suomeksi  till första sidan  om tjänsten  tyck till  zooma in   zooma ut  
SÖKALTERNATIV
 
välj kommun
objektets namn eller en del av namnet ?
 
objektets element
omgivningens nuvarande karaktär
 
KARTSÖK
objekt landskapsvis
Helsingfors Nyland
Hertonäs och Gumtäkts koloniträdgårdar
Beskrivning
Hertonäs och Gumtäkts koloniträdgårdar är välbevarade exempel på de koloniträdgårdar som anlades under 1920- och 1930-talen och som representerar högklassig planering. Koloniträdgården hade vid tidpunkten för sin uppkomst en betydande samhällsuppgift i och med att den erbjöd mindre bemedlade familjer i storstaden möjlighet till sommarnöje och småskalig trädgårdsodling. Gumtäkts skolträdgård tillhörde samma tidevarv och hade en liknande roll.

Koloniträdgårdarna och grönsakslanden som i tiden anlades i utkanterna av staden bildar ett särpräglat och kulturhistoriskt värdefullt grönområde mitt i stadsstrukturen.

Hertonäs koloniträdgård ligger öster om Brändö herrgårdsområde alldeles invid havet och numera även metrobanan. Den sydvästra ändan av trädgården bildar en halvcirkel som gränsar till en öppen plats. Indelningen i kolonilotter skedde sannolikt under handledning av stadens trädgårdskonsult Elisabeth Koch. Gångarna mellan kolonilotterna består av smala grusvägar som kantas av häckar. Sammanlagt inrymmer trädgården 185 arrendelotter vilkas genomsnittliga storlek är ca 400 m². Trädgårdsföreningens klubbhus verkar i gårdens gamla ria för tobakstorkning.

Gumtäkts koloniträdgård och skolträdgården i dess nordvästra hörn ligger i Gumtäktsdalen. Koloniträdgården är i stort sett rektangulär och gränsar i norr till Olympiska byn. Den södra och östra gränsen följer terrängen som består av bergiga skogar. Det stadsplanemässigt mest betydande inslaget är mittaxeln som leder från huvudporten via den öppna platsen till klubbhuset i trädgårdens östra kant. I samband med att koloniträdgården anlades ritades huvudporten på stadens husbyggnadsavdelning under ledning av stadsarkitekt Gunnar Taucher. Porten iståndsattes på 1990-talet. Sammanlagt finns 268 arrendelotter vilkas genomsnittliga storlek är ca 300 m². På området finns en museistuga från förkrigstiden i ursprungligt skick. Gumtäkts skolträdgård representerar den strängt axiala trädgårdsplaneringen som var typisk för 1920-talets klassicism. En del byggnader från den ursprungliga helheten finns kvar. Områdena används fortfarande som koloniträdgård.
 
Historia
Den sociala bakgrunden till uppkomsten av koloniträdgårdar var den framväxande industrialismen, flyttrörelsen till städerna och de problem som uppstod därav. Den tyske läkaren Daniel Schreiber betraktas som koloniträdgårdsrörelsens fader. Till Norden kom koloniträdgårdarna via Danmark, där den första koloniträdgården anlades år 1884. I Sverige togs den första koloniträdgården i bruk i Malmö år 1895. Finlands äldsta koloniträdgård är från 1916 och finns i Hatanpää i Tammerfors.

Idén att anlägga koloniträdgårdar uppstod i Helsingfors under första världskriget. Svenska Kvinnoförbundet tog det första initiativet och koloniträdgården i Brunakärr anlades år 1918. Förutom den sociala betydelsen ansåg man att koloniträdgårdarna efter hand skulle förvandla stadens utkanter till vackra trädgårdsområden. Under de därpå följande åren anlade staden koloniträdgårdar i Gumtäkt (1924), Vallgård (1931) och Hertonäs (1934).

Initiativtagaren till kommunala koloniträdgårdar i Helsingfors var borgmästaren Arthur Castren. År 1924 beslutade stadsfullmäktige i Helsingfors att anlägga en koloniträdgård i Gumtäkt. Området var i första hand avsett för invånare i arbetarstadsdelarna Berghäll, Hermanstad och Vallgård. Huvudarkitekt var Birger Brunila och de allmänna områdena ritades av trädgårdsarkitekt Elisabeth Koch. Arkitekt Antero Pernaja utarbetade typritningar för kolonistugorna.

Gumtäkts koloniträdgård anlades i den öppna Gumtäktsdalen som omges av skogar. I stadsplanen utgjorde trädgården en del av Helsingfors grönområden. Staden lät utarbeta en stadsplan för området samt byggnader och planteringar för gemensamt bruk. Huvudporten förblev ett avvikande fenomen bland Helsingfors koloniträdgårdar. Efter utarrenderingen av de första kolonilotterna grundades Gumtäkts koloniträdgårdsförening år 1927, och de första stugorna färdigställdes samma år. Samlingslokalen färdigställdes 1934 och byggdes ut till klubbhus 1976 och 1990.

Ursprungligen var det förbjudet att övernatta i stugorna. De små stugorna på ca 6 m² var avsedda för tillfällig vistelse och förvaring av verktyg. Ändringsritningar för typstugorna gjordes av arkitekt Eelis Paalanen och godkändes år 1931. Glasverandor blev tillåtna år 1938. Arkitekt Oiva Nummiala utarbetade år 1957 nya ändringsritningar för typstugor.

Skolträdgårdar blev vanliga i Mellaneuropa från och med 1870-talet. I Finland började privata föreningar i början av 1900-talet anlägga småskaliga skolträdgårdar. Det egentliga målet för skolbespisningen och skolträdgårdsverksamheten i anknytning till den var att ge folk möjlighet till en mer omväxlande kost. I städer anlades skolträdgårdar framför allt för sociala syften för att erbjuda barn i mindre bemedlade familjer rekreation under sommaren. Helsingfors stads skolträdgårdsverksamhet började i Tölö år 1912 med hjälp av privata donationer. Skolträdgården i Gumtäkt var den andra i ordningen och anlades i början av 1920-talet. Den tredje, Mäkelä skolträdgård, började i Vallgård år 1941. Gumtäkts skolträdgård bestod av odlingsmarker och därtill en lekpark och en byggnad med hobbyrum, litet lärarrum och redskapsskjul.

Hertonäs koloniträdgård anlades år 1934 på Brändö gårds mark. Den första planen till en koloniträdgård på Brändö gårds marker ingick i Helsingfors stadsplan år 1930. Redan i denna första planritning fick området den form som senare förverkligades. Kolonistugorna fick till att börja med endast användas tillfälligt och som sommarbostad. I Hertonäs blev övernattning tillåtet och kolonistugorna var därför något större än i Gumtäkt. Typritningarna av arkitekt Marius af Schulten godkändes år 1934 av stadens fastighetsnämnd. Samma år uthyrdes en liten tomt till Andelslaget Elanto för en butiksbyggnad.
 
Läs mer
Marja Terttu Knapas, Helsingin siirtolapuutarhat. Taidehistoria ja ympäristötutkimus. Helsingin yliopiston taidehistorian laitos 1971. Toinen, korjattu painos 1975.

Ulla Salmela, Varhaiset siirtolapuutarhat Suomessa. Hortus fennicus. Puutarhataide Suomessa. Viherympäristöliitto & Suomen puutarhataiteen seura 2001.

Rakennushistoriallinen selvitys Helsingin siirtolapuutarhoista 2005. Helsingin kaupunginmuseo.

Kumpulan siirtolapuutarha, internetsivut; http://kumpulanspy.nettisivu.org/
 
objektets element:  villa; planerat område; småhus; park;
omgivningens nuvarande karaktär:  stad;
 
sänd respons om RKY-objektet
 
publicerat 22.12.2009
 
till början

Hertonäs koloniträdgårds museistuga.

Utsikt över Hertonäs koloniträdgård.

Utsikt över Gumtäkts koloniträdgård.
 
Gå till Museiverkets karttjänst:
Hertonäs och Gumtäkts koloniträdgårdar
 
© Museiverket 2009