 |
KARTSÖK |
|
| Åbo | Egentliga Finland | |
Brinkhalls gård |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Brinkhalls gård | ||
| Beskrivning | ||
| Som representant för gustaviansk byggnadstradition med drag av tidig nyklassicism har Brinkhalls gård med den omgivande parken ett arkitekturhistoriskt värde.
Herrgården ligger på ön Kakskerta och placerar sig stilhistoriskt i nyklassicismens brytningsskede. Helheten består av en arkitektonisk komposition där huvudbyggnaden (1793–1810), två kubformade annex och två ekonomibyggnader ingår. Alla byggnader är uppförda i tegel och rappade i ljusgult. Källarvåningen från herrgårdsbyggnadens föregångare, ett stenhus från 1500-talet, utgör grunden till annexet på västra sidan. Herrgårdsområdet sträcker sig från Kakskerta sjö söder om byggnaden till havet. Huvudbyggnadens plan bygger på Wijnblads modellritningar. Till sin allmänna volym är byggnaden en wijnbladsk rokokobyggnad, men i detaljerna och ytbehandlingen kan man se drag av nyklassicismen och därför har man ansett att Brinkhall hör till de tidigaste exemplen på nyklassicistisk arkitektur. En inskription ovanför huvudingången visar byggnadsåret 1793. Den fasta gustavianska inredningen har kompletterats med nyklassicistiska stilelement av vilka de mest anmärkningsvärda är det s.k. pompejanska rummet med antikiserande målningar. Gården framför huvudbyggnaden är liksom barockens kringbyggda ”cour d’honneur” en sandplan. Huvudbyggnadens mittaxel övergår i en mittgång i den rutindelade trädgården och fortsätter ända ner till sjön Kakskerta. Området mellan gårdskompositionen och havet är gestaltad som en fritt formad engelsk park och hör till de äldsta i sitt slag i Finland. |
||
| Historia | ||
| Brinkhalls historia går tillbaka till medeltiden. På 1500-talet stod här en av landets få sätesgårdar i sten. På 1600-talet var Brinkhall ett av fyra säterier på Kakskerta. Efter den stora reduktionen på 1680-talet blev gården säterirusthåll.
Gabriel Bonsdorff, medicine och kirurgie professor vid Åbo Akademi och i sin hemtrakt känd som amatörarkitekt, köpte Brinkhall 1792 och började omedelbart modernisera herrgårdens byggbestånd som härstammade från tidigare århundraden. Bonsdorff planerade också helheten. Redan sommaren 1793 hade den tegelmurade huvudbyggnaden fått yttertak över sig. Huvudbyggnaden renoverades 1927 efter ritningar av arkitekt Gunnar Wahlroos. Herrgården såldes till Åbo stad 1968 och 2001 övertogs den av Stiftelsen för Kulturarvet i Finland. |
||
| Läs mer | ||
| Gabriel Nikander, Brinkhall. Herrgårdar i Finland II. Helsingfors 1928.
Gunnar Wahlroos, Brinkhall, corps de logis. Arkitekten 1929. C.J. Gardberg, Kartanoita ja kesähuviloita. Ars. Suomen taide 4. Otava 1989. Irma Lounatvuori, Arkkiatri arkkitehtinä. Gabriel von Bonsdorffin toiminta amatöörisuunnittelijana. Taidehistoriallisia tutkimuksia 13. Tammisaari 1993. Jussi T. Lappalainen (toim.), Kakskerta 2. Saaret, ihmiset, vaiheet. Turun maakuntamuseo 1995. Ranja Hautamäki, Historiallisten puistojen ja puutarhojen inventointi esimerkkeinä yhdeksän kartanopuistoa. Museovirasto. Moniste. 1996. Camilla Rosengren, Kolme vanhaa suomalaista puutarhaa. Hortus fennicus, Suomen puutarhataide. Viherympäristöliitto & Suomen puutarhataiteen seura 2001. Brinkhall, historia. Suomen Kulttuuriperinnön Säätiön www-sivut: http://www.kulttuuriperinto.fi/index.php?m1=kohteet&m2=3&m3=3&lang=fi (2.6.2008). |
||
| objektets element: herrgård; park; ekonomibyggnad; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: agrart landskap; | ||
Ekonomibyggnader på Brinkhall. Johanna Forsius 2007. |
Huvudbyggnaden på Brinkhall. Johanna Forsius 2007. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV