suomeksi  till första sidan  om tjänsten  tyck till  zooma in   zooma ut  
SÖKALTERNATIV
 
välj kommun
objektets namn eller en del av namnet ?
 
objektets element
omgivningens nuvarande karaktär
 
KARTSÖK
objekt landskapsvis
Pargas Egentliga Finland
Bybebyggelsen i Väståbolands yttre skärgård
Beskrivning
Beskrivning: Skärgårdshavets bymiljöer i Åbolands skärgård har alltsedan medeltiden en fast skärgårdsbosättning som fått sitt uppehälle av de till havet anknytande näringarna. Bebyggelsen i yttre skärgården har kommit till tack vare både fisket och sjöfarten. Öarnas småskaliga, fasta bebyggelse fick sin början redan under medeltiden och många byar i den yttre och mellanliggande skärgården utgörs av välbevarade bymiljöer. Bymiljön präglas av småskaliga ängar och täta husgrupper i skyddande svackor. Bebyggelsen är huvudsakligen koncentrerad till områden nära hamnen och de små byåkrarna.

Skärdgårdshavet är ett vidsträckt havsområde mellan Åland och den sydvästfinska kusten. Det omfattar Åbolands och Ålands skärgårdar samt den nordliga skärgården. Miljöministeriet har klassificerat Skärgårdshavet som ett av Finlands nationallandskap. Öarna Berghamn, Nötö, Sandholm, Lökholm och Borstö samt Jurmo och Björkö ingår i det nationellt värdefulla landskapsområdet, Skärgårdshavets kulturlandskap.

Skärgårdsbyarnas kulturmiljö omfattar hamnar med bryggor och vågbrytare, strandbodar och båtskjul samt åkerlappar med gärdsgårdar av sten. Byarna har kommit till både tack vare fisket och de intilliggande sjölederna. De viktigaste byarna har också kapell, skolor och lotsstationer. På öarna finns därtill befästningar, jungfrudanser och gravkummel från bronsåldern. Kulturlandskapet har påverkats av att den fasta bosättningen och betesgången minskat i slutet av 1900-talet och att turismen samtidigt ökat.

Bybebyggelsen i Nagu skärgård omfattar öarna Nötö, Lökholm, Sandholm och Borstö i det yttre havsbandet och de längre inåt belägna öarna Berghamn, Stenskär och Gullkrona. Utöver skärgårdsbebyggelse har Gullkrona en lotsstation och Nötö ett kapell.

Den äldsta bebyggelsen på Berghamn, Norrgård, Mellangård och Södergård, ligger invid åker- och ängsområden på öns östra strand. En delning av de tre stomlägenheterna och bildandet av torp har spritt bebyggelsen till olika delar av ön och till de närliggande öarna.

Gullkrona har haft en central plats i Gullkronafjärdens kulturlandskap. De två gårdarna som bildar byn ligger i närheten av hamnen på öns norra strand. Av byggnadsbeståndet finns bl.a. en vindmölla bevarad. Lotsstationen som ligger högst uppe på ön härstammar från 1700-talet, lotsstugan är från år 1887. Öns hagar och ängar har kvar sin traditionella karaktär.

På Stenskär finns två gamla skärgårdshemman. Det mångsidiga byggnadsbeståndet är koncentrerat till en svacka i närheten av hamnen och längs bygatan. Den bergiga öns småskaliga åkrar och ängar ligger intill de skyddande svackorna.

Nötö gamla by jämte kapell är en av de största skärgårdsbyarna. Den täta bebyggelsen ligger längst inne i en vik på öns västra strand. Förutom viken avgränsar också åkrarna byns struktur. Träkyrkan är en åttkantig långkyrka med valmat tak, en förstuga och en sakristia som är av senare datum. Målningarna i kapellet är gjorda av konstnären G. Lukander.

På den skyddade ön Sandholm ligger bebyggelsen invid hamnen och byåkern. Byn med sina tre gårdar är en enhetlig skärgårdsby i den yttre skärgården. Den iståndsatta vindmöllan och de präktiga gärdsgårdarna i sten kompletterar kulturlandskapet.

På Lökholm har byåkerns exceptionella omfattning möjliggjort en vidsträckt bosättning på den lilla ön. Öns 13 gamla skärgårdshemman bildar en tät, byaktig helhet på den karga ön. De äldsta byggnaderna är från 1700-talet.

På Borstö är byns fyra gårdar koncentrerade kring en liten hamnvik. Byn har väl bibehållit sin traditionella karaktär med bl.a. en vindmölla. Borstögumman är byns landmärke. På ön finns också en jungfrudans, gamla gärdsgårdar av sten och lämningar efter en artilleriställning från 1940-talet.

I före detta Korpos yttre skärgård var öarna små med kala klippor som havet nött. Bebyggelsen har legat på de största öarna eller i mitten av ögrupperna. Kapellen på Jurmo och Aspö samt ruinerna av det medeltida kapellet på Björkö vittnar om områdets betydelse.

På Aspö är husen, de små ängarna och hamnen koncentrerade kring den skyddande uddens strand. Kapellet i hamnen (1956) är ritat av arkitekten I. Wirkkala och är det femte kapellet på ön.

Ruinerna av ett medeltida kapell vittnar om bebyggelsens långa historia på Björkö. Bebyggelsen är koncentrerad till öns östra strand. I Vintrasnäs i öns södra del finns en kompassros byggd av stenar. Bymiljön på Björkö präglas av småskaliga ängar och hus som ligger i skyddande svackor.

Jurmo saknar i dag nästan helt träd. Bebyggelsen omfattar en grupp på fyra hus mellan byåkern och stranden. Jurmos kapell härstammar från 1846. På huvudöns mellersta och östra del finns ett halvt dussin stensättningar, s.k. munkringar. I slutet av 1900-talet har man byggt sommarstugor och en gästbåtshamn på ön.

Den lilla byn Österskär är en välbevarad helhet som omfattar gamla bostads- och ekonomibyggnader samt båtskjul.
 
Historia
Yttre skärgården i Väståboland fick fast bosättning senast på medeltiden. De fasta fornlämningarna, såsom jungfrudanserna, man funnit på de mindre öarna som hörde till Nagu socken tyder på förhistorisk närvaro. Öarna ligger intill gamla farleder och spelade en viktig roll som skyddade hamnplatser. Huvudnäringen för byarna var fiske, sjöfart samt boskapsskötsel i blygsam skala.

Byarna på Aspö och Björkö i Korpo hade på 1530-talet tre gårdar, medan Jurmo hade fyra. Österskär bosattes senare. Det stora antalet gårdar på de små öarna förklaras med goda fiskevatten och behovet av arbetskraft som samfisket skapade. Den största bebyggelsen fanns på 1560-talet i den centralt belägna byn Nötö i Nagu socken som med sina 13 gårdar varit en av de största byarna sedan medeltiden. Ön hade som mest 200 invånare och egen skola. Det första kapellet byggdes redan på 1600-talet och den nuvarande kyrkan stod färdig 1757. Mindre byar var Berghamn med tre gårdar; på Gullkrona och Stenskär fanns det en gård och på Sandholm och Lökholm fyra gårdar. För den yngsta bebyggelsen står Borstö, som troligen fick sin bosättning på 1740-talet.

Jurmo i Korpo var antagligen bland de första öarna i Åboland som fick ett kapell. Enligt vissa uppskattningar hade Jurmo en kyrkobyggnad redan på 1100-talet. Jurmo var under flera århundraden centrum för invånarna i Åbolands sydöstra skärgård. Invånarna på Aspö, Björkö och Utö använde länge begravningsplatsen på Jurmo. Jurmos första kyrkobyggnad låg på öns högsta kulle, Kapellbacken. Byggnaden flyttades därifrån eftersom sjöfararna misstog den för ett båk. På den nuvarande platsen byggdes Jurmos kapell 1703 och det nuvarande kapellet byggdes 1846 under ledning av timmermannen Adolf Abraham Gräneback från Korpo.

Aspös och Björkös läge vid de farlederna mellan öst och väst gjorde dem till viktiga hamnplatser allt sedan vikingatiden. Senare fick Aspö, Björkö och Jurmo kapell. På Aspö fanns därtill lotsverksamhet på 1600-talet. På 1910 fanns en rysk bevakningsstation på Aspö och på 1940-talet en ubåtshamn. Gullkrona i Nagu var lotsplats från slutet av 1700-talet ända fram till 1920-talet, då de allt vanligare ångfartygen behövde nya farleder.

Efter att näringarna förändrades på 1900-talet började den fasta bosättningen minska. Åkrarna och ängarna förskogades och endast stengärden vittnade om deras läge. I slutet av 1900-talet blev turismen en viktig näring för öarna som hör till Skärgårdshavets nationalpark.
 
Läs mer
Svante Dahlström, Björkö i Korpo. 1938.

Suomen asutus 1560-luvulla. Kartasto. Suomen historiallinen seura. Käsikirjoja VII. 1973.

Suomen asutus 1560-luvulla. Kyläluettelot. Helsingin yliopiston historian laitos. Julkaisuja n:o 4. 1973.

Raoul Johnsson, Borstö: kertomus saaresta, elinkeinoista, ihmisistä ja menneisyydestä. 1975.

Juhani Vainio, Asutusrakenteen kehitys Varsinais-Suomessa. Varsinais-Suomen seutukaavaliitto 1984.

Leif Lindgren, Torsten Stjernberg, Saaristomeren kansallispuisto. Porvoo 1986.

Rainer Fagerlund, Nagu sockens historia I. Nagu kommun 1992.

Johanna Aminoff-Winberg, Nagu sockens historia II. Nagu kommun 2001.

Leif Lindgren, Saariston laitumet. Metsähallitus & Edita 2000.
Jussi Nordquist, Turunmaan ulkosaariston kylät – luonto ja kulttuuri. Turunmaan seutu ry. 2006.

Jussi Nordquist, Turunmaan ulkosaariston kyliä koskeva asutusselvitys. Turunmaan seutu ry. Parainen 2007.

Agneta Andersson, Jurmo by: närmast havet. Vrakplundrarförlaget 2008.
 
objektets element:  kyrka; by; lotsstation; småhus; småhamn; bondgård;
omgivningens nuvarande karaktär:  havsområde;
 
sänd respons om RKY-objektet
 
publicerat 22.12.2009
 
till början

Bybebyggelse på Jurmo.

Bybebyggelse på Stenskär.

Bybebyggelse på Aspö.
 
Gå till Museiverkets karttjänst:
Bybebyggelsen i Väståbolands yttre skärgård
 
© Museiverket 2009