Museiverket

 SÖKALTERNATIV

objekt landskapsvis
 

KARTSÖK

landskapskarta Lappland Mellersta Österbotten Norra Österbotten Kajanaland Norra Karelen Södra Karelen Österbotten Norra Savolax Södra Savolax Kymmenedalen Mellersta Finland Södra Österbotten Päijänne-Tavastland Nyland - östra Egentliga Tavastland Nyland - västra Birkaland Satakunta Egentliga Finland
Vasa Österbotten

Vasa strandparksområde med offentliga byggnader och Vasa Ångkvarn

Gå till Museiverkets karttjänst: Vasa strandparksområde med offentliga byggnader och Vasa Ångkvarn
Beskrivning
Vasa vidsträckta strandparksområde med dess monumentalbyggnader från senare hälften av 1800-talet hänför sig till Vasas funktion som länsresidensstad och baserar sig på länsarkitekt C.A. Setterbergs stadsplan av år 1855. Stranden har bevarats som strandpark med anslutning till den rutmönstrade stadsplanen med byggnader från Setterbergs tid, såsom hovrättshuset, länsfängelset, kronomagasinet och landshövdingens residens. Strandparksområdet med sina byggnader liksom även Vasa Ångkvarns byggnader i norra änden av parkområdet har en betydande ställning i Vasas stadsbild och i stadens silhuett sedd från väster.

Vasa strandparksområde följer havsstranden på en sträcka av över tre kilometer och utgörs av parker anlagda under olika epoker.

I den nordligaste ändan av parkområdet i närheten av Marieparken, vid sundet mellan Stadsfjärden och Metviken, har från och med 1890-talet Vasa Elektriska Ab:s byggnadsbestånd från olika epoker uppförts.

I Marieparken söder om Vasa Elektriska ligger Österbottens museums byggnader från 1929 och 1969. Vid randen av parken står landshövdingens residens, som ursprungligen ritades av Setterberg som privat palats i nygotisk stil för fabrikör Gustaf August Wasastjerna (1865) men som nu används av museet. Palatset är ett intressant exempel på historiserande bostadsarkitektur, vars rumsindelning och en del av den ursprungliga interiören har bevarats.

Söder om Marieparken ligger Vasa Ångkvarns byggnadskomplex. Områdets äldsta byggnad är det enligt utkast av fabrikör Levón byggda privata palatset (1861), som fungerat som fabrikskontor. Efter Setterberg har byggnader på industriområdets ritats av bl.a. Otto Ekman, W.G. Palmqvist, M. Mattila, B. Sevon.

Söder om Vasa Ångkvarn ligger Packhusparken eller Hamnparken, en av de första parkerna som färdigställdes på strandparksområdet. Invid stranden i parken ligger ett tegelhus i två våningar med putsad fasad i historiserande stil, ursprungligen planerat som packhus för Vasa inre hamn år 1875.

I Hovrättsparken ligger det av Setterberg ritade Vasa hovrättshus (1862) som slutelement på esplanaden och som ett märkesobjekt i stadsbilden. Vasa hovrätt har utan avbrott verkat i den orappade trevåningsbyggnaden i tegel, som representerar engelskinfluerad nygotik, alltsedan fastigheten blev klar. Interiören är rikt utsmyckad. I Hovrättsparken, som tillkommit i många faser, finns också en ursprungligen av Setterberg (1869) ritad strandpaviljong, som fungerar som sommarrestaurang. Strandpaviljongen har fått sin nuvarande gestalt på 1930-talet.

I Fiskstrandsparken ligger det av arkitekt Jac. Ahrenberg ritade lantmäterikontoret från 1912.

Söder om Fiskstranden ligger Vasa länsfängelse. Det omges av en tegelmur och uppfördes under Setterbergs tid på 1860-talet. I slutet av 1880-talet utvidgades och moderniserades det i likhet med andra länsfängelser till ett tidsenligt korsformigt cellfängelse.

I Lindparken söder om fängelset ligger det av Setterberg ritade Kronomagasinet i tegel (1868) med två våningar. Lindparken med sina grusgångar och små skvärer finns kvar i den form den fick av stadsträdgårdsmästare H. Reval 1937.

Längst söderut ligger Gustavsroparken och Sandviksparken, där Sandviks villa från 1846 står. Villan är från den tid när det på platsen belägna Sandviks hemman med sin park stod i privat ägo. Sandviksparken gränsar till Brages friluftsmuseum med byggnader i allmogestil som flyttats till platsen.
 
Historia
Staden Vasa byggdes upp på ny plats efter den ödesdigra branden 1852. I den nya stadsplanen för Vasa, godkänd 1855, lämnade länsarkitekt C.A. Setterberg stadens västra strand i naturenligt tillstånd och ritade in en promenadpark i engelsk stil på området. I stadsplanen framställdes att länsresidensstadens offentliga byggnader förläggs till parkområdet, de mest monumentala i slutpunkten av Vasaesplanaden respektive Hovrättsesplanaden.

Hovrättshuset uppfördes i ändan av Hovrättsesplanaden enligt Setterbergs ritningar 1855. Han ritade samtidigt den omgivande engelskinfluerade parken med sina slingrande gångar. Av parkplanerna verkställdes endast gångarna och parken närmast byggnaden. I början av 1900-talet låg Hovrättsparken ännu huvudsakligen i naturtillstånd. En parkplan för Hovrättsparken upprättades av Conrad Lindberg år 1895 och av Paul Olsson 1916. Den senare förverkligades delvis på 1930-talet.

I Hovrättsparken fanns tidstypiska ”tendentiösa trädgårdsbyggnader”. Restaurangpaviljongen med sin musikestrad uppfördes med privata medel vid decennieskiftet 1870. Strandpaviljongens ägare svarade också för parken i byggnadens näromgivning. Den ursprungligen åttakantiga byggnaden utvidgades till rektangulär form på 1930-talet enligt ritningar av arkitekt Emil Finell. Den ursprungliga formen syns ännu i byggnadens torn. Länets lantmäterikontor skulle också förläggas i södra delen av Hovrättsparken 1909 men det av Jac. Ahrenberg ritade lantmäterikontoret uppfördes på Strandgatans västra sida mitt för Fiskstranden 1912. Vattenöverdomstolen verkade i byggnaden fram till 2004.

Efter Gamla Vasa brand 1852 flyttade industrimannen A.A. Levón, som hade grundat Finlands första ångkvarn i anslutning till sin fabrik för blyvitt och ättika, sina industriella aktiviteter till Ångkvarnens nuvarande plats vid strandkanten i nordvästra hörnet av rutnätsplanen. Först reste sig fabrikörens bostadspalats vid Strandgatan. Den av C.A. Setterberg 1860-1861 ritade byggnaden byggdes senare om till fabrikskontor 1935. Byggandet av ångkvarnens anläggningar inleddes på 1870-talet och fortsatte fram till 1990-talet. Ångkvarnen i tegel med fyra våningar brann 1889 men återuppbyggdes direkt därefter. Efter branden sköt verksamheten fart. De för lossning av fartygslaster avsedda elevatortornen eller hisstornen färdigställdes i ny skepnad 1908. På 1930-talet byggdes kvarnen kraftigt ut och bl.a. vetekvarnen blev klar 1933. Silobyggnaderna uppfördes 1958-1963 utanför den ursprungliga kvarntomten. Ångkvarnen lade ned verksamheten 1992. Fastigheten byggdes om till Åbo Akademis Academill-campus.

Länsfängelset togs i bruk 1863. Den T-formade äldsta delen ritades av E.B. Lohrman på Intendentskontoret. I anslutning till de gamla fängelserna byggdes nya cellfängelser i samband med totalreformen av kriminallagstiftningen och straffsystemet. Ombyggnaderna av fängelset i korsform, genomfördes i Vasa på 1880-talet enligt ritningar av L.I. Lindqvist och Th. Decker. Den höga tegelmuren i rödtegel restes runt fängelset 1901. Under de första årtiondena avtjänade de ökända Antti Rannanjärvi, Antti Isotalo samt Haapoja sina straff i Vasa fängelse. Mathilda Wrede inledde sitt frivilliga arbete bland fångar i Vasa fängelse. En totalrenovering av huvudbyggnaden och bl.a. ett annex med bostads- och motionslokaler färdigställdes 2001.

Marieparken (efter 1945 Museiparken) i strandparksområdets norra del var bland de första parkerna, som iordningställdes på strandparksområdet. I parken uppfördes en för Österbottens museum av arkitekt Eino Forsman ritad museibyggnad, som på 1960-talet fick en tillbyggnad i tre våningar ritad av Erik Kråkström. Österbottens museum kommunaliserades 1990.

Fabrikör Gustaf August Wasastjernas privata palats färdigställdes 1865 i anslutning till Marieparken och 1895 inköptes fastigheten till staten som guvernörsresidens. I landshövdingens hus arbetade den s.k. Vasasenaten 1918. En restaurerande ombyggnad gjordes åren 1984-1986, varefter utrymmena disponerades av Länsstyrelsen i Vasa. Efter indragningen av Vasa län såldes byggnaden till Vasa stad och den kom i Österbottens museums disposition 1997.

I Vasa producerades elektricitet med ångmaskiner från början av 1890-talet. Efter ritningar av arkitekt Fredrik Thesleff byggdes maskinhallen i Vasa Elektriska Ab:s centralstation 1893 och huvudbyggnaden 1903 norr om Marieparken. Senare expanderade kraftstationen in i Marieparken. Stadsarkitekt Thor Lagerroos och arkitekt Victor Sucksdorff gjorde upp planerna för den utbyggnad, som genomfördes åren 1912-1914. Nuvarande skorstenen byggdes 1928. Den äldsta delen påbyggdes 1933 och under samma årtionde utvidgades stationen efter ritningar av länsarkitekt A. Stenfors. Vidare utbyggnader ritades av Sucksdorff 1935 och av arkitekt Sulo Kalliokoski på 1960-talet. Kontoret färdigställdes 1982.
 
Läs mer
Mirjam Lehtikanto, C.A. Setterberg och det nya Vasa. Vasa 1970.

Mirjam Lehtikanto, C.A. Setterberg. Muistonäyttely Pohjanmaan museossa. Vaasa 1971.

Erkki Rintala (toim.), Vaasan hovioikeus 1776-1976. Vasa hovrätt. Kirjoituksia ja kuvia 200-vuotistaipaleelta. Vaasan hovioikeus 1976.

Marja ja Kari Kyyhkynen, Vaasan hovioikeudentalo. Tiili 1/1987.

Vaasan maaherran talo. Vaasan piirirakennustoimisto. Arkkitehti 1/1987.

Elina Suominen (toim.), Suomen vankeinhoidon historiaa I. Katsauksia vankeinhoidon kehitykseen. Helsinki 1981.

Raija Kallinen, Kasvatusta ja keskitystä. Vankeinhoitolaitos autoniomian ajan jälkipuoliskolla. Vankeinhoidon historiaprojektin julkaisu 10. Helsinki 1982.

Lauri Putkonen, Kulttuurihistoriallisesti arvokkaat teollisuusympäristöt. Tutkimus 4/1988. Ympäristöministeriö. Helsinki 1989.

Susanne Öst, Industribyggnader i Vasa II. Österbottens museum. Raporter 2. Vasa 1992.

Harri Koskinen, Kulttuuri- ja tietopalvelukeskus Vaasanmyllyyn. Vaasan vanhan höyrymyllyn rakennushistoria, nykytilanteen inventointi sekä alueen ja rakennusten käyttö- ja kehittämissuunnitelma. Diplomityö Teknillinen korkeakoulu, arkkitehtuurin osasto. 1994.

"Jos emme omistaisi mitään". Pohjanmaan museon 100-vuotisjuhlavuoteen liittyviä tekstejä. Pohjanmaan museon julkaisuja 18. Vaasa 1998.

Jarkko Sinisalo, Vankeinhoidon rakennukset. Rakennusperintömme - kulttuuriympäristön lukukirja. Ympäristöministeriö ja Museovirasto 2001.

Ann-Mari Nylund, Vaasan Hietalahden puisto. Hortus Fennicus. Viherympäristöliiton julkaisuja nro 17. Puutarhataiteen seuran julkaisuja 1. 2001.

Puistoja Vaasassa ja Uumajassa. Merenkurkun neuvosto. Vaasa 2004.

Eija Piispala, Hovioikeuden puistot ja ryytimaat. Vihreää arkkitehtuuria Pohjanmaalla. Länsi-Suomen ympäristökeskus 2004.

Antti Mentua, Suuntaviivoja. Pohjanmaan arkkitehtuuri 1900-luvulla. Alueelliset ympäristöjulkaisut 363. Länsi-Suomen ympäristökeskus. 2005.

Holger Wester, Kasvun ainekset. Vaasan historia IV. Vaasan kaupunki. Vaasa 2006.

Katarina Andersson, Christine Bonn, Ann Holm, Puistokävelyllä Vaasassa. Vaasan kaupunki, mittaustoimi. Vaasa 2007.

Eila Piispala, Vihreä Vaasa. Puistikot ja puutarhat Setterbergin uudessa kaupungissa. Vaasan historia IV. Vaasa 2007.
 
objektets element:  planerat område; lånemagasin; museum; övrig administrativ byggnad; övrig industribyggnad; övrig industribyggnad; park; tull- och packhus; fängelse; kraftverk;
omgivningens nuvarande karaktär:  stad;
 
Vasa Ångkvarn med Vasa Elektriska Ab i bakgrunden Hannu Vallas 2003
Vasa Ångkvarn med Vasa Elektriska Ab i bakgrunden Hannu Vallas 2003.
Vasa hovrätt. Soile Tirilä
Vasa hovrätt. Soile Tirilä .
Vasa länsfängelse. Tuija Mikkonen 2007
Vasa länsfängelse. Tuija Mikkonen 2007.
 
publicerat 22.12.2009
sänd respons om RKY-objektet
till början
 


© Museovirasto 2009