 |
KARTSÖK |
|
| Helsingfors | Nyland | |
Försäkringsbolaget Pohjas hus, Glaspalatset och Järnhuset |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Försäkringsbolaget Pohjas hus, Glaspalatset och Järnhuset | ||
| Beskrivning | ||
| Försäkringsbolagets Pohjas hus, Glaspalatset och Järnhuset fick på sin tid uppskattning för sina banbrytande konstruktions- och arkitekturlösningar. Samtliga tre är affärshus i centrum och finns på den internationella organisationen DOCOMOMO:s lista på betydande verk inom modern finsk arkitektur.
Försäkringsbolagets Pohjas affärshus anses vara den första funktionalistiska byggnaden i Helsingfors. Kännetecknande för modernismen är bl.a. slätputsade fasader med enhetliga fönsterband, stora skyltfönster i butikslägenheterna i de första våningarna och takterrass. Det åtta våningar höga affärshuset har byggts på en kilformad tomt och har en ljusgård intill vilken i de lägre våningarna finns en kontorssal i två våningar. Glaspalatset är en affärsbyggnad med formen av ett öppet U och omger Helsingfors första busstations plattformsområde. Glaspalatset är den enda basarbyggnaden som byggts i Helsingfors centrum för tillfälligt bruk men som fortfarande finns kvar. Stilen var djärv då huset byggdes och hade kooperationen, dvs. andelslagsrörelsen som drivande kraft bakom sig. Glaspalatset ligger mycket centralt med tanke på trafiken och stadsstrukturen. Affärslokalerna i Glaspalatset har genomgång och de stora öppna skyltfönstren presenterar affärerna från båda sidorna av huset. Reklamer i neonljus och markiser ger färg åt de vitslammade fasaderna. Stiliga offentliga rum med fast inredning och väggmålningar är likaså biografen och restaurangen. Järnhuset som finns vid Centralgatan har ritats för centralorganisationen för järnhandelsbranschen och efter det har huset också fått sitt namn och sin metallfasad. I Järnhusets kopparfasad har man finstämt beaktat arkitekturen från slutet av 1920-talet i de närliggande byggnaderna. Byggnadens arkitektoniska och funktionella centrala rum är den tre våningar höga ljusgården eller s.k. Marmorhallen, som omges av kontorslokalernas läktare. Ljusgården omges i de övre våningarna av läktare som utgör sidokorridorer till kontorslokalerna och i den nedersta våningen av butikslokaler. Ljusgården med sina kaféer, springbrunnar och marmorytor anses vara Alvar Aaltos lösning på hur uterum av medelhavstyp kan överföras till nordliga förhållanden. |
||
| Historia | ||
| På 1930-talet sökte man inom affärsbyggnadsarkitekturen nya konstruktions- och arkitekturlösningar. Sådana sökte också Livförsäkringsbolaget Pohja och Pensionsförsäkringsbolaget Elonvara som planerade nya affärshus vid Kajsaniemigatan och ordnade därför 1928 en arkitekttävling för sina kontorshus. Arkitekt Yrjö Lindegren vann tävlingen om Elonvaras hus och arkitekt Oiva Kallio tävlingen om Pohjas hus. Pohjas hus är ett affärshus som följer principerna i den mellaneuropeiska funktionalismen och huset blev när det färdigställdes 1930 berömt för sina moderna lösningar. Dess läge vid Kajsaniemigatan baserar sig på den plan om en genombrottsgata som Eliel Saarinen utarbetade 1912–1913. Syftet med den trafikmässigt tvärgående trafikleden från Järnvägstorget var också att skapa en ny fasad.
Tomten där s.k. Åbo kasern hade byggts i Kampen på 1830-talet övergick i stadens ägo 1934. Staden överlät kasernområdet för 10 år för att man där skulle uppföra en busstation för när- och fjärrtrafiken samt en basarbyggnad. Kasernens ekonomibyggnad ombyggdes till en busstation. Centrallaget för Handelslagen i Finland (SOK) och Smörexportandelslaget Valio hyrde markområdet av staden och lät arkitektstudenterna Niilo Kokko, Viljo Revell och Heimo Riihimäki utarbeta ritningarna samt lät bygga Glaspalatset. Busstationen öppnades 1935, Glaspalatset 1936. Den nya dragningen av Henriksgatan, nuvarande Mannerheimvägen, framför Glaspalatset blev färdig ungefär samtidigt, dvs. 1935. Fotgängare, lindar, bilar och spårvagnar fick alla eget utrymme på denna centrumbulevard av storstadstyp. Glaspalatset renoverades 1999 (Arkitektbyrå Alli Oy) med hänsyn till de ursprungliga planeringsidéerna. I byggnaden verkar Glaspalatsets mediecenter. För planeringen av Centralgatan 3 ordnades 1950 en tävling för inbjudna deltagare. Järnhuset byggdes 1955 utgående från arkitekt Alvar Aaltos vinnande förslag. Aalto verkställde Eliel Saarinens tanke från 1916 om riktlinjer för Centralgatans affärsgata, i vilket ingick bl.a. en aktiv användning av de inre delarna av kvarteret. |
||
| Läs mer | ||
| Marika Hausen, Kirmo Mikkola, Anna-Lisa Amberg ja Tytti Valto, Eliel Saarinen. Suomen aika. Keuruu 1990.
Timo Tuomi, Kristiina Paatero ja Eija Rauske (toim.), Alvar Aalto seitsemässä talossa - Alvar Aalto i sju hus. Tulkintoja arkkitehdin elämäntyöstä - Tolkningar av en arkitekts livsverk. Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 1998. Hilkka Högström (toim.), Lasipalatsi. Lasipalatsin mediakeskus. Helsinki 1999. Timo Jeskanen, Pekka Leskelä, Oiva Kallio. Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2000. Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto Akatemia, do.co.mo.mo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002. |
||
| objektets element: butiks- och affärsbyggnad; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
Glaspalatset. Saara Vilhunen 2007. |
Försäkringsbolaget Pohjas hus. Saara Vilhunen 2007. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV