 |
KARTSÖK |
|
| Kyrkslätt | Nyland | |
Ateljévillan Hvitträsk |
||
| Gå till Museiverkets karttjänst: Ateljévillan Hvitträsk | ||
| Beskrivning | ||
| Hvitträsk är en av de arkitektoniskt och kulturhistoriskt viktiga ateljévillorna som byggdes i början av 1900-talet på landsbygden i en naturnära miljö. Hvitträsk, som har ritats av arkitekttrion Gesellius-Lindgren-Saarinen är en av de främsta representanterna för art nouveau i Finland.
Hvitträsk ligger vid sjön Vitträsk och byggdes för arkitekterna Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen. Byggnadsgruppen med fasad av natursten, rundstock, puts och spån står på en bergklint och är med sitt branta tak och sitt mångformiga utseende ett dominerande inslag i det storslagna skogs- och strandlandskapet. Av de tre arkitekternas privata hem är Saarinens det som bäst har bevarats. Hemmet är i museibruk. Bostäderna med sin fritt grupperade och varierande rumsindelning har en individuell inredning och atmosfär där varje detalj har sin roll i den noggrant planerade helheten. Arkitekturen avspeglar samtida internationella intryck, men också nationalromantiska inslag som hör till traditionellt byggande i Finland. 1900-talets arkitektur har en stark närvaro särskilt i storstugan och matsalen, trots ändringar som gjorts under olika tidsperioder. En del av det ursprungliga lösöret har bevarats. Lindgrens slottsliknande timmerbostad i norra flygeln förstördes i en brand 1922 och ersattes med en stenbyggd bostadsflygel, mindre än den ursprungliga, ritad av Eero Saarinen. Mellan Saarinens hem och norra flygeln finns arkitektbyråns ateljé och bibliotek. Den stockbyggda lillavillan var ursprungligen Gesellius bostad men fungerar numera som restaurang. I samband med gårdsbyggnaden står ett stenmurat torn invid infarten som ledde från den bergiga skogsterrängen till gården. De privata gårdarna i direkt anslutning till varje arkitekts bostad är terrasserade trädgårdar som införlivats i terrängen med stenmurar. Trädgårdarna är planerade som en del av konstverket genom terrassering enligt den naturliga terrängen i enlighet med den tidens europeiska formträdgårdstänkande. Mitt bland husen finns en gemensam innergård. Den planterade trädgården och gårdsområdet runt byggnaderna omges av en vårdad naturmiljö med badstränder, stigar och rastplatser samt ett orört landskap av vildvuxna skogar och stränder. Vida vyer öppnar sig från byggnadens terrasser och balkonger. På stranden finns Eliel och Loja Saarinens samt Herman Gesellius gravar. |
||
| Historia | ||
| De nationalromantiska idealen och typiska kulturfenomenen i början av 1900-talet innefattade tanken om att leva i naturens sköte; att ha sin ateljé och sitt hem i ödemarken. Samma idé som Hvitträsk representeras till exempel av konstnärssamfundet vid Tusby träsk.
De tre arkitekterna Gesellius, Lindgren och Saarinen skaffade en tomt i Kyrkslätt 1901 för att där bygga ateljé och hem. Den nya järnvägsbanan mellan Helsingfors och Karis möjliggjorde en snabb förbindelse till huvudstaden. Vägen från den tidens järnvägshållplats till Hvitträsk följer fortfarande den ursprungliga rutten. Till Hvitträsks gårdsområde kom man längs en väg som gick runt berget från södra sidan och upp via det runda tornet i gårdsbyggnaden och längsmed naturstensmurarna. Hvitträsk färdigställdes 1903. Utöver gemensamma lokaler för arkitekterna byggdes där tre bostäder. Till att börja med bodde familjen Lindgren i det timrade, tornförsedda slottet i norra flygeln, medan Saarinen bodde i södra flygeln med sin familj. Gesellius bodde på andra sidan gården i den övre våningen av den timrade villan. I första våningen fanns bl.a. stall och bastu. De tre arkitekternas gemensamma arbete och boende i Hvitträsk blev kortvarigt, men byggnaden användes som bostad i 65 år. Hvitträsk var också säte för ett livligt sällskapsliv, och gästades bl.a. av Axel Gallén, Väinö Blomstedt, Jean Sibelius och Robert Kajanus. Av utländska gäster kan nämnas Gustav Mahler och Maxim Gorkij. Lindgren flyttade bort från Hvitträsk 1905 och Gesellius flyttade in i Lindgrens bostad. I gårdsbyggnaden bodde bl.a. arkitektbyråns anställda. Gesellius dog 1916 varefter Saarinen ägde hela Hvitträsk ensam. Huset med tornet (ursprungligen Lindgrens bostad) brann ned 1922 och endast källaren blev kvar. På samma plats byggdes 1929–1936 ett gästhus som ritats av Eliel Saarinens då 18-åriga son, sedermera arkitekt, Eero Saarinen. Trots att Arkitektbyrå Gesellius-Lindgren-Saarinen lade ner sin verksamhet redan vid årsskiftet 1904–1905 fungerade ateljén som arkitektbyrå fram till 1920-talet. Ett stor antal framstående byggnader och stadsplaner har ritats där, bl.a. Finlands nationalmuseum, Helsingfors järnvägsstation, stadsplanen Pro Helsingfors samt Chicago Tribune-tidningens skyskrapare. Eliel Saarinen med familj flyttade 1923 från Hvitträsk till USA och använde Hvitträsk som sin sommarvilla i drygt 25 år. År 1949 sålde Saarinen Hvitträsk och dess interiör till Rainer och Anelma Vuorio som använde det som privat- och representationsbostad i drygt två decennier. Fastigheten övergick 1968–1969 till Gerda och Salomon Wuorios stiftelse som förvandlade Hvitträsk till ett kongress- och turistcentrum. Saarinens bostad ändrades till ett museum 1969–71 varvid bl.a. köket med tillhörande lokaler ombyggdes för andra ändamål. Norra änden ombyggdes till hotellrum och huset på gården med gårdsbyggnad blev restaurang. Infarten till Hvitträsk ordnades via en parkeringsplats som ersatte tennisbanan. På stranden byggdes 1974 en bastu ritad av Arkitektbyrån Raili och Reima Pietilä som fick ersätta den bastu som familjen Vuorio byggt 1953 och som brunnit ned. Ateljévillan och museet Hvitträsk övergick i finska statens ägo 1981. På museet inleddes 1996 reparations-, ändrings- och restaureringsarbeten enligt ritningar av inredningsarkitekt Markku Norsi. Trädgårdarna restaurerades 1997–1998 enligt planer av landskapsarkitekt Gretel Hemgård. Hvitträsk övertogs år 2000 av Museiverket och öppnades för allmänheten i restaurerat skick. Norra flygeln ombyggdes till seminarie- och möteslokal 2002. |
||
| Läs mer | ||
| Hvitträsk. Koti taideteoksena. Suomen rakennustaiteen museo 1987.
Ritva Wäre, Arkkitehtuuri vuosisadan vaihteessa. Ars Suomen taide 4. Helsinki 1989. Vilhelm Helander ja Simo Rista, Suomalainen rakennustaide. 1989. Marika Hausen, Kirmo Mikkola, Anna-Liisa Amberg ja Tytti Valto, Eliel Saarinen. Suomen aika. Keuruu 1990. Gretel Hemgård, Hvitträskin puutarhataiteesta. Hortus fennicus, Suomen puutarhataide. Viherympäristöliitto & Suomen puutarhataiteen seura 2001. Päivi Hovi Wasastjerna, Vitträskin villat, huvilakulttuuria ja taiteilijaelämää 1900-luvun alussa. Vammala 2005. |
||
| objektets element: hem för märkesperson; museum; park; | ||
| omgivningens nuvarande karaktär: skogslandskap; | ||
Saarinens ateljévilla, till höger arkitektbyråns ateljé. Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 AndreiZ 2013. |
Saarinens villa mot söder, norra flygeln ritad av Eero Saarinen, mellan är arkitektbyråns ateljé. Wiki Loves Monuments, CC BY-SA 4.0 AndreiZ 2013. |
Karaktärsbyggnadens fasad i riktning mot stranden. Soile Tirilä 2003. |
| publicerat 22.12.2009 | ||
| sänd respons om RKY-objektet | ||
| till början | ||
SÖKALTERNATIV