats 1903. Ståndslantdagen sammanträdde till år 1906 när man övergick till enkammarfolkrepresentation. När enkammarriksdagen inlett sitt arbete 1907 räckte utrymmena i Ständerhuset inte till för 200 riksdagsmän. Där fanns riksdagens bibliotek och hölls utskottsmöten till år 1931, då Riksdagshuset stod färdigt. Därefter var huset känt som Vetenskapliga Samfundens Hus. Ständerhuset övergick till att disponeras av statsrådets kansli 1978, men i huset ordnades alltjämt de vetenskapliga samfundens tillställningar. Ständerhuset restaurerades 1988-1993. De av dekormålare Salomo Wuorio och hans assistent C. Ehrling på sin tid utförda renässans- och jugenddekorationerna, ornamenten och marmoreringarna restaurerades. Svante Olssons parkplan från år 1890 omfattade skvären framför Finlands Bank och parken runt Ständerhuset. Finlands Banks förgrund med dess planteringar förnyades på 1920-talet. |
||
| Läs mer | ||
| Carolus Lindberg, Riksarkivet. Arkitekten 1926.
Eeva-Maija Viljo, Suomen pankin rakennus arkkitehtuuriperinteen murrosvaiheen kuvastajana. Rakennushallitus 1811-1986 175 vuotta. Suomen rakennustaiteen museo 1986. Olof Hansson, Valtionarkiston lisärakennus ja muutos. Arkkitehti 6/1973. Ville Lukkarinen, Valtionarkiston satavuotias rakennus. Riksarkivets hundraåriga byggnad. Valtionarkisto 1990. Jussi Kuusanmäki, Valtionarkiston rakennus sata vuotta. Elias. SKS:n jäsenlehti 4/1990. Vilhelm Helander et al (toim.), Säätytalo the House of Estates Helsinki. Edita 1999. Pekka Lehtinen, Pankkisalit: tilatyypin historiaa. Museoviraston rakennushistorian osaston aikakauskirja 2. Helsinki 2008. |
||
| objektets element: övrig administrativ byggnad; övrig kulturbyggnad; park; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
Ständerhuset. Museovirasto 2016. |
Riksarkivet. Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 Marit Henriksson 2018. |
Finlands Bank. Saara Vilhunen 2007. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV