 |
KARTSÖK |
|
| Kimitoön | Egentliga Finland | |
Dalsbruks historiska industriområde |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Dalsbruks historiska industriområde | ||
| Beskrivning | ||
| Dalsbruk är ett tätt och mångsidigt historiskt industrisamhälle som under mer än 300 år utvecklats från en anspråkslös masugn till ett omfattande järnindustrisamhälle. Dalsbruk var ett av de första järnbruken under stormaktstiden på 1600-talet och har tillhört den industrihistoriskt betydande brukskedjan i Västra Nyland. Utöver industri-, produktions- och lagerbyggnader av olika åldrar har Dalsbruk en mängd arbetarbostäder och -kvarter från 1700-talet till våra dagar samt en del offentliga byggnader som tillhört brukssamhället. Trots att industrin expanderat utgör den gamla bruksmiljön med sina byggnader i slaggtegel fortfarande ett välbevarad historisk samhälle med tätortsprägel. Ett bevis på den exceptionellt långa historiska kontinuiteten är att Dalsbruk är det sista av våra gamla bruk som alltjämt driver en järnfabrik.
Dalsbruk på södra stranden av Kimitoön grundades på en utmärkt plats med hänsyn till transportförbindelserna. Industribyggnaderna bildar två separata grupper. Det gamla bruket låg invid en bäck som har sin början i Lilla Masugnsträsket och mynnar ut i havet. Nedanför den delvis förnyade och förstärkta stenfördämningen ligger ruinerna av masugnen som är byggd av gråsten och tegel. I närheten av den finns rester av grunden för en rådstuga, rostugn och kollager. Söder om masugnen står ett gjuteri murat av slaggtegel och rödtegel samt en verkstad i tegel och en skruv- och mutterfabrik. Det nyare fabriksområdet, vars äldsta delar härstammar från 1920-talet och som i huvudsak byggdes på 1930-talet och 1970-talet, grundades på Skeppsholmen. En markutfyllnad förenar Skeppsholmen med fastlandet. Arbetar- och tjänstemannabostäderna bildar en exceptionellt välbevarad helhet där de historiska faserna kan spåras från 1700-talet till våra dagar. De äldsta, timrade arbetarbostäderna i Dalsbruk är från 1700-talet och ligger på sydsluttningen till den s.k. Norrbacken. Arbetarkasernen i två våningar är från 1830-talet och de två kasernerna som delvis murats av slaggtegel är från slutet av 1800-talet. En helt egen byggnadstyp är loftgångshusen i två våningar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. På 1930-talet byggdes ett stort antal arbetarbostäder i Dalsbruk. Nedre Sabbels enhetliga kedja av bostadshus representerar bostadsbyggandet för arbetare i början av 1900-talet. Vid havsstranden står tolv kolugnar av slaggtegel byggda på 1880-talet och i den forna hamnen finns ett stall, ett sädesmagasin och en lagerbyggnad, samtliga i empirestil. Även Dalsbruks kyrka som byggdes 1921 ursprungligen till metodistkyrka samt skolbyggnaden är av slaggtegel. I Dalsbruk finns två bruksherrgårdar. Den äldre är från 1762 och ligger omgiven av en park i en sluttning nära havet. Den yngre herrgården är byggd 1874 och renoverad 1936. Kontorsbyggnaden där det också funnits tjänstemannabostäder härstammar sannolikt från 1700-talet eller början av 1800-talet. Tjänstemannabyggnaden i empirestil är från mitten av 1800-talet. |
||
| Historia | ||
| Privilegierna för en masugn i Dalsbruk beviljades 1686. Den skyddade hamnen, de goda förbindelserna till Sverige och de omfattande skogstillgångarna inverkade på placeringen av bruket. Till en början byggdes endast en masugn och smidandet utfördes på Koskis bruk i Bjärnå. När grosshandlaren Mikael Hising från Stockholm köpte Dalsbruk 1724 kom bruket att ingå som en del i brukskedjan som omfattade Billnäs, Fagervik och Skogby bruk. Malmen till bruken kom huvudsakligen från Utö och produkterna såldes till Sverige.
År 1834 övergick Dalsbruk till Carl August Ramsay och efter honom till Wolter Ramsay, som 1860 fick tillstånd att grunda ett puddel- och valsverk. Dalsbruk bildades till ett självständigt bolag 1856. Under den tid schweizaren Jakob Stüntz var ägare byggdes i Dalsbruk Finlands första martinverk för stålgjutning. Dalsbruk blev aktiebolag år 1885 varefter bruket expanderade kraftigt och blev Finlands främsta anläggning för järnframställning. Masugnen förnyades på 1890-talet. Förutom masugnar hade Dalsbruk ett valsverk, ett gjuteri, en kättingfabrik, en spikfabrik och en ångsåg. Den nya fabriken byggdes på ön Skeppsholmen som så småningom blev det industricentrum där Dalsbruk fortfarande idkar verksamhet. Dalsbruk utgjorde ett självständigt samhälle inom Dragsfjärds kommun. Man hyste länge en förhoppning om att Dalsbruk skulle få en egen kyrka. Fabriken lät 1897 bygga två kyrkbåtar som transporterade folk till Dragsfjärds kyrka. Järnfabriken köpte år 1934 kyrkan som metodistförsamlingen låtit bygga 1921–1922 och överlät kyrkan till församlingen på villkor att församlingen skulle anställa en präst. Fabriken ägde den fasta marken under brukssamhället samt sörjde för planläggning och byggande. Efter andra världskriget började fabrikens inverkan på samhällsbyggandet minska. På 1970-talet flyttade kommuncentret till Dalsbruk och kommunen blev den centrala myndigheten för planläggning och byggande. Det nya ämbetshuset färdigställdes 1975. Dragsfjärd införlivades med Kimitoöns storkommun genom en kommunsammanslagning 2009. |
||
| Läs mer | ||
| Th. Svedlin, Dalsbruk järnverk och brukspatroner 1686-1936. Tenala 1933.
Eevert Laine, Suomen vuoritoimi 1809-1882. Historiallisia tutkimuksia XXXI;2. 1948. Terttu-Elina Wainio, Hilkka Lehtonen, Maaseutukuntien vanhimmat yhtenäiset pientaloalueet. Ympäristöministeriö, kaavoitus- ja rakennusosasto. Tutkimuksia 4/1986. Helsinki 1986. Lauri Putkonen, Kulttuurihistoriallisesti arvokkaat teollisuusympäristöt. Ympäristöministeriö. Kaavoitus- ja rakennusosasto. Tutkimus 4/1988. Helsinki 1989. Esko Hyttinen, Rauta ja teräs. Osa II. Ruukkien historiikkeja noin vuosina 1600-1920. Oulun yliopisto, rakennustekniikan laboratorio, julkaisu 55. 1997. Kari Suistoranta ja Henrik Asplund, Kemiön suurpitäjän historia 1. Sagalundin museon kuntayhtymä 1997. Asko Salokorpi, Suomen rautaruukit. Keuruu 1999. |
||
| objektets element: herrgård; kyrka; skola; by; fornlämning; övrig industribyggnad; bruk; hamn; arbetarbostad; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: tätort; | ||
En tät grupp av 12 kolugnar av slaggtegel har bevarats i Dalsbruks hamn. Johanna Forsius 2007. |
Empirebyggnaderna i Dalsbruks hamn har inhyst stall, sädesmagasin och lager. Johanna Forsius 2007. |
Loftgångshus som byggts för arbetare i Dalsbruk från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Johanna Forsius 2007. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV