 |
KARTSÖK |
|
| Helsingfors | Nyland | |
Sörnäs fängelse |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Sörnäs fängelse | ||
| Beskrivning | ||
| Tukthuset (centralfängelset) i Sörnäs i Helsingfors hör vid sidan av de nya länsfängelserna till de mest betydande objekten i det riksomfattande byggnadsprojekt av cellfängelser som genomfördes under slutet av 1800-talet i Finland. Den anslående fängelsemiljön i Sörnäs kan jämföras med Kakolabacken i Åbo. Då anstalten har utvecklats för de behov som modern fångvård ställer har man tagit hänsyn till den historiska arkitekturen och Sörnäs fängelse hör till de viktigaste objekten inom fångvårdens byggnadsarv.
Det imponerande tegelslottet med sina cellflyglar som bildar ett dubbelkors, den elegant formgivna portbyggnaden och ringmurarna dominerar den mångskiftande fängelsemiljön. Utbyggnaden av ringmuren norrut omgärdar arbetsrumsbyggnaden som är yngre än cellavdelningarna. Byggbeståndet utanför fängelsets ringmur består huvudsakligen av personalens bostadshus i sten eller trä i en vårdad parklik omgivning. De äldsta husen härstammar från huvudbyggnadsfasen och ingår som symmetriska delar i den helhet som fängelsekomplexet utgör. När Sörnäs tukthus i tiden byggdes låg den i utkanten av den dåvarande staden avskild från den övriga bebyggelsen. I dag omges fängelset i Helsingfors av grupper av flervåningshus. Karaktären i den delvis idylliska historiska fängelsemiljön har förändrats av att anstaltsområdet krympt och inkapslats mitt i det moderna bostadsområdet. |
||
| Historia | ||
| Vid beredningen av en totalreform av strafflagen och straffsystemet på 1860-talet anammade man inom den finländska fångvården aktuella europeiska synsätt, såsom principen om att fångens ställning gradvis skulle bli lättare. En förutsättning för genomförandet av fängelsereformen var att det fångvårdsmässigt föråldrade byggbeståndet förnyades. I stället för gemensamma fångrum behövdes cellavdelningar, vars fördelar var att de gav möjlighet till en mer individuell hantering av fångarna. Cellfängelset infördes och de lösningar som utkristalliserats i början av 1800-talet i Förenta staterna, dvs. systemet med dag- och nattceller, blev också i Finland det rådande systemet. I Finland byggdes nattcellsflyglar parallellt med dagcellsavdelningar enbart i tukthus (Kakola tukthus i Åbo och Sörnäs tukthus), vilket gav bättre möjligheter att isolera fångar.
En huvudpunkt i byggnadsprogrammet i anslutning till fängelsereformen var att bygga ett nytt tukthus för huvudstaden. Programmet genomfördes under 1870- och 1880-talen. Byggnadsprojektet var dyrt, omfattande och resultatinriktat samt var på denna tid i Finland ett sällsynt målmedvetet försök att uppfylla de synliga behoven inom en enskild förvaltningsgren. Överstyrelsen för allmänna byggnader svarade för arkitekturplaneringen och genomförandet i nära samarbete med fångvårdsmyndigheterna. L.I. Lindqvist, en av arkitekterna på byggnadsstyrelsen, bar huvudansvaret i egenskap av planerare för att cellfängelsets lösningar anpassades till våra byggnadsförhållanden och han hade också på ort och ställe studerat utländska cellfängelser. Reformperiodens fängelser byggdes av tegel. Målet var att noggrant utnyttja de resultat som uppnåtts på andra håll vid utvecklingen av cellfängelser, inte endast i fråga om rumslösningar utan också bland annat i fråga om arrangemang som gällde ventilation och uppvärmning. Cellflyglarna i flera våningar med ytterväggar i tegel har små cellfönster vilka med den tillhörande ringmuren gör att anstalten till sitt utseende också ser ut som ett fängelse. Huvuddelen av det nya tukthuset i Sörnäs i Helsingfors färdigställdes före 1881. De axiella och symmetriska dragen dominerar helheten i den storslagna anstalten. Fängelsebyggnaden har en bottenplan med formen av två kors som sammanslagits och en ringmur omger gårdsområdet i vars mitt (efter utbyggnad i början av 1900-talet) finns förvaltningsflygeln, två nattcellsflyglar och tre dagcellsflyglar. I anstaltsmiljön utanför muren som omformats till en park placerades många byggnader som betjänade fängelset, såsom bostäder för personalen. Senare ändringar är bland annat den arbetsrumsbyggnad som byggdes i början av 1930-talet bakom tegelslottet innanför den utvidgade ringmuren. Vid ungefär samma tid fick huvudingången (portbyggnaden) sin nuvarande form och omfattning. I ändrings- och reparationsfaserna i fängelset ingår bl.a. de förnyelser av cellavdelningarna som inleddes på 1990-talet och fortsatte på 2000-talet och vars syfte var en grundlig ombyggnad av de ursprungliga nattcellsflyglarna till moderna dagcellsavdelningar. De strukturella förändringar som reformen av fängelseverksamheten krävde genomfördes huvudsakligen på så sätt att exteriören i de historiska byggnadsdelarna bevarades. |
||
| Läs mer | ||
| Helsingin keskusvankila 75-vuotias. Vankeinhoito 1956.
Elina Suominen (toim.), Suomen vankeinhoidon historiaa I. Katsauksia vankeinhoidon kehitykseen. Helsinki 1981. Raija Kallinen, Kasvatusta ja keskitystä. Vankeinhoitolaitos autoniomian ajan jälkipuoliskolla. Vankeinhoidon historiaprojektin julkaisu 10. Helsinki 1982. Jarkko Sinisalo, Vankeinhoidon rakennukset. Rakennusperintömme. Kulttuuriympäristön lukukirja. Ympäristöministeriö, Museovirasto, Rakennustieto Oy 2001. |
||
| objektets element: fängelse; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: stad; | ||
Centralfängelset i Sörnäs. Olli Immonen 1988. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV