 |
KARTSÖK |
|
| Kyrkslätt | Nyland | |
Oitbacka gård |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Oitbacka gård | ||
| Beskrivning | ||
| Oitbacka är ett gårdsområde som trots flera byggnadsskeden följer en exceptionellt enhetlig arkitektur. Oitbacka är en representant för herrgårdskulturens sista blomstringstid. Odlingarna korsas av en urgammal sjöväg som använts av tavastlänningar.
Oitbacka gårdsområde dominerar det omfattande odlingslandskapet söder om sjön Låjärv. Byggbeståndet består av en vitrappad villaliknande karaktärsbyggnad och vita ekonomibyggnader som ligger tätt intill varandra på en kulle mitt bland åkrarna. Gårdens karaktärsbyggnad är ritad av arkitekt Konstantin Kiseleff och har lånat drag av italiensk villaarkitektur. Den är uppförd 1866–1876 och omfattar en hög bottenvåning och en bostadsvåning som präglas av stora bågfönster. Till fasaden har 1905 fogats en altan ritad av arkitekt Jarl Eklund. De ståtliga, vitrappade ekonomibyggnaderna är ritade av arkitekt Waldemar Aspelin (vinterträdgården 1895) och Jarl Eklund (stallet 1907). Invid karaktärsbyggnaden finns en fransk trädgård som är anlagd i början av 1900-talet. Till gårdsmiljön hör många ekonomibyggnader, såsom ladugård och sädesbod samt timrade bostadshus som uppförts från och med 1870-talet för gårdens tjänstefolk. På gårdsområdet finns också en butik, en skola och ett elkraftverk. |
||
| Historia | ||
| Oitbacka nämns för första gången 1540 och från 1600-talet var det indelat i två hemman. Fram till 1824 var Oitbacka en landbogård som tillhörde Esbo gård. På 1860-talet övergick gården i familjen Kiseleffs ägo och landbogårdens byggbestånd ombyggdes till att motsvara gårdsstatus.
Gårdsmiljöns utseende härstammar från den tid Kiseleffs affärsfamilj ägde gården. Fadern Nikolai var ägare från 1859 och sonen Feodor från 1891. Den tidens främsta arkitekter svarade för ritningarna av Oitbacka gårds byggnader. Karaktärsbyggnaden ritades av Nikolai Kiseleffs bror Konstantin Kiseleff. Teglen tillverkades på gården. Parken framför karaktärsbyggnaden byggdes ut 1913–14 efter en plan som uppgjorts av trädgårdsarkitekten J.W. Skogström. En av parkens attraktioner är statyn Narcissos av Ville Vallgren. Först var Oitbacka skola en gårdsskola som till en början gav undervisning i sömnad för tjänstefolkets döttrar. År 1884 utvidgades den till en fullskalig folkskola och började från 1893 få statsbidrag. Lägre folkskolan inledde sitt arbete 1907. |
||
| Läs mer | ||
| Guy Topelius, Oitbacka. Herrgårdar i Finland I. Helsingfors 1928.
Ragna Ahlbeck, Gods och herresäten i Finland. 1946. Sigbritt Backman, Kirkkonummen rakennuskulttuuri ja kulttuurimaisema. Kirkkonummen kunta 1990. Mikko Härö, Läntisen Uudenmaan rakennusten ja maiseman kulttuurihistoriallinen inventointi. Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitto. Tammisaari 1993. |
||
| objektets element: herrgård; skola; kvarn; park; ekonomibyggnad; arbetarbostad; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: agrart landskap; | ||
Oitbacka gårdmiljö. Soile Tirilä 2000. |
Orangeriet i Oitbacka gårds trädgård. Soile Tirilä 2000. |
Ekonomibyggnader som tillhör Oitbacka gård. Soile Tirilä 2000. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV