 |
KARTSÖK |
|
| Ingå | Nyland | |
Fagervik bruksområde |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Fagervik bruksområde | ||
| Beskrivning | ||
| Fagervik är den mest enhetliga och vackraste brukshelheten från den förindustriella tidsepoken i vårt land.
Järnbruket med den omgivande miljön jämte masugnen i Skogby, vilka grundades under den svenska stormaktstiden ger den bästa bilden av bruksverksamheten i vårt land från mitten av 1700-talet till århundrandets slut. Till bruksområdets byggnadsbestånd räknas exceptionellt representativa objekt. Fagervik, vårt lands femte äldsta järnbruk, ligger längs forsarna i den å som från Kvarnträsket rinner ut i havsviken. Den medeltida Stora Strandvägen går genom bruksområdet. Bruksområdet i Fagervik består av historiska byggnader med anknytning till järnindustrin, en bruksherrgård, brukskyrkan och begravningsplatsen, en fransk trädgård, en landskapspark i engelsk stil och en omfattande naturpark samt av bruksgatans arbetarbostäder, sågens och kvarnens produktionsbyggnader inkl. lastningsplatser vid åns nedre lopp och de torp och arbetarbostäder som ligger i bruksområdets utkanter. Järnbrukets gamla smedjor står nära herrgården på området som gränsar till parken. De äldsta produktionsbyggnaderna är stångjärnssmedjan från år 1758, knippjärnssmedjan från år 1765, förtenningssmedjan från 1780-talet samt den gamla vattensågen från 1890-talet. Brukskyrkan står bredvid herrgården och smedjorna är belägna i närheten av bruksgatan. Kyrkans fasta inredning torde vara den ursprungliga. På kyrkogården, som omgärdas av en stenmur, finns en klockstapel av trä, vars nedre del är av gråsten samt släkten Hisingers vitkalkade gravkapell i barockstil. De rödmyllade trästugorna längs bruksgatan byggdes ursprungligen som bostäder åt smederna och är från 1700- och 1800-talen. Till brukshelheten hör ett flertal gamla ekonomibyggnader samt, norr om den nuvarande karaktärsbyggnaden, en äldre karaktärsbyggnad av trä från 1720-talet. Bruksherrgårdens cour d honneur består av en två våningar hög huvudbyggnad med mansardtak och av två en våning höga sidobyggnader, även de med mansardtak. Helheten är planerad av Åbo stads murarmästare C.F.Schröder och arkitekturen baserar sig på exempel ur Carl Winjblads mönsterbok. I huvudbyggnaden kan man se ett flertal bevarade ytterst värdefulla interiörer med paneler, rokokotapeter samt kakelugnar. Bruksherrgårdens trädgårdar och parker hör till de mest anmärkningsvärda historiska trädgårdar i vårt land. Till herrgården hör en rätt omfattande formträdgård med anor från 1700-talet. Trädgården breder ut sig som en terrasserad landskapspark till en klippformation som avgränsar området i öster. På 1840-talet byggdes ett gotiskt växthus på den högsta platsen i formträdgården. Norr om herrgården ligger en vidsträckt, delvis planterad, parkskog med en bro som förbinder naturparken med den stora engelska parken på Brännäsholm. På västra stranden ligger en kinesisk paviljong som är unik i vårt land. Den byggdes i trä på 1780-talet enligt europeiska förebilder. Den ursprungliga färgsättningen utvändigt ersattes 1889 av de nuvarande många färgerna. Paviljongens interiör, väggar, fönster, fasta bänkar och de små borden vid fönstren pryds av skickligt målade kinesiska ornament. |
||
| Historia | ||
| Fagervik bruk var verksamt under åren 1646-1902. Järnbruket grundades år 1646 av brukspatron Carl Billsten. Efter Stora nordiska kriget övergick Fagervik i släkten Hisingers ägo och bruket återuppbyggdes. Ett betydelsefullt skede i brukets historia började år 1730, då bruket fick nästan fullständigt monopol i Sverige på framställningen av järnplåt och förtennad bleckplåt Framställningen av bleck- och takplåt fortgick fram till år 1823. Kriget 1808-1809 klippte av Finlands ekonomiska och politiska band till Sverige och detta innebar slutet på plåtframställningen i Fagervik.
År 1824 blev Fridolf Hisinger brukspatron på Fagervik och genom omfattande markköp omvandlades herrgården till ett storgods baserat på lantbruk och boskapsskötsel. Hans son, FD Eduard Eugén Hisinger (1832-1904) var den siste brukspatronen på Fagervik. Järnproduktionen upphörde år 1902. Brukssamhällets första kyrka torde ha byggts redan i medlet av 1600-talet. Brukspatronen ansvarade för prästens avlöning ända till år 1870 då förpliktelsen övergick till Ingå församling. Den nuvarande kyrkan uppfördes under byggmästare Johan Friedrich Schultz ledning under åren 1736-1737. Huvudbyggnaden, som ritats av C.F. Schröder blev klar 1773. Sidobyggnaderna blev tidigare klara, redan på 1760-talet (1762). Utvidgningen och förnyelsen av parkerna utfördes 1780-1820 då Mikael Hisinger var brukspatron. |
||
| Läs mer | ||
| Zachris Topelius, Finland framstäldt i teckningar. 1845.
E. Hisinger-Jägerskiöld, Fagervik. Lovisa 1924. K.K. Meinander, Fagervik. Herrgårdar i Finland II. Helsingfors 1928. Alf Brenner, Ingå, Fagervik, Degerby. En västnyländsk bygdekronika 2. Ekenäs 1936. Alf Brenner, Fagervik. Svensk journal 1944:1. Ragna Ahlbeck, Gods och herresäten i Finland. 1946. Eevert Laine, Suomen vuoritoimi 1809-1882. Historiallisia tutkimuksia XXXI;2. 1948. C.J. Gardberg, Turun kaupungin muurarimestarit ja heidän mestarityönsä 1721-1858. Turun kaupungin historiallinen museo. Vuosijulkaisu 1963. Lars Pettersson, Ristikirkot. Ars Suomen taide 3. Otava 1989. Merja Härö, Fagervikin pajojen kunnostus. Arkkitehti 7, 8/1992. Suomen urkukartta. Näyttelyluettelo, Kuopion kulttuurihistoriallinen museo 1996. Asko Salokorpi, Suomen rautaruukit. Keuruu 1999. Irma Lounatvuori, Fagervikin puutarhojen vuosisadat. SKS 2004. |
||
| objektets element: gravkapell; herrgård; klockstapel; kyrka; fornlämning; park; bruk; såg; väg; arbetarbostad; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: kulturlandskap; | ||
Brukskyrkan och herrgården. Soile Tirilä . |
Fagervik bruksherrgård. Museovirasto / Museiverket 2018. |
Bruksgatan och arbetarbostäder. Museovirasto / Museiverket 2018. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV