 |
KARTSÖK |
|
| Raseborg | Nyland | |
Bruksmiljöerna i Pojo |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Bruksmiljöerna i Pojo | ||
| Beskrivning | ||
| De tre äldsta bruken i vårt land, Antskog, Billnäs och Fiskars, hör till de tidiga järnbruken från stormaktstiden på 1600-talet och beskriver utmärkt industrins faser från 1600-talet till modern tid. Bruken utvecklades med tiden på olika sätt. Antskog verkade inom klädesindustri, Billnäs inom snickeriindustri samt Fiskars inom järn- och verkstadsindustri. Bruken har i egenskap av betydande industrianstalter i vårt land avspeglat dessa industribranschers utveckling under olika århundraden. Bruksmiljöerna utgör en industrihistoriskt viktig del av brukskedjan i västra Nyland. I anslutning till bruken finns också ett betydande industriarkeologiskt intresse och deras nyare rykte är relaterade till produkter som representerar modern design och som är kända också utanför vårt lands gränser.
Fiskars bruksområde utgör en omfattande helhet som till stor del har byggts kring Fiskars å under 1800-talet. Fiskars bruksherrgård från början av 1800-talet samt dominerar brukslandskapet vid bruksgatan och är en av de mest betydande empirebyggnaderna på landsorten och bruksgatan i anslutning till den en av de mest imponerande på bruksområden. Längs bruksgatan i den parklika omgivningen finns föreningshuset, Värdshuset och det 1765 byggda brukskontoret, den äldsta byggnaden i området. På andra sidan av gatan finns ett spannmålsmagasin, en verkstad för finsmide och en kopparhammare. Den täta gatuvyn vid bruksgatan skapas av en byggnad som ursprungligen byggts till en skola och ett stall och som förhöjts med ett torn samt av arbetarkasernerna i två våningar av sten från empiretiden. På den övre bruksgatan, vid den väg som leder till den nuvarande produktionsanläggningen, finns en enhetlig rad av rödmyllade bostadshus för arbetarna. På Övre brukets område finns s.k. Fiskars fabrik. I en tät grupp av produktionsbyggnader vid åns stränder nära dammen finns gjuteriet, den mekaniska verkstaden och blästerrummet som hör till de viktigaste objekten i brukets historia. I den mekaniska verkstadens matsal och kontor verkar ett museum. Bostäder för arbetare och tjänstemän finns också på andra ställen än vid bruksgatorna, exempelvis i den klippiga backterrängen på Skomakarbacken som gränsar till området. Byggnaderna i Billnäs bruk, till vilka också räknas Billnäs-snickeriets och trädgårdsskolans byggnader, grupperar sig kring ån och forsen. Produktionsbyggnaderna är enhetliga och står som en tät grupp på båda sidor om bruksdammen. På forsens södra strand finns bl.a. manufakturverkstaden med lanternintak och utgör ett centralt inslag i brukslandskapet, liksom också de två långa, nästan identiska träbyggnaderna som har byggts för Billnäs-snickeriindustris behov. Vid norra stranden finns ett elkraftverk och en kvarn som fungerar som ett museum. Huvuddelen av de timrade rödmyllade bostadshusen liksom också disponentens bostad och kontor finns vid bruksgatorna som går parallellt både på norra och södra sidan av ån. Bron nedanför forsen förenar bruksgatorna. En stor del av bostadshusen och produktionsbyggnaderna härstammar från 1770–1800-talen, av produktionsbyggnaderna är många också från 1900-talet. På området som ligger väster om Billnäs bruk finns ett byggnadsbestånd med början från 1890-talet med anslutning till trädgårdsskolan, lantbruket och boskapsskötsel. Väster om dessa finns brukspatronens Villa Billnäs. Den massiva huvudbyggnaden är byggd i sten och ritad av Lars Sonck samt färdigställdes 1917. I anslutning till byggnaden finns en formträdgård planerats av Paul Olsson. De s.k. Amerikavillorna, cirka 15 bostadshus för tjänstemän och arbetare, finns i området Pentby. Vid utkanten av bruket finns yngre enhetliga bostadsområden för arbetarna, bl.a. "Hollywood". Till Antskogs bruks historia hör utöver den tidiga produktionen av koppar och malm också de tidiga faserna inom textilindustrin. Grundstrukturen hos och bostadshusen på Antskogs bruksområde, som är det äldsta och det minsta av de historiska brukssamhällena i Pojo, har bevarats. Byggnadsbeståndet i rödtegel härstammar från perioden med klädesfabriken, de äldsta inslagen är klädesfabrikens produktionsbyggnad från 1840-talet och dammen från samma tid. Fabriken har byggts i rödtegel i nygotisk stil under slutet av 1800-talet och fabriksbyggnaden samt bostadshuset i tegel bildar tillsammans med klädesfabriken fabriksgatan på åns västra strand. I närheten finns bruksherrgården som har påbyggts under århundradena, men stommen är tydligen redan från 1700-talet. Arbetarbostäderna har grupperats kring de gamla vägarna och längs ån. De äldsta arbetarbostäderna är från den tid då klädesfabriken grundades. Till fabrikssamhället hör också folkets hus, skolan, disponentens hus och platsen för den tidigare brukskyrkan. Det nyare småhusområdet Harabacka har fabriken delvis låtit bygga. Vallonverkstaden och kopparbruket har funnits 200 m nedanför klädesfabriken intill forsen. Dessutom har man mellan Antskogs och Fiskars bruk upptäckt ett förhistoriskt ställe för järnproduktion. |
||
| Historia | ||
| Malmletning och -brytning inleddes på 1600-talet. I Pojo fanns skog, vattenkraft och Skuru hamn. 1630 grundades Antskogs, 1641 Billnäs och 1649 Fiskars bruk. Järnmalm hämtades från Sverige.
Antskog grundades veterligen av Jacob Wolle (Wulff) som lät bygga en masugn och en stångjärnhammare. Masugnen lades ned 1649. En ny stångjärnhammare blev färdig 1734. Verkstaden var det enda stället i Finland där man av tackjärn smidde stångjärn enligt den s.k. vallonmetoden fram till 1779. Under slutet av 1700-talet förädlade man i Antskog koppar. Antskog, Fiskars, Koskis och Kärkelä samt Orijärvi gruva såldes till John Julin 1822. Julin lät bygga en sluss för pråmar i Antskog. Slussen förstördes 1909 och på samma plats fanns tydligen masugnen. Numera finns på platsen en damm. Kopparverket lades ner 1880. Julin grundade i anslutning till Antskog en klädesfabrik samt en filtnings- och färgningsanläggning 1839. Klädesfabriken färdigställdes 1841 och utbyggdes för färgtryck 1847. Vid slutet av 1800-talet fanns i Antskog utöver ett kopparverk och en kvarn också ett yllespinneri, ett väveri, ett färgeri och en anläggning för trikåtillverkning. En brand förstörde klädesfabriken, 1900 lät Antskogs Klädesfabrik Ab bygga en fabriksgrupp. Fabriken som tillverkade vadmals-, toffel-, ulster- och kostymtyger lades ner 1959, då aktiestocken i Oy Antskog Ab övergick till MAKO Oy. Till fastigheten hörde 45 hektar mark, industribyggnader, bostadshus och två vattenkraftverk. Det ena kraftverket förstördes vid en brand. MAKO Oy:s huvudprodukter var brandutrustning, pumpar och industriventiler. Finlands bergmästare Carl Billsten grundade i Billnäs en masugn och två stångjärnhammare. Masugnen verkade cirka 1639–1658. Billsten grundade Fagerviks bruk 1646. Bruken övergick 1723 till släkten Hising (adlad Hisinger), som innehade Billnäs fram till 1900-talet. Släkten Hisinger byggde stånghammarverkstäder på båda sidor om forsen. Bruket förstördes delvid vid en brand 1775 och vid nybygget fick bruket i stora drag sitt nuvarande utseende. I början av 1800-talet förnyade släkten Hisinger bruket. Redan under slutet av 1700-talet effektiviserades jordbruket på Billnäs. Trädgårdsskolan verkade i Billnäs från 1890-talet till 1933. Produktionen på bruket förnyades på 1880-talet, tillverkningen av smidda spikar upphörde 1882. Stånghammararbetet som pågått över 250 år upphörde 1904. 1888 färdigställdes en anläggning som producerade bl.a. dörrhandtag, yxor, hammare. Redan 1909 tillverkades också kontorsmöbler av ek. Aktiemajoriteten i fabrikerna övergick 1918 till Oy Fiskars Ab och helt övergick aktierna i Fiskars-bolagets ägo 1957. Tillverkningen av ekmöbler upphörde på 1950-talet. O.Y. Billnäs A.B. fusionerades med moderbolaget Fiskars och tillverkningen av möbler upphörde 1970. Den industriella produktionen i den gamla delen upphörde 2002. Uppkomsten av Fiskars bruk har koppling till de första faserna i Antskog, eftersom Antskogs ägare Thorswöste grundade Fiskars bruk 1649 för att få en masugn närmare havet. Masugnen och hammarverkstaden byggdes på forsens västra strand. Hammarverkstaden flyttades snart till den övre forsen, masugnen fungerade där till 1802. Bengt Qvist utarbetade 1764 brukets generalplan. Av planen verkställdes bl.a. kontoret och herrgården samt platserna vid den lägre bruksgatan. Släkten Björkman övertog 1783 Fiskars och Antskog. Efter vallonsmidet upphört på Antskog flyttades smidet av stångjärn till Fiskars, där två stångjärnshammarverkstäder av sten byggdes. Kopparförädlingen var en stor förändring i Fiskars och Antskog. 1815 blev Fiskars bruksbolagets centrum och där byggdes en ståtlig bruksherrgård. Fabriken blev färdig 1818. Släkten Björkman sålde bruket 1822 till John Jacob Julin (adlad von Julin). Julin bröt inhemska bergmalmer samt grundade den första verkstaden med finsmide i vårt land 1832. Gjuteriet byggdes 1836 på forsens östra strand. Till produktionen hörde bl.a. grytor och stekpannor. Efter arkitekt Engels planer byggdes 1831–32 en verkstad, i vilken fanns grovsmide och finsmide, en filverkstad och en verkstad med kopparsmide. Verkstaden för finsmide tillverkade bordsknivar. Julin grundade också den första mekaniska verkstaden i vårt land 1837, den tillverkade bl.a. de första ångmaskiner för fartyg. Tillverkningen av lantbruksverktyg var viktig från början av 1850-talet. Puddlings- och valsverket färdigställdes 1858 och valsverket fungerade till 1930. En brand förstörde den mekaniska verkstaden 1877, men byggdes på nytt. Plogar var den viktigaste produkt. Byggandet av bruksherrgårdens huvudbyggnad inleddes 1816 efter arkitekt Pehr Granstedts ritningar. Charles Bassi gjorde korrigeringar i Granstedts fasadplaner. Under slutet av 1810-talet föreslog C.L. Engel att byggnaden skulle utbyggas med envånings kolonnader. Av planen verkställdes kolonnaden vid entrén och triglyfen vid takskägget. På 1820-talet ombyggdes representationsrummen enligt Engels instruktioner. |
||
| Läs mer | ||
| Zachris Topelius, Finland framstäldt i teckningar 1845.
Gabriel Nikander, Fiskars bruk. Herrgårdar i Finland I. Helsingfors 1928. Eevert Laine, Suomen vuoritoimi 1809-1882. Historiallisia tutkimuksia XXXI;2. 1948. Irma Lounatvuori, Engel Fiskarsissa Björkmanin ja Julinin arkkitehtina. Carl Ludvig Engel 1778-1840. Näyttelykatalogi 1990. Mikko Härö, Läntisen Uudenmaan rakennusten ja maiseman kulttuurihistoriallinen inventointi. Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitto 1993. Asko Salokorpi, Suomen rautaruukit. Keuruu 1999. C.E. Carlson, Fiskars 350. Keuruu 1999. GTK/ Tietoaineistot/Suomen kaivosteollisuus, Ruukit. http://www.gsf.fi/aineistot/kaivosteollisuus/RUUKIT.htm (4.3.2009). |
||
| objektets element: herrgård; övrig produktionsbyggnad; kvarn; park; bruk; föreningshus; arbetarbostad; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: kulturlandskap; | ||
Fiskars bruks kärnområde. Hannu Vallas 1999. |
Fiskars bruksmiljö. Soile Tirilä . |
Billnäs bruks område. Hannu Vallas 1998. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV