suomeksi  till första sidan  om tjänsten  tyck till  zooma in   zooma ut  
SÖKALTERNATIV
 
välj kommun
objektets namn eller en del av namnet ?
 
objektets element
omgivningens nuvarande karaktär
 
KARTSÖK
objekt landskapsvis
Lovisa Nyland
Strömfors bruk
Beskrivning
Som helhet hör Strömfors bruk till landets bäst bevarade brukssamhällen med bruksherrgård, kyrka och ett flertal olika produktionsanläggningar. På bägge sidor av forsen och lugnvattnet ovanför finns ett stort antal bevarade produktions-, bostads- och andra byggnader från 1700-talets slut och från 1800-talet.

De mest betydande av de bevarade produktionsbyggnaderna är de två hammarsmedjorna med sina tekniska anläggningar. Smedjorna finns kvar tack vare att Strömfors var det sista bruket i Finland som upphörde att använda vattenkraft för järnsmidet. Det skedde så sent som 1950. Brukets stångjärnssmedja i rödtegel och de tillhörande annexen ligger på forsens västra sida, och är i dag bruksmuseum. En av de stora Franche-Comté-stångjärnshamrarna och det tillhörande vattenhjulet har bevarats. Söder om stångjärnshammaren ligger våghuset och lagerbyggnaderna som båda är byggda av timmer i början av 1800-talet, men senare ombyggda. Också den andra hammarsmedjan, den s.k. Övre smedjan, ligger alldeles nära bruksherrgården, ovanför dammen.

Strömfors stora och till större delen timmerbyggda vattensågbyggnad (1887) har en bred stomme och ligger centralt i bruksområdet. Mitt i strömfåran, på ön mellan sågen och stångjärnshammaren, finns kvarnen på sin urgamla plats. De nuvarande produktionsbyggnaderna ligger i områdets östra utkant. Strömfors bruks gamla vattensåg är en av två bevarade industriella vattensågbyggnader i Finland. Den andra finns på Norrmark. Timmerstommen gör sågbyggnaden i Strömfors till ett ytterst sällsynt exempel på vårt industriarv.

Strömforsområdet har inte någon tydligt urskiljbar, enhetlig bruksgata. Arbetarbostäderna låg redan i slutet av 1700-talet i grupper på vars sin sida om forsen. Också bruksherrgården (1892) ligger undantagsvis mellan hammarsmedjorna, endast omgiven av en liten park och utan monumental vy mot dammbassängen eller fabriksanläggningarna. Brukets fähus och trädgård ligger norr om huvudbyggnaden.

Den oktogonala träkyrkan från 1770 hör till landets äldsta centralkyrkor. Kyrkan ligger söder om bruksområdet på Kvarnbacken. Kyrkklockorna har sedan kyrkan byggdes varit upphängda i lanterninen på kyrkans yttertak. Kyrkans nygotiska nuvarande yttre härstammar från en genomgripande ombyggnad som gjordes 1898. Altartavlan med uppståndelsemotiv är målad av Helene Schjerfbeck. Hjältegravarna från det senaste kriget ligger framför kyrkan. Området har utformats efter ritningar av Ilmari Virkkala.

Den tre våningar höga träbyggnaden Lutikkalinna eller Armonlinna på dammbassängens västra strand byggdes 1824 för disponenten och kontorspersonalen. Vid byvägen finns några arbetarbostäder från 1800-talet och början av 1900-talet. Till samhället hör också Strömfors Klubb från 1924 och skolcentret vars äldsta byggnader är från 1920-talet.

Strömfors bruk är en del av Kymmene ådals nationellt värdefulla landskapsområde.
 
Historia
Strömfors järnbruk grundades 1698 av Johan Creutz, bror till Lorenz Creutz som var den dåvarande ägaren till bruken i Forsby, Tykö, Kirjakkala och Kauttua.

År 1744 köptes bruket av köpmännen Jacob Forsell (adlad af Forselles) och Anders Nohrström. Kombinationen av deras namn gav upphov till namnet Strömfors. Bergsrådet af Forselles änka Christina af Forselles blev ägare till bruket när hon var 31 år gammal, år 1790. Brukspatronessan ledde brukets verksamhet i sammanlagt över 57 år. På hennes initiativ byggdes en stor del av de byggnader som nu ger bruket dess särprägel.

I anslutning till järnbruket på Strömfors byggdes en vattensåg år 1747, på initiativ av köpmannen Jakob Forsell. År 1865 grundades också en större maskinverkstad och ett gjuteri. Antti Ahlström köpte bruket och skogstillgångarna 1886 och bruket blev en del av Antti Ahlströms storbolag med bl.a. fyra järnbruk och 14 sågar. Ahlströms främsta motiv till köpet ansågs vara de möjligheter som brukets skogar och vattensåg erbjöd för sågverksamheten. När Ahlström köpte Strömfors utsträcktes hans inflytande till områden utanför Satakunda. Som första åtgärd moderniserade Ahlström sågens maskinpark och lät bygga Palosaari ångsåg på ön Vahterpää i Pernå. Strömfors vattensågs verksamhet som exportsåg fortsatte anmärkningsvärt länge, ända till 1953.

Efter andra världskriget smidde man ännu järn i Strömfors med samma metoder 1865 när Franche-Comté-smidet togs i bruk. När vattenhamrarna togs ur bruk 1950 hade de som en av sina sista arbetsuppgifter smitt ett parti spikar för ett restaureringsprojekt på Sveaborg. År 1947 grundades en elmaterielfabrik i Strömfors.

Strömfors kyrka byggdes 1770 men var egentligen inte någon s.k. brukskyrka, utan ersatte moderkyrkan som i samband med Åbofreden hamnade på den ryska sidan. Strömfors brukspatron Anders Nohrström upplät en plats för kyrkan ”nästan mitt i socknen”. Den gamla prästgården byggdes om till kommunhus 1953.
 
Läs mer
Olle Sirén, Strömfors. Tehdas ja tehdasyhdyskunta 1695 - 1970. Helsinki , 1971.

Lauri Putkonen, Kulttuurihistoriallisesti arvokkaat teollisuusympäristöt. Ympäristöministeriön kaavoitus- ja rakennusosaston tutkimus 4/1989. Helsinki 1989.

Eeva-Liisa Oksanen, Vanha Pyhtää, Pyhtään ja Ruotsinpyhtään historia vuoteen 1743. Pyhtään ja Ruotsinpyhtään kunnat, Loviisa 1991.

Per Schybergson, Työt ja päivät. Ahlströmin historia 1851 - 1981. Vammala 1992.

Arvokkaat maisema-alueet. Maisema-aluetyöryhmän mietintö osa 2. Helsinki 1993.

Asko Salokorpi, Suomen rautaruukit. Keuruu 1999.
 
objektets element:  begravningsplats; herrgård; kyrka; skola; museum; övrig produktionsbyggnad; park; bruk; såg; arbetarbostad;
omgivningens nuvarande karaktär:  skogslandskap;
 
sänd respons om RKY-objektet
 
publicerat 22.12.2009
 
till början

Strömfors bruk med kontorsarbetarbyggnaden Armonlinna samt brandstationen med slangtornet vid dammanläggningen.

Strömfors bruk.

Strömfors kyrka byggdes 1770.
 
Gå till Museiverkets karttjänst:
Strömfors bruk
 
© Museiverket 2009