 |
KARTSÖK |
|
| Raseborg | Nyland | |
Svartå bruksområde |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Svartå bruksområde | ||
| Beskrivning | ||
| Svartå bruk, som är en del av den industrihistoriskt betydande raden av västnyländska bruk, anses som Finlands första egentliga järnbruk. Svartå bruks karaktärsbyggnad med sina parker avspeglar på ett förträffligt sätt en brukspatrons boendekultur, och karaktärsbyggnaden med sin fasta inredning är en av den sengustavianska arkitekturens mest betydande herrgårdar i Finland. Bruksområdet bildas av fabriksområdet, bruksgården och dess stora park, bruksgatan samt av kyrkomiljön och av den gamla landsvägens kulturmiljö, vars landskapsprofil, vägnät och byggnadsplatser har anor från 1600-talet.
Svartå historiska bruksmiljö ligger på stranden av en fors i Svartån och dess spakvatten. Landskapet består omväxlande av åker och skogsbeklädda kullar. Bruksgatan ligger på den norra stranden av de två översta forsarna, mittemot fabriksområdet. Av produktionsbyggnader från tiden för bruksverksamheten återstår endast tänkbara lämningar, de nuvarande produktionsbyggnaderna härstammar från 1900-talet. Karaktärsbyggnaden på Svartå bruksherrgård ligger på den högsta platsen i den stora, fritt formade parken som sträcker sig till den uppdämda Svartåns spakvatten. Platsen härstammar från 1600-talet. Herrgårdsbyggnaden i två våningar är byggd i trä och är ritad av arkitekt Erik Palmstedt. Herrgården har en utomordentligt vacker fast inredning. I så gott som alla rum finns ursprungliga på linnetyg målade tapeter och i den övre hallen finns stänkmålade trofékompositioner på pappersyta, som symboliserar näringarna och arbetet vid bruksherrgården. I hörnsalongen på bottenvåningen finns, för våra förhållanden, exceptionella väggmålningar av Pehr Sundberg från år 1790 föreställande antika ruiner och finska landskap. Grisaille-väggmålningarna i den stora salen på andra våningen baserar sig på en plan av Palmstedt. I parken, som fortsätter som parkskog på åns södra sida, finns två nygotiska, ursprungligen tornförsedda tegelbyggnader ritade av A.F. Granstedt: vagnslidret och ridhästarnas stall. Entréporten till herrgården är även den ritad av Granstedt. I början av 1900-talet restes en replik i sandsten av en Dianastaty, som höggs år 1717 av den i Frankrike och Spanien verksamme Rene Fremin. Brukets korskyrka i trä byggd 1761 har fått sitt nuvarande utseende på slutet av 1800-talet. På kyrkogården står en västfinsk klockstapel från 1778 och ett gravkapell, som brukspatron Magnus Linders änka Fredrika Sofia Baer lät bygga 1802. |
||
| Historia | ||
| På 1560-talet grundades en hammarsmedja och en smälthytta i Svartå, vilka som råmaterial använde järnmalm från Ojamo gruva i Lojo. Efter endast några års verksamhet övergavs dock hyttan. Kronan utarrenderade Svartå åt den tyskfödde Simon Landsberger år 1624. År 1632 arrenderades Svartå av handelsmannen Jacob Wolle från Åbo, som även ägde Antskogs bruk. Bland de framstående ägarna på 1600-talet märks Peter Thorwöste den äldre och yngre från Åbo, under vilkas tid bruket förnyades. Brukets produktion varierade och masugnen lades slutgiltigt ner i början på 1700-talet. Henrik Johan Kreij återuppbyggde bruket efter stora ofreden och förbättrade transportförbindelserna. Vårt lands första kanalslussar i Karisån härstammar från hans tid.
År 1766 inleddes släkten Linders långa ägoperiod i Svartå, som kom att fortgå till år 1920. Under släkten Linders epok från och med 1760-talet förnyades produktionsbyggnader, bl.a. hammarsmedjan, sågen och kvarnen och bruket byggde nya bostäder för arbetarna. Bruksverksamheten tynade bort på 1880-talet och upphörde 1901. Därefter inledde ett träsliperi sin verksamhet i stånghammarsmedjans upprustade utrymmen. Träsliperiets verksamhet lades ner 1966, varefter fabrikshallar har uppförts på området. Den nuvarande karaktärsbyggnaden vid Svartå bruk byggdes av Magnus Linder den yngre under åren 1783–1792. De första ritningarna uppgjordes av Åbo stads murarmästare C.F. Schröder. Byggherren beställde dock nya ritningar av arkitekten Erik Palmstedt från Stockholm, känd som en av den gustavianska nyklassicismens främste planerare samt förnyare av stilen. Den två våningar höga, med mansardtak försedda stockbyggnaden var i beboeligt skick år 1785 vad bottenvåningen beträffar, medan inredningsarbetena på andra våningen fortgick ända fram till år 1792. Byggnadens brädfodring med breda stående bräder för att imitera stenbyggnader är från 1791 och målades i ljusgult, medan lister, pilastrar och portalen fick en pärlgrå färg. Det valmade mansardtaket förvandlades till ett rakt tak under 1840-talet och i den ena gaveln inreddes ett antal boningsrum. Brukspatronen på Svartå lät uppföra den första kyrkan när bruksförsamlingen avspjälktes från Karis moderförsamling och blev självständig 1673. Den nuvarande kyrkan byggdes under ledning av Johan Tammi 1757–1761 och den förnyades 1897–1901 samt på 1970-talet. Karaktärsbyggnaden på Svartå med tillhörande park samt en stor del av arbetarbostäderna övergick år 1985 på nytt i släkten Linders ägo. Huvuddelen av byggnaderna har restaurerats och grundrenoverats för övernattnings-, mötes- och restaurangbruk. |
||
| Läs mer | ||
| K.K. Meinander, Svartå. Herrgårdar i Finland I. Helsingfors 1928.
Åke Setterwall, Erik Palmstedt 1741-1803. Stockholm 1945. Ragna Ahlbeck, Gods och herresäte i Finland. 1946. Eevert Laine, Suomen vuoritoimi 1809-1882. Historiallisia tutkimuksia XXXI;2. 1948. Olof af Hällström, Karis och Svartå kyrkor. Karis socken från forntiden till våra dagar IV. Ekenäs 1957. W.E. Nordström, Svartå bruks historia. Ekenäs 1962. Erkki Härö, Ruukki-inventointiaineisto, Mustion ruukki. Museovirasto 1982. C.J . Gardberg, Suomalaisia kartanoita. 1989. Mikko Härö, Läntisen Uudenmaan rakennusten ja maiseman kulttuurihistoriallinen inventointi. Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitto 1993. Asko Salokorpi, Suomen rautaruukit. Keuruu 1999. Irma Lounatvuori, Raunioita ja muita antiikin muistoja Mustiossa. Muistomerkki, rakennetun historian ulottuvuuksia. Museovirasto 1999. Camilla Rosengren, Kolme vanhaa suomalaista puutarhaa. Hortus fennicus, Suomen puutarhataide. Viherympäristöliitto & Suomen puutarhataiteen seura 2001. |
||
| objektets element: herrgård; kyrka; kvarn; park; bruk; arbetarbostad; kraftverk; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: kulturlandskap; | ||
Svartå bruksområde, i mitten Svartå gårds karaktärsbyggnad, kyrkan till vänster. Hannu Vallas 1998. |
Karaktärsbyggnaden på Svartå bruksherrgård. Museovirasto Museiverket 2018. |
Brukets korskyrka, klockstapel och ett gravkapell. Museovirasto Museiverket 2018. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV