Museiverket

 SÖKALTERNATIV

objekt landskapsvis
 

KARTSÖK

landskapskarta Lappland Mellersta Österbotten Norra Österbotten Kajanaland Norra Karelen Södra Karelen Österbotten Norra Savolax Södra Savolax Kymmenedalen Mellersta Finland Södra Österbotten Päijänne-Tavastland Nyland - östra Egentliga Tavastland Nyland - västra Birkaland Satakunta Egentliga Finland
Brahestad Enonkoski Euraåminne Fredrikshamn Joensuu Joutsa Kihniö Korsholm Kuhmo Muhos Mäntyharju Nurmijärvi Närpes Pihtipudas Pyhäjoki Ristijärvi Sonkajärvi Tammerfors Tövsala

Museibron

 
Gå till Museiverkets karttjänst: Museibron
Beskrivning
Museibroarna som Vägförvaltningen utsett skildrar olika skeden i utvecklingen av trafiknätverket och brobyggnadskonsten i vårt land från 1700-talet till vår tid. Utöver de broar som nämns i temaobjektet Museibroar ingår nästan ett tjugotal museibroar i större områden eller museivägsobjekt.

Landskapet kring forsen som flödar genom Enonkoski kyrkby breder ut sig på bägge sidor av den gamla stenvalvsbron med ett spann som byggts av natursten och betongbron med ett spann som numera används för trafiken. Vid forsen finns ruiner av sågverket och handelsverksamheten som fanns där från 1700-talet till början av 1900-talet.

Lapijoki bro (1883) i Lapi kyrkby i Euraåminne är en bro med tre spann som är byggd av natursten och tätad med kilstenar. Spannen är låga och räcket är ett järnrör som vilar på stenstöd.

Mullinkoski bro i Fredrikshamn (1949) är en balkbro av armerad betong. Den totala längden är 25,5 m. Bron är den första i Finland och Norden som förspänts med Mangels metod och är därmed en byggteknisk föregångare.

Haarajoki bro (1926) på vägavsnittet mellan Huhtilampi och Lastujärvi i Joensuu är en tidig konsolbalkbro av armerad betong. Den 31 meter långa bron har vattenstolpar murade av natursten. Bron har en sällsynt konstruktion och är den nästäldsta bron inom vägförvaltningens distrikt i Norra Karelen.

Viheri bro i Joutsa (1887) är en spännverksbro av trä med två spann och är 29,5 meter lång.

Den 14 meter långa träbron i Kihniö i Markkula (1959) är byggd enligt den traditionella balk- och hängverkstekniken och som strandvallar har den stenfyllda stockkistor. Denna typ av bro är numera sällsynt.

Tervasalmi bro i Kuhmo (1935) är en betongbro med ett spann som går över sundet mellan Ontojärvi och Nurmesjärvi på den gamla vägen som ledde till Kuhmo.

Ponkila bro i Muhos (1931) leder från kyrkbyn till Kirkkosaari och är en 71 meter lång hängbro med stålstruktur och trädäck.

Toby bro i Korsholm (1781) leder över Laihela å. Den är en valvbro med två spann och byggd av naturstenar. Bron är den näst äldsta bevarade stenbron.

Bron som går över Virransalmi i Mäntyharju (1937) är byggd vid ett gammalt färjställe. Bron har en numera sällsynt stålkorsverkskonstruktion. Den vilar på landfästen och träpålar.

Landsvägen som går från Nurmijärvi kyrka till Palojoki och Tusby går över Myllykoski fors i Metsäkylä i Palojoki. Myllykoski fors är ca 300 m lång och har branta stränder. Forsens stränder kantas av ruiner av kraftverk, kvarnar och dammar. Den smäckert byggda Myllysilta bro (1966) ovanför forsen är en spännverksbro av trä. Bron förenar den traditionella timmermansfärdigheten med den moderna ingenjörskonsten.

Nybro i Närpes (1842), på vägen som korsar den sk. Adolf Fredriks postväg, går över floden i Finby. Stenvalvsbron med tre spann är byggd av lokal granit från Böle och är ritad av löjtnant C. F. Favor som var medlem i strömrensningsdirektionen. Nybro hör till de vackraste exemplen på den tidiga stenbroarkitekturen i Finland.

Heinäjoki bro i Pihtipudas (1924) ligger vid Myllysuo lokalväg i Pihtipudas kyrkby. Den omges av ett vackert flodlandskap. Bron är även känd som Puutaa bro och är en valvbro med två spann byggd av stenblock.

I Pyhäjoki går Österbottens Strandväg över Pyhäjoki å vid Etelänkylä. Bron (1837) är troligtvis den äldsta spännverksbron som fortfarande används. Den 77,5 meter långa bron vilar på berg och har fyra spann. Brokistorna och ishindren är murade av stora stenblock. På vardera sidan av varje spann finns sex dubbelspännverk. Däcket är också konstruerat av trä. Den sällsynta spännverksbrons träkomponenter, varav en del är urpsrungliga, är rödfärgade och tjärade.

Pattijoki bro i Brahestad (1896–97) ligger i kommunens centrum och används som lättrafikled. Den tio meter långa stenvalvsbron har ett spann och landfästen byggda av natursten.

Möykkysenjoki bro (1926) ligger numera vid rastplatsen på landsvägsavsnittet Ristijärvi-Hyrynsalmi. Den 14 meter långa bron har ett spann och är byggd av stenblock.

Männikkö bro i Sonkajärvi (1925–26) är en konsolbalkbro med tre spann och byggd av armerad betong.

Muntti bro i Tövsala (1850) ligger på det gamla vägpartiet bredvid den nuvarande landsvägen. Bron är en valvbro av natursten med ett spann. Strandvallarna består av små naturstenar. Däcket är grusbetäckt och kantas av dubbla rörräcken som vilar på stenpelare.

Aunessilta bro i Tammerfors (1899) är en av Nordens högsta granitbroar med ett spann. Bron ligger i byn Kämmenniemi och är byggd av granit från Teisko. Bron har ett spann och den 19 meter långa bågen är ett utmärkt exempel på stenarbetarnas yrkesskicklighet.
 
Historia
Fuktiga ställen och vattendrag på de tidiga rid- och vagnvägarna korsades med spänger och stensättningar, färjor och båtar eller med träbroar. I och med att stenhanteringen och valvtekniken utvecklades fick livligt trafikerade vägar stenbroar i slutet av 1700-talet. På 1800-talet byggde man fortfarande mest träbroar men antalet stenbroar steg mellan 1880-talet och självständighetstiden från 1200 till 4000. Till detta bidrog att staten deltog i finansieringen av byggandet. I och med 1918 års väglag upphörde praxisen där byggandet var bundet till markegendomen och den lokala arbetskraften. Det industriella samhällets broar av stål och armerad betong byggde på utvecklingen inom mekaniken, matematiken och tekniken. Brobyggandet främjades av återuppbyggnaden och den ökande bilismen efter krigen.

Nedan är museibroarna grupperade enligt struktur och konstruktionstid. I parentes anges museibroar som ingår i större områden (se objekten vid ifrågavarande kommuner).

STENBROAR 1700-talet
(Esbo: Esbogård 1770-talet.)
Korsholm: Toby stenbro 1781. År 1775 ålade landshövdingen Korsholm, Vörå, Storkyro, Ilmola, Lillkyro, Malax, Laihela, Lappfjärd och Lappo socknar att bygga en stenbro över Toby å. Trots klagomål från bönderna byggdes en stenbro på platsen som mättes av lantmätaren Nils Ekholm. Byggandet genomfördes antagligen av murarmästaren D. Olander från Vasa med hjälp av T. Rijf från Jakobstad.

STENBROAR 1800-talet
Närpes: Nybro 1842.
Tövsala: Muntti bro 1850. Det smala sundet Muntinsalmi har avskiljt Tövsala från fastlandet där kyrkbyn ligger. Det första skriftliga omnämnandet av broförbindelsen är från 1793.
(Sastmola: Lankoski 1887.)

Euraåminne: Lapijoki bro 1883. Byggdes av torparen Isak Pienessuo från Panelia. För byggandet levererades 300 lass stenar från 70 hus i 11 byar.

Brahestad: Pattijoki bro 1897. Ridvägen mellan Korsholm och Uleåborg upprustades i slutet av 1600-talet till en landsväg som gick via Pattijoki. Som riksväg 8 gick vägen fram till 1960-talet genom Pattijoki kyrkby. Före stenvalvsbron fanns det träbroar vid Pattijoki.
(Korsnäs: Harrström 1898.)

Tammerfors: Aunessilta bro 1899. År 1894 hade träbron över sundet förfallit och kommunalnämnden fattade beslut om att bygga en ny bro. Bron planerades av arkitekten G. Schreck och byggandet skedde under ledning av byggmästaren K. Grip från Överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna.

STENBROAR 1900-talet
(Fredrikshamn: Salmi bro 1902; Enonkoski 1904.)
Pihtipudas: Heinäjoki bro 1924. Arbetet inleddes 1919 genom att bönderna fördelades transportavsnitt för stenar enligt mantalet. Under tre vintrar levererades stenar och granit för valven samtidigt som man byggde vallar. Byggherre var Överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna medan arbetet genomfördes av Aktiebolaget Granit.

Ristijärvi: Möykkösenjoki bro 1926. Bron byggdes på beställning av ÖVV och ritades av ingenjör Armas Olson. Kajanalands distrikt inom Vägverket restaurerade bron åren 1982–1983.
(Enontekis: Ahdaskuru bro).

TRÄBROAR 1800-1900-talen
Pyhäjoki: Pyhäjoki bro. År 1833 beslöt sockenstämman bygga Pyhäjoki bro enligt överstelöjtnant F. A. Hällströms ritningar. Kejsarens beslut gavs 1834, syneförättningen gjordes 1837. Bron reparerades på 1970-talet.
(Halikko: Gamla bron 1866.)

Joutsa: Viheribron. Kommunalnämnden fattade beslutet om att bygga bron år 1887. Byggarbetet genomfördes av I. Hellgren. Träbeläggningen, räckena, strömpelarna och landfästena reparerades 1944 och 1962. År 1971 byggdes en ny bro med den gamla trätekniken.

Kihniö: Markkula bro 1959.

Nurmijärvi: Myllysilta bro ritades av dipl. ing. E. Kokkonen år 1966. Myllykoski är en viktig historisk kvarnplats i Nurmijärvi. På 1500-talet fanns två kvarnar vid forsen. I slutet av 1800-talet fanns där även ett sågverk och en pärthyvel. Kraftverket från 1920 revs år 1982.STÅLBROAR 1800-1900-talen
(Kouvola: Koria 1870; Storkyro: Perttilä 1910.)

Muhos: Ponkila bro 1931. År 1925 bestämde landshövdingen i Uleåborgs län att en bro skulle byggas vid byvägen i Pyhäsivu. Bron ritades av ingenjören L. Ilmoniemi.

Mäntyharju: Vid den gamla färjplatsen i Virransalmi planerades en hängverksbro med dymlade balkar år 1881 och följande bro år 1910. År 1936 började man bygga en stålkorsverksbro ritad av ingenjör Hannelius vid ÖVV. De tysktillverkade ståldelarna installerades av tyska montörer.

BROAR AV ARMERAD BETONG 1900-talet
(Orimattila: Tönnö 1911; Ylivieska: Savisilta 1912;
Hauho: Alvettula 1916;
Kokemäki: Tulkkila 1918;
Hattula: Mierola 1919;
Alahärmä: Mattila bro 1921;
Rovaniemi: Saarenpudas bro 1925.)
Joensuu: Haarajoki bro 1926.
Sonkajärvi: Männikkö bro 1926.
(Pyttis: Savukoski 1928.)
Kuhmo: Tervasalmi bro 1935.
Fredrikshamn: Mullinkoski bro 1949.
(Anjalankoski: Keskikoski 1954.)
 
Läs mer
C.J. Gardberg, Handelsplatser, städer, vägar och broar. Svenska Österbotten IV. Vasa 1983.

Kyösti Koponen, Maantiesiltakannan kehitys Suomessa. Tielaitos 1983.

Leena Sälejoki-Hiekkanen (toim.), Tie yhdistää. Tiemuseo 1986.

Erkki Hujanen, Heinäjoen silta Pihtiputaalla. Tie- ja vesirakennuslaitos 1987.

Pohjanmaan rantatie Pohjois-Pohjanmaalla. Pohjois-Pohjanmaan liitto, Oulun tiepiiri 2000.

Museotiet ja -sillat. Tiehallinto 2002.
 
objektets element:  bro; väg;
omgivningens nuvarande karaktär: 
 
Toby museibro i Korsholm är en bro med två spann. Byggd av natursten 1781. Tuija Mikkonen 2007
Toby museibro i Korsholm är en bro med två spann. Byggd av natursten 1781. Tuija Mikkonen 2007.
Virransalmi museibro i Mäntyharju med stålverkskonstruktion. Byggd 1937. Timo-Pekka Heima 2007
Virransalmi museibro i Mäntyharju med stålverkskonstruktion. Byggd 1937. Timo-Pekka Heima 2007.
 Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 Mikkoau 2017
Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 Mikkoau 2017.
 
publicerat 22.12.2009
sänd respons om RKY-objektet
till början
 


© Museovirasto 2009